När får vi se kvinnliga seriesuperhjältar på bioduken? Vi har väntat länge och längtan verkar dessvärre bli lång. Mycket lång. Det slår mig när jag läser Karoline Erikssons utmärkta artikel "Fredsmäklare i en patriarkal värld" (s. 16 Svd Kultur Söndag 27/10). Eriksson undrar varför Wonder woman aldrig får filmiskt liv. Hon (Lynda Carter) har förekommit i tv i kanalen ABC mellan 1975 och 1979, annars ingenting.

Tydligen sitter Warner Bros på filmrättigheterna av Wonder woman. Men entusiasmen lyser med sin frånvaro. En kvinnlig superhjälte från serietidningsvärlden räknas som ett högriskprojekt bland filmbolagsfolk, tror Eriksson. Hon nämner också tidigare försök Catwoman (2004), Supergirl (1984) och Jennifer Garners Elektra i Daredevil (2003).

 

 

I en ekonomiskt blödande filmbransch som kämpar mot piratkopiering har lösningen fått ett Ansikte: "spektakulära storfilmer för en växande, underhållningshungrig medelklass på andra sidan jorden, baserade på serier eller gamla filmer istället för på dyra och omständiga originalidéer".

Eriksson nämner också ett viktigt begrepp i sammanhanget; preawareness, vilket innebär att publiken "vet mycket om film innan de sett den". Detta förklarar kvinnohjältarnas tysta närvaro. Det är helt enkelt inte lönsamt när filmerna ska säljas in på en kinesisk eller rysk marknad.

Till sist resonerar hon kring ytterligare ett dilemma ; att gestalta Wonder woman på ett komplext sätt. Risken finns att hon framställs som en krigande bimbo. Ett lyckat manus blir därför ytterst avgörande. Mycket står på spel, nämligen De kvinnliga superhjältarnas framtid. TA