irländsk-fransk och holländsk film i regi och skriven av Whit StillmanMedverkande: Kate Beckinsale, Jemma Redgrave, Stephen Fry, Cloë Sevigny,
Emma Greenwell och Xavier Samuel, m fl.
Speltid: 92 minuter
Betyg: AT AT AT AT
18 år sedan har gått senast vi såg dem tillsammans i Last Days of disco (1998). Kate Beckinsale och Cloë Sevigny "ägde" discogolven i New York och Whit Stillman kunde inte bara triumfera i smart dialog, härskartekniker och kulturkrockar. Han gjorde även då en av tidernas bästa musikfilmer och en slags "ungdom blir vuxen-skildring i överklass miljö. Och han om någon, kan ju överklassen ut och innan. Stillman är själv uppvuxen i den, och har pluggat på Harvard.
Nu ser vi trion återförenas i Love and friendship, och det är en film som nu 64-åriga Whit Stillman velat göra länge. Han är som bekant, en Jane Austen beundrare av rang, och detta är väl lite av ett "drömprojekt" som nu blir av.
Regissören lär också ha sagt, att han ville göra, "en lättsam, optimistisk och rolig film med lite Rivierans guldgossar-känsla" https://www.pressreader.com/sweden/aftonbladet/20160923/282729111375544
Och på sättet han gör det på....
Inledningen är visserligen kantig, lite rörig och torr, lite typiskt för Stillman. Hur ska jag gilla detta? tänker jag först. Hinner även fundera, vilka av dessa blanka figurerar ska hitta hem till mitt hjärta , tro? Ingen?
Men en bit in filmen - vänder det. Berättelsen får sjunka in och filmen och framförallt Whit Stillman får "flöde" eller "flyt" i sitt berättande , om man så vill. Och när Love and friendship väl lossnar, uppdagas en djupt underhållande film med en förträfflig Kate Beckinsale i den ledande rollen som Lady Susan.
Hon verkar som gjord, som född för och gestalta den här kvinnan. Hon är cynisk, lömsk och oerhört manipulerande och taktiskt skicklig. Och rolig! Och vacker som bara Marisa Tomei!
Det är i slutet av 1700-talet och berättelsen som ni förstår, när det gäller Jane Austen , utspelar sig på den engelska landsbygden och i London. I de finare kretsarna. Lady Susan är en änka som vill säkra framtiden för sin dotter och för sig själv. Det gäller att hitta rätt man för dem båda....
Som en amoralisk schackspelare vrider hon och vänder in och ut på "kandidaterna".... Den fånige och virrige Sir James Martin, den valpige men eleganta Reginald DeCourcy och den ståtlige Lord Manwaring....
Det är småkul, det är fantastiska miljöer, dialogen är rapp och det är en fröjd och får följa med Lady Susan in i hennes "agenda". Whit Stillman har också valt och driva med (kostymdramats) Jane Austen klichéerna och göra det oväntade , han ger knappt utrymme, alls för den "verkliga kärleken" eller "romansen". Det blir mest fokus på Lady Susans "fingertoppkänsla" och beräknande spel....
Cloë Sevigny då? Hon spelar Lady Susans bästa väninna, amerikanskan Alicia. Om Sevigny och Beckinsale inte var helt kontanta för 18 år sedan , då de drack Whisky Sour och nabbades om killar bland discokulor, så är det annat här. Korsetter, Intensiv brevväxling dem emellan, barockmusik och systerskap.
Magnifikt.
TA
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar