Chasing Amy

GONE GIRL amerikansk thriller-drama i regi av David Fincher
Medverkande: Ben Affleck, Rosamund Pike, Neil patrick harris, Tyler Perry,
Carrie Coon och Kim Dickens m fl.
AT AT AT

Barägaren Nicks (Ben Affleck) hustru Amy (Rosamund Pike) anmäls saknad i Missouri. På parets bröllopsdag finner han krossat glas och blod i hemmet. Vad har hänt hans hustru?

Nick går ut i media och samarbetar med polisen. Han agerar inte som förväntas skall. Väldigt lite sorg och oro utstrålar han, vilket flera är snabbt och notera. Och det dröjer inte länge förrän polisen finner flera bevis som pekar på hans inblandning i hans hustrus försvinnande....

Regissören David Fincher (Seven, Fight Club, Zodiac etc.) har gjort film på författaren Gillian Flynns  (har även skrivit filmens manus) bästsäljare, Gone girl. Inledningen är mycket lovande och det brister inte i spänning. Kriminalfallet är mystiskt och jämförelser med Hitchcock är inte helt främmande. Och liksom ledtrådar som planteras lite här och där i filmen berättas det suggestivt och fragmentariskt läggs ett pussel och vi skönjer en krossad spegel av ett nedbrutet äktenskap och kärleksförhållande som nått vägens ände.  

Det är på väg och bli en alldeles utsökt thriller, MEN , när den stora hemligheten uppdagas , ja då, spricker ballongen, om man får låna en sliten klyscha eller metafor. Luften går ur hela filmen Gone girl. Och historien går - bara - på halvfart. Det är förvisso intelligent och det blir en mediesatir och cynisk berättelse med en sensmoral om: var försiktig med vem du väljer till partner och va försiktig med dina kärleksdrömmar! Det blir också en studie hur man regisserar bilden av sig själv, och även om Fincher själv bestämt förnekar detta, så visst susar tanken förbi, hmm, sociala medier....

Men kan inte avfärda eller slå ifrån känslan efter ha sett filmen av besvikelse och frågan; vad det bara det här?
Man känner dessvärre sig ganska klar när eftertexterna börja rulla. Trist att påpeka, men det är som om en smärre befrielse, känns som man just får gå hem från en lååång föreläsning eller suttit kvar i en omåtttlig bilkö...

Fincher pratade i en DN-intervju (3 oktober 2014) om hur filmen skapas till hälften också av publiken. Han fortsätter: "åskådaren måste själva investera sig själva i detta, och om de gör det kan jag ta dem vart som helst. Jag kan bygga upp ett förtroende, och sedan bryta det, bara jag bryter det på rätt sätt. Så det är en sorts träning. Att träna publiken under de första tjugo minuterna. Nästan ingen lämnar en salong under den tiden. Efter detta kan jag göra nästan vad som helst."

Och det är väl det som är problemet, eller snarare mitt problem, att jag kan inte riktigt investera mig själv i detta, tycker bara att filmen blir befängd och kan helt enkelt inte ens fantisera eller föreställa mig intrigens vändningar....känns en smula meningslöst och bevittna...
Nej, David Fincher har haft större stunder än det vi ser i Gone girl.
TA