Läser med nöje Elias Björkman artikel om manusförfattarens otacksamma roll. http://www.svd.se/manusgurun-lar-ut-skrivandets-hemligheter

Manusförfattare finns sällan med när succéer firas , men desto oftare när floppar skall förklaras. Björkman besöker Bob Dolemans manuskurs för branschfolk i Stockholm. Svds reporter tänker på Charlie Kaufmans förträffliga Adaptation (2002). En film som jag torde ha nämnT när vi talade om 100 bästa filmerna från 2000-talet. Har till exempel Nicholas Cage varit bättre? I filmen gestaltar han ju två manusskrivande tvillingbröder.

Låt oss återgå tillbaka till Elias Björkmans text....

Han möter Bob Doleman, en före detta filmarbetare från Drömfabriken. Han har skrivit manus till numera kultförklarade George Lucas filmen, Willow (1988) och Drömmarnas horisont (1992), en film som föll tungt, och som gjorde att han drog sig tillbaka. Det skulle dröja nästan 10 år , då han återvände med filmen Rocksystrar (2002).

Han berättar hur hans skrivande hade blivit ett beroende. Han använde sig av metod från en indianstam i Idaho , som bygger på att man måste sluta upp med "missbruket" i 101 dagar.

Doleman höll också uppe skrivandet i dessa antalet dagar. Under tiden förde han dock dagbok. Det blev klart för honom att han inte behövde skrivandet och att han kunde göra andra saker, som tex måla. Och vad som hände när han släppte taget om skrivandet var att han då också släppte hans ständigt jakt efter perfektion....
TA