I Rodger Dodger (2002) ser vi Roger, en medelålders cynisk reklammakare (Campbell Scott) i New York briljera med sin kvickheter i olika sociala sammanhang. Han har bestämda åsikter om allt och alla. Intresset för "spelet" mellan kvinnor och män ligger honom varmt om hjärtat. När hans 16 årige systerson Nick (Jessie Eisenberg) plötsligt infinner sig på hans kontor utan någon förvarning höjer han på ögonbrynen. Rynkor i pannan.
Den omaka duon ger sig ut i Natten bland kvinnor, klubbar och barer. Nick skall få lära sig "spelet" om hur man erövrar kvinnor med konversation.....

Regissören Dylan Kidds första film blev prisbelönad och mycket uppskattad. Filmen har också tydliga förtjänster, inte minst i den intelligenta dialogen och en Campbell Scott som verkligen glänser i huvudrollen.

 Det är närmast unikt är hur underhållande samtalsscenerna och restaurangbesöken ter sig , då Roger och Nick uppvaktar Sofie (Jennifer Beals) och Andrea (Elizabeth Berkley). Kittlande, humoristiskt och en levande film. Men ta den för vad den är, det är ju en bagatell. Men en väldigt underhållande sådan. Och visst har åren gått. Filmens inledande samtal rör kring , videoapparater och huruvida det är attraktivt med någon som kan reparera en VCR.

Vi noterar Isabella Rossellini i en liten men inte helt oviktig biroll som Rogers chef som han dessutom har en vilsen relation med. Och Jesse Eisenberg gör en av sina första roller, och som jag för övrigt känner mig lite trött på. Han är ju alltid bra, men också nästan alltid likadan, dvs "lillgammal",  avvikare?
TA