I Den vita filmen (1994) börjar det med bilderna på en resväska längs ett transportband vid flygplatsens terminaler. Utan att avslöja för mycket så är dessa bilder , talande för hela historien....
Det är en film som skildrar hur den polske frisören Karol (Zbigniew Zarnachowski) försöker lämna Paris för och komma tillbaka till Warszawa. Han tar sig illegalt tillbaka till Polen...
Med brustet hjärta, då hans franska hustru (Julie Delpy) begärt skilsmässa försöker han lappa ihop sitt liv. Han har en medkumpan, Mikolaj, som hjälper honom. Men Mikolaj har ett krav. Han behöver Karols hjälp att döda honom.
Mikolaj ångrar sig. Han betalar dock Karol med en rejäl slant för "tjänsten". Den nära döden upplevelsen firar dem med sprit. Och de leker på isen och känner sig nyfödda.
De har förflyttat sig, rest sig från det Döda. De lever igen. Pånyttfödelse.
En mäktig och vidunderlig känsla som ingen drog eller sex i närheten kan skänka en människa....
Karol köper upp mark och snuvar några skumma affärsmän på stora summor. Han utnyttjar också dollar valutan och på kort tid avancerar han från suput till - redig affärsman med Armani rock och bakåtslickat hår...
Han kysser vaxdockan varje kväll. Han tänker på sin före detta fru. Han ringer henne, hon svarar och lägger kyligt på...
Många kvällar och nätter är likadana. Han vaknar och ropar hennes namn, Dominique....men bara tystnad....
Vad kan få henne och bryr sig om honom igen? Hans död... Ett testamente som ger henne pengar... Men Karol känns livslust... Han tänker iscensätta sin egen död för och vinna , eller åtminstone få sin före detta hustru och tina sitt kalla hjärta.....
Eller för och låna Johannes Hagmans stringenta analys: "Karol tror sig finna jämställdhet genom och hämnas på sin hustru som har förnedrat honom". (s. 25, FLM, Hösten 2016, Johannes Hagman, Trikoloren-trilogin)
I början på Kieslowskis andra del i Trikoloren trilogin ser vi hur Karol befinner sig i rättssalen i Paris tillsammans med sin hustru. En dörr öppnas och för någon sekund ser vi Julie (Juliette Binoche) skymta förbi med sin nuna, och det är en scen från första filmen Frihet (1993)... jag älskar detta , hur Kieslowski "leker film", hur han sätter ihop små bitar till en dynamisk och rent ut av magisk helhet....
Den där scenen finns ju redan i första filmen, men då utifrån Julies perspektiv, och vi ser varken Karol eller Dominque i rättssalen, vi ser bara det Julie ser, hennes makes älskarinna , i rollen som juridisk ombud....
Vad är det då Karol säger i rättssalen i filmens inledning? "Var är jämlikheten? Är det för att jag inte talar franska som domstolen inte lyssnar på mig? "
Karol önskar att få tid för och rädda deras äktenskap. Och det är glimrande vackert till musiken av Jerzy Petersburski och minnesbilderna från parets sagobröllop, med fåglar som lyfter och ljuset som strömmar in igenom kyrkan och Dominque kysser honom och människorna runt omkring dem jublar.
Men det är minnen. Och han möts av en hustru som säger sig ha älskat honom, men inte gör det längre. I nästa sekvens spyr Karol på toaletten....
Hagmans iakttagelser av tillkomsten av EU i Kieslowskis film är högst intressanta. Det må vara detaljer, en det säger ändå något om samtiden, och om dåtidens tankar inför framtiden. I filmen talas det om hur IKEA tänker köpa mark i Warszawa, när Karol avancerar och kallas för direktören och har egen chaufför, körs han i en vinröd Volvo. Och Mikolaj häpnar. "En volvo?" säger han och tror knappt sina ögon....
Bland de första intrycken i hemstaden när Karol pallar sig runt , nedslagen, blödandes, är ju neonskylten som han ser hänger överst på frisörsalongens tak. Neon? frågar han sin forne arbetsgivare, och ler. " Europa, vet, ja " säger arbetsgivaren....
När Karol planerar sin iscensättning av sin egen död talar han med sin chaufför om en kropp till begravningen. Och chauffören säger; "allt går och köpas nu. Vi kan köpa importerat från öst"...
Det blir tydligt att Karol inspireras och påverkas kraftigt av Mikolaj. Mikolaj vet hur man blandar korten - väl. Och allt, enligt honom, hänger på , det goda minnet. Det är så bridgespelaren arbetar, fortsätter han. Och det blir även Karols arbetsmetod.... Att räkna ut hur saker ska bli genom och vara slug och listig och företagsam. Rufsa åt sig.....Beräknande....
Slutfinalen är bland det vackraste jag sett någonsin på film. Den är lika förtjusande nu som då, och den väcker ju tolkningar. Vad är det Dominque säger med teckenspråket? Det finns faktiskt ett svar på http://www.imdb.com/title/tt0111507/faq?ref_=tt_faq_1#.2.1.1
När allt sviker, när allt sliter, när allt känns tungt. När allt tycks falla och inget längre väcker känslor. Allt bara är bedövat, kallt och oinspirerat. Det är då du följer med Kieslowski och insveps i hans historier och hans härliga karaktärer. Det är en egen värld, ett universum som jag aldrig kommer lämna. Aldrig.
Kieslowski Trikoloren-trilogi är Filmens Bibel, om du frågar mig.
TA
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar