TOM AT THE FARM kanadensisk/fransk film, regisserad och skriven av Xavier Dolan.
Medverkande: Xavier Dolan, Pierre-Yves Cardinal, Lise Roy och Evelyne Brochu m fl.
Speltid: 105 min
Betyg: AT AT AT

I underbarnet Xavier Dolans fjärde långfilm Tom at the farm spelar han själv huvudrollen. Dolans förkärlek till 80-talet fortsätter även i den här filmen. Huvudkaraktären, Montrealsonen, Tom, påminner om en ung Kiefer Sutherland eller en bortglömd medlem (Duffy) i Guns N Roses. I sin svarta skinnjacka med nitar, fejk-blont och halvlångt hår besöker han sin döde kärleks lantliga hemtrakter. Han knackar på Kärlekens familjehem. Inte ett ljud hörs på bondgården. Inte ens jammande av några kor. Efter ett tag möter han en egendomlig Moder, och en Galen psykopatisk Bror....och Tom blir fast på gården..

Tom at the farm är  en mellanfilm från en Hitchcock (tänk dig en duschscen från Psycho) och tydligt thriller-inspirerad Xavier Dolan.

Det här är det vi får inför nästa storverk. Hans förra film, Laurence Anyways (2012) var en storslagen och majestätisk uppvisning i visuell kraft och fantasi, det här är mer enklare och konventionellt berättat. Men ändå inte. Musiken (tänk dig Jerry Goldsmith eller Bernard Herrmann)  skulle kunna platsa i vilken Hitchcock thriller som helst och det vore ju ett gott betyg om det inte vore för filmens innehåll. Det är dramatiska klanger och toner, men skeendet i bilderna är ytterst triviala.

Tom sitter på verandan, och jättedramatisk musik rullar i gång i form av en symfoniorkester, Tom går in igenom köket, och musiken fortsätter. Man tror ju att det ska hända någonting, men ingenting, absolut ingenting händer. Det blir nästan parodiskt.
Flera skulle nog säga att man blir blåst på konfekten. Men jag vet inte. Inget är som det förväntas vara när vi pratar om en filmmakare som Xavier Dolan. Personligen tycker jag manuset snubblar  litegrann och jag saknar en (logisk) förklaring till huvudpersonens agerande och beteende. Och kanske är det Xavier Dolan också vill undvika, ha och presentera svaren på allt. Kanske vill han ge oss en historia där vi själva är med och skapar och utvecklar den. Det är inte helt otänkbart att så är fallet...Frigör fantasin och släpp logiken!

Även Tom At the farm är en mellanfilm så har man inte tråkigt. Det är på sina håll romantiskt, komiskt, bisarrt, våldsamt och ganska obehagligt, flera scener är välspelade och fotografiskt intressanta ur ett visuellt perspektiv. TA