Hans Landa & Co. Igen!

Ser om Tarantinos galna krigsfilmshyllning Inglourious basterds och inser hur mycket jag älskar den filmen! Och att den nog seglar upp strax under Pulp Fiction som fortfarande är ohotad som hans absoluta mästerverk, men IG känns vid en tredje omtittning som hans näst bästa rulle och är sjukt underhållande och så mycket FILM i varenda ruta att man blir kär. Och utvvecklar gåshud.

Eli Roth (regissören till bl a Hostel 1 & 2) och Brad Pitt.

Egentligen är den för mycket, för storslagen, för ambitiös, för galen, för mycket en mix av klassiska krigs- och westernfilmer, men i någon annans händer skulle det blivit pannkaka, men Tarantino är inte vem som helst. Mannen är ett unikum, varje genre han tar sig an blir något eget, något speciellt, någon originellt.

Det finns så mycket i IG som är fantastiskt. Inledningsscenen till exempel, som är ett mästerstycke i sig i berättande, i detaljer, i skådespel. Finns många fler exempel, för många att radda upp här, men jag älskar hela biograf-biten med Shosanna som får ett ypperligt tillfälle att hämnas på nazisterna och bara när hon sitter i fönstret till musik (Cat People) av David Bowie och sminkar sig är magi.
 Från det största ner till de minsta detaljerna, Tarantino är grymt noggrann med allt, t ex att tyskarna pratar tyska och fransmännen franska, allt blir magiskt i händerna på den karln.

Arridiverci!

GS.