""Hans bilder var grafiska precisa", menar Wes Anderson som uttalar sig här, liksom andra omtyckta filmskapare som Richard Linklater, James Gray, Paul Schrader, David Fincher, Martin Scorsese och Peter Bogdanovich.
Den senare säger att vad Hitchcock gjorde med Psycho (1960) var att göra "bio till en farlig syssla". Publiken skrek när Janet Leigh mördades i duschen och de ville blunda, men kunde inte.
Hitchcock brydde sig mest om publiken och med sin bakgrund som PR-man , visste han var som skulle "väcka känslor" med hjälp av bilden. I Ken Jones film beskrivs det hur den nya franska vågen regissören Francois Truffaut bestämde sig för och intervjua sin idol, Hitchcock , under flera tillfällen och resultatet skulle utmynna i en betydelsefull bok om och för filmkonsten.
Här går de igenom Hitchcocks filmkarriär, år för år, titel efter titel. Boken publicerades året 1966 och skulle inspirera till exempel regissörer som David Fincher.
Det är ljuvligt och ta del av brevväxlingen mellan Truffaut och "spänningens mästare". Det doftar en respekt och en uppskattning mellan de två skilda filmmakarna. Hitchcock var över 60 år och höll på och filmade Fåglarna (1963) när han blev tillfrågad om intervjuserien. Han var ett varumärke. En ikon. Truffaut hade gjort sin tredje långfilm men var redan internationellt känd efter den självbiografiska Dom 400 slagen (1959). Han hade bakgrund som filmkritiker och hade intervjuat Hitchcock en gång tidigare för filmtidningen Cahiers du Cinéma (skribenten för tidskriften blev alla senare filmer för den franska nya vågen: Godard, Chabrol m.m).
Truffauts filmer kännetecknades av en frihetskänsla. Han sökte sig till fadersgestalter som kunde frigöra honom som konstnär med hjälp av sådana som Jean Renoir , André Bazin och inte minst Alfred Hitchcock. Hans intervju bok med idolen var hans sätt och tacka och frita "Hitch" från ryktet som "lätt underhållare".
Ljudklippen från intervjuerna är också bedårande. Här hör man glimtar av två genuint passionerade filmmakare från två olika generationer resonera kring konstformen. Truffaut frågar sin mästare om kritiken emot hans filmer för och "alltför osannolika". Hitchcock anser att det blir inte bättre bara för att använda det sannolika för det sannolikas skull. Han konstaterar att "Logik är tråkigt"....
De talar om vad som lockade honom till Hollywood, vad spänning är, och hur han ser på filmskapande och vad det man gör som regissör. David Fincher är djupt påverkad av Hitchcock och kompletterar mästarens syn med tre saker: "Man redigerar folks beteenden, man lyfter fram snabba stunder genom att göra dem långsamma - medan långsamma förlopp förkortas".
Enligt Hitchcock handlar filmskapande om en enda sak - TID. "Att utvidga, dra ihop och stoppa tid. Så som man önskar".
Det är intressant och höra om konflikten mellan Montcomery Clift och Hitchcock från inspelningen av Jag bekänner (1953). Skådespelarna är viktiga för filmen, men inte allt, Hitchcock betonade filmens struktur, säger David Fincher
Studie i brott (1958) räknas av många som kanske Hitchcocks främsta film. Hitchcock berättar för Truffaut om vad som fick honom och bli fascinerad av historien. - " Den här beskriver en känslofull mans synssätt. Jag fängslades av hans strävan att skapa en kvinna - efter bilden av en död kvinna".
Finchers gissar att karaktären Scottie (James Stewart) har Hitchcocks perspektiv. Och vi ser en scen i från Studie i brott , då Judy (Kim Novak) frågar Scottie om han nöjer sig med henne om hon färgar om håret. Räcker det? frågar hon, och Ja, svarar Stewart. Och genast känns ju allt som - regisserande....
Det är ett citat som ekar i mig efter filmen. Hitchcock säger: "Det finns ibland en tendens bland filmfolk att glömma bort åskådarna. Men jag är intresserad av åskådarna. Ens film ska vara tänkt för 2000 och inte för en enstaka åskådare. Där ligger i mina ögon filmens styrka. Filmen är världens största massmedium".
Se Hitchcock/Truffaút på SVTplay! http://www.svtplay.se/video/10759055/kulturstudion/kulturstudion-avsnitt-71
TA
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar