Chefen ger honom sparken....
Chinaski rycker på axlarna och säger knappt "jaha"....
Kan jag bjuda på en öl?, frågar han den slipsklädde chefen....
Det blir speciellt när Bent Hamer gör film på en av mina favoritförfattare, Charles Bukowskis böcker, Factotum (2005). Det är inte första gången Bukowskis anti-hjälte , Henry "Hank" Chinaski, har fått filmiskt liv. Mickey Rourke gjorde honom i slutet av 80-talet i Barbet Schroeders Barfly (1987), vilket väckte en viss uppmärksamhet.
Och Bukowski är ju en kultförfattare och vars författarskap fortfarande lever starkt kvar och ständigt hittar nya läsare. Hans rebelliska attityd är inte helt lätt och "transformera" i filmens värld. Vad ska berättas i filmerna? Och vad ska tas bort? Och framförallt vem är kvalificerad och göra karaktären Chinaski rättvisa? Hans historier handlar ju om allting....Och det rimmar ju inte riktigt med gränslösa historier , berättad i filmkonsten, där historierna måste begränsas, på grund av formatet....
Men det är ju ändå värt ett försök....
I många ögon en förlorare.
Han lyckas inte leva som den förväntande normen, med jobb, familj och hus. Men frågan är om han inte är både en förlorare och en vinnare?
Om inte annat är han "förloraren" vi alla - älskar - att älska....
Chinaski har integritet.
Han vill aldrig fjäska eller anpassa sig till andra. Han är mån om sin frihet; och han bryr sig verkligen om en sak: sitt eget skrivande.....
Dillons Chinaski säger i filmen att livet består av flera fällor. En av dessa fällor är skrivandet. Och den enda egentliga domaren kan bara utgöras av - skrivaren själv....
Han super, röker, knullar och spelar bort pengar på diverse hästlopp....
Jag undrar hur Bukowski och hans författarskap och en karaktär som hans Chinaski idag klingar ihop med samtiden. Han symboliserar så mycket motstånd , så mycket mod och integritet som kanske i vissa fall uppfattas som provocerande. En Chinaski lever verkligen inte för och jobba.
Han ser ju hur han själv förlorar i och med ett arbete. Han ger sin arbetsgivare sin tid, så att chefen ska kunna leva i ett flott hus med barn och hustru... han själv får knappt betalt för "skitjobbet"....
Det är lätt och säga att han inte har några ambitioner. Men gör det honom till en sämre människa? Knappast.
Han är ju en fighter som skickar in texter till bokförlag, år efter år. Och han blir ständigt refuserad....
Vad är det som gör oss till människa? Vad är det vi behöver som människor? Vad är ett drägligt liv?
I det konkreta, i det skitiga, punkiga och anti-intellektuella och anti-filosofiska så finner jag ändå dessa frågor. Chinaski vägrar att äta, jobba och dö.....
En kvinna (Lili Taylor) som gillar och ligga , supa och spela på hästar blir hans sällskap.... Men behöver dem verkligen varandra? De är ju likadana..... dinglandes på jordens botten.....
När morgonen kommer vaknar de och turas om och spy i toaletten.... Hon tänder sedan en cigarett som ingenting har hänt. Och han öppnar ännu en flaska....
Bern Hamers film lyckas skapa en viss nerv, en viss temperatur som kännetecknar Bukowskis böcker och universum. Det absurda stället som sägs heta....LIVET...
Här är de flesta kostymnissarna just kostymnissar och viktigpetters. De tar sig själva väldigt seriöst och det dem sysslar med på dagarna.....
De är ju enkelt en motståndare, en fiende för en sådan som Hank Chinaski. När jag läste om honom för första gången drogs jag till hans frihet. Hans revolt mot normer och samhällets krav och förväntningar. Han pekade finger mot etablissemanget och Svensson tillvaron. Och det han predikade för utan att predika var; va den du själv vill vara! Gör vad fan du vill! Ingen , kan säga till dig, vad du ska vara och vad du ska göra!
Och han uttryckte det som vi alla känner , men i en värld där positivt tänkande hela tiden ska blomstra och tycks vara religionen, blir han det politiskt inkorrekta men samtidigt det mänskliga :
En icke-hycklare....
Livet är för det mesta meningslöst och känns ganska trist. Varför ska vi ens förneka det? Livet är vad det är.... till slut väntar vi bara på döden....det är ofrånkomligt...
Factotum är en rätt lyckad Bukowski-filmatisering, det är främst Matt Dillon som är lysande och hans berättarröst skänker en viss dråplig stämning.
I övrigt är det en enkel berättad historia där vi följer honom mellan kvinnorna, mellan barerna och mellan förgångna lägenheter och skitjobben.....
I hans värld är lyckliga människor, antagligen, Idioter. Han är själv en lycklig idiot, kanske, i ögonblicket då han skriver. I stunder då han tar dagens första cigarett. Eller i några futtiga sekunder då han ser Marisa Tomei dansa på en lyx yacht....och han häller samtidigt i sig stora mängder whisky....
I mina ögon är Hank Chinaski den stora hjälten, den modigaste av dem alla. Han är ju ingen med superkrafter eller övernaturliga egenskaper. Han är en liten människa i en hård och krävande värld, där han ser hur hans föräldrar lever som alla andra; ett fyrkantigt, "duktigt", ordnat, men dött liv utan njutning och avkoppling. Livet är som ett jobb. Chinaski är bortom allt detta. Han säger , drick mitt i veckan. Det är då du behöver alkoholen som allra mest....och ett ligg....
Hans språkbegåvning och blick på världen särskiljer honom från andra fyllon. Han är den stora poeten, den enkla, men effektiva berättaren.... Hans ord gör honom odödlig. Hans författarskap lever för alltid.....
Hans kompremislöshet blir hans livssanning , hans leverne:
(ungefärlig översättning av ett citat i filmen)
"Om du ska försöka, gå hela vägen
annars , är det ingen mening ens med och försöka...
Detta kan kosta dig flickvänner, fruar, jobb, släktningar och till och med ditt eget vett.
Det kan betyda att du inte äter på tre eller fyra dagar...
Det kan medföra att du fryser på en parkbänk...
Det kan kosta dig fängelse, isolering.....
Isoleringen är en gåva. Du blir ensam med Gud. Och kvällarna bländar dig med Eld och det finns ingen annan känsla som den känslan. Och det är den enda kampen som är värd och kämpa för...."
TA
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar