1987 kom Dödligt vapen och förändrade actiongenren för gott. Visst hade det gjorts "buddy movies" innan men inte riktigt på det sättet och med den mixen av action och humor. Och mycket berodde på manusförfattaren Shane Black som med sitt manus till den banbrytande actionrullen blev branschens golden boy.
Idag 2016 har Black, som skrivit pilotavsnittet, förflyttat historien om de omaka poliserna Riggs och Murtaugh till modern tid och i formatet av en tv-serie och resultatet verkar bli en succé. Premiären var i hemlandet 21 september och en dag senare kunde man se piloten på viaplay här i Sverige.
Efter att ha sett 3 avsnitt av de 4 som hittills finns ute så känner undertecknad en försiktig optimism att det här kan bli något riktigt bra, inte minst för att den traumatiska händelse som Riggs går igenom får större plats här än i filmerna.
Som de flesta kanske minns så börjar ju Dödligt vapen med att Riggs (Mel Gibson) sitter i sin husbil och har en revolver instoppad i munnen. Han tänker göra slut på hela skiten. Hans fru, som var gravid, är död och han har inget att leva för längre. Men han klarar inte av att göra det och börjar istället åter ge sig ut i fältet som en levande bomb med den totala motsatsen Roger Murtaugh (Danny Glover) som är mycket äldre, har en familj och egentligen bara vill trappa ner.
Upplagt för mycket drama och spännande konflikter som vi idag tar för givet i snut-filmer. Good cop, bad good, en självmordsbenägen polis, en familjekär och gammal och trött polis, en chef som skäller på sina mannar, sliter sitt hår och med stigande förfäran bevittnar hur Riggs och Murtaugh lämnar död, explosioner och förödelse bakom sig.
Dödligt vapen och Dödligt vapen 2 var och är smärre mästerverk i genren och Mel Gibsons galna blick som visade på både en enorm sorg och en dödslängtan och inte minst utstrålade en "I don't give a fuck about anything" -känsla som gjorde filmerna och samarbetet med Murtaugh nerviga och mer intressanta än de skulle blivit annars. Sen i filmerna 3 och 4 var de galna ögonen borta och det blev mer humor och galen action än de tidigare mörkare filmerna.
Tv-serien tar faktiskt mycket fasta på Riggs sorg och det blir som en röd tråd genom varje avsnitt, vilket jag gillar även om jag ibland kan känna att det blir lite för mycket, lite för mycket repetion och speciellt för oss som kan Riggs historia så känns det som att manusförfattarna skriver en på näsan.
Men, som sagt, hittills är serien en positiv överraskning och inte minst är de nya Riggs och Murtaugh riktiga fynd. Clayne Crawford (Riggs) är för mig ett nytt ansikte, han verkar mest navigerat sig fram i tv-serie-djungeln men är verkligen perfekt som Riggs. Precis som Gibson finns det där oförutsägbara, blicken som växlar mellan sorgsen till spelevink till mordisk, självdestruktiv galning som till synes tappar allt och går bärsärk.
Originalparet.
Damon Wayans (Murtaugh) är också helt rätt. Han förvaltar arvet efter Danny Glovers karaktär på ett utmärkt sätt, kanske något mer åt det humoristiska, som den komiker han är, men han förvånar åtminstone mig lite grann med sitt nedtonade och nyanserade spel. Mest känd är Wayans från tv, som t ex In Living Colour (1990-2001) men gjorde sig ett namn när han var sidekick med Bruce Willis i Tony Scotts actionrökare Den Siste Scouten (1991).
Crawford och Wayans kemi är mycket bra och de lyckas både skapa något lite eget av sina karaktärer samtidigt som de förvaltar och hyllar arvet från sina föregångare. Kevin Rahm (Mad Men) som deras chef Captain Avery är också lyckad som den stackars polischefen som sliter sitt hår och hela tiden måste försvara kostnader på förstörd egendom och liknande som Riggs och Murtaugh orsakar för högre makter.
Darlene Love som Trish Murtaugh 1987-1998
Hur som helst, tv-serien Lethal Weapon har nu löpt på i 4 avsnitt och det är rejält underhållande, påkostat och actionpackat. Ytterligare ett bevis på att tv-formatet tar över mer och mer mark inom alla genrer och att det inte heller heller längre är det ett lillebror-format till vita duken utan verkligen har vuxit ut och upp till en konkurrent på allvar eller snarare ett komplement till bioformatet och i och med streamingens framfart fått muskler och makt att kunna berätta historier på ett mer tidskrävande sätt.
Förhoppningsvis, även om Lethal Weapon förstås inte har ambitioner att vara mer än en actionserie, kommer t ex Riggs bakgrund tonas ner något utan att den för skullen helt försvinna och manusförfattarna kanske fokuserar mer på att utveckla relationerna poliserna emellan och verkligen utnyttjar formatet som tv-serier ger.
Den som lever får väl se!
Lethal Weapon är helt klart värt att spana in och följa! Riggs och Murtaugh var the shit i slutet på 80-talet, nu är de på tapeten igen och jag är i varje fall en av dem som jublar lite försiktigt!
GS.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar