Vampyrernas natt

Systrar (Jenny Lampa och Ruth Vega fernandez) är jagade i Stockholmsnatten. De är vampyrer. Och de behöver blod för och överleva. När en av dem dödat en MC-ledare får de ett MC-gäng efter sig och Vera och Vanja får fly för livet nere i tunnelbanan och längs de stora mörka gatorna.
Det är då Vanja (Vega) lämnar beskedet.

Beskedet som skvallrar om att hon vill inte fortsätta leva som en vampyr. Hon vill försöka vara "som alla andra"....

Peter Pontikis (född 1976) lovande långfilmsdebut Vampyrer (2008) skulle lite slarvigt kunna beskrivas som "ett möte mellan John Carpenter och Ingemar Bergman".

Här finns blinkningar till B-filmen och Carpenters lite tuffa och råa och hänsynslösa stil. Stockholmsnatten har nog aldrig porträtterats på det här viset, ensamt och övergivet. Det är som Folket har lämnat staden. Och kvar blir frijazz, kåta taxichaufförer, laglösa mc-gäng och vampyrer.

Men Drömmarna och Kärleken försvinner inte.

De får liv lite ironiskt i genom vampyrerna.
Vampyrer i den här filmen är mer mänskliga än människorna själva.
Och vid stadens anonymaste plats, tänka sig -  T-centralen - väntar det mest mänskliga...

Det Bergmaniska figurerar i det stora frågorna som vampyrsystrarna måste ställa. Vad är ett värdigt liv? Vad är det jag vill göra? Hur vill jag leva?
 Sevärt.
TA