Peter Magnusson håller på att bli ett svenskt fenomen. Det blir liksom oavsett hur du vill eller tycker, svårt att undgå honom, om du inte är helt ointresserad av svensk film.


Bara i år har han gjort två filmer , och fått ordentlig uppbackning från SF i form av pengar. Varken  Tillbaka till Bromma och 10 000 timmar har direkt rönt någon större succé.


Magnussons debutfilm Sommaren med Göran (2009) var inte helt obegåvad i genren "lättsammare komedi". Man kunde se hans Lasse Hallström, Måns Herngren och inte minst Lasse Åberg ambitioner. Även Magnusson fångade och skildrade samtiden med komiska kulörer. Hans generation bor på Solsidan samtidigt som de skrattar åt serien med samma namn. Det drivs med media, medelklassen, Svenne-banan och svenska högtider/traditioner, singellivet, könsroller etc.

I hans andra film En gång i Phuket (2012) har han ambitioner att göra en uppdaterad Sällskapsresan (utan Stig Helmer, skall väl sägas) för en yngre och ironisk generation. Thailand ligger ju svensken varmt om hjärtat sedan decennier. Semesterresan till Spanien må fortfarande vara populärt men har inte en chans i popularitet till Thailand. Jag förstår därför att svenska filmare vill göra något omkring Thailandsresorna. Det är vår tids nya "grisfest", vår tids nya charter.

I filmen ser vi författaren Sven, spelad av själv av Magnusson, befinna sig i Thailand. Han lider av skrivkramp och får inte många rader skrivna. Han hänger med en flängig norska (Jenny Skavlan), besatt av yoga och "Den Inre Rörelsen". Sven har dock stora ögon för någon annan, Anja (Susanne Thorson). Allt kompliceras när det visar sig att hon har en pojkvän i Stockholm - som dyker upp i Thailand , som "gubben i lådan" för att fira jul med henne....

Susanne Thorson

 Det skulle vara enkelt att direkt avfärda En gång i Phuket. Affischen skvallrar om något glittrigt, TV4-light produktion och saker jag knappast behöver. Flera av skämten känns interna, tramsiga och krystade. Men det finns en charm och någonting som får mig att se hela filmen och faktiskt trivas. Tror att jag faktiskt fastnar lite för Anja och Svens "fling". Det blir ju fel när de ses, och visst har vi sett detta så många gånger förr. Sven till och med säger till henne vid kvällssken och tända lyktor; "det vore väl klyschigt om jag kysser dig nu". Scenen med Fortune Cookies är fyndig och kul också!
  

Peter Magnusson har komisk tajming, och en personlighet som är lätt att ta till sig. På sikt kommer han nog få till en fullträff, om man väljer att tona ner dem överdrivna och mest givna skämten, och väljer att kapa flera av de blanka karaktärerna ( tex David Hellenius figur i filmen) som vimlar förbi i filmerna. Tror han har en stor film i sig, en film som vågar balansera drama med komedi. Tiden visar om man får rätt. TA