Men jag gör ett försök i alla fall.
Det är en urtjusig thriller med film noir och klara influenser från t ex Roman Polanskis mästerliga Chinatown (1974). I både musiken, miljöerna och själva stämningen blir det svårt och inte tänka på klassikern med Jack Nicholson och Faye Dunaway.
Det är en film som beskriver 50-talets Los Angeles, och änglarnas stad är här förpassad till "polisernas stad som änglarna glömde". Och i förgrunden står dem lite mer moraliska ostadiga poliserna och de som gärna slår först och frågar sedan , och gärna dem som gärna betalar lite eller tar emot en eller två sedlar för en tjänst...
Den hårdföre polisen Bud White (Russel Crowe, utmärkt!) har specialiserat sig på och sätta dit kvinnomisshandlare. Han används också av högre chefer vid utpressning. Bud White injagar skräck in "motståndaren" och krossar vilket vittne eller vem som nu behöver "omvändas".
Hans kollega, "rötägget", Stensland blir inblandad i en polisskandal och när polisledningen försöker "snygga" till affären, störs de av nykomlingen och den duktige polis-sonen Exley (Guy Pearce) som inte ställer sig bakom tjallar-kulturen, "kåranda" eller att slå ner vittnen eller låta sig mutas. Han vill göra karriär och hedra sin fader och skäms inte för sina ambitioner....
Stensland avskedas efter skandalen, mycket tack vare Exleys vittnesmål. Ett dygn senare hittas Stensland mördad i en massaker på ett kafé , Night Owl, och hans kollegor är minst sagt angelägna och lösa fallet ,illa kvickt. Kosta vad det kosta vill. Ja, som polischefen själv beordrar: "använd så mycket våld som utredningen kräver".
Poliskändisen Jack Vincennes (Kevin Spacey) har en egen tv-show, en slags dåtidens motsvarighet till Cops. I serien följer vi honom när han arresterar brottslingar i Hollywood, gärna med byxorna nere, bokstavligen och drogpåverkade. Vincennes tappar ansiktet då , det visar sig att han också deltog i skandalen som Stensland var inblandade i. Vincennes degraderas och enda sättet för honom och få komma tillbaka till tv-etern blir och lösa mordfallet på Stensland, ihop med Exley. Exley föraktas av sina kollegor. Tjallaren. Fjollan. Och hela tiden får han höra om att en polis inte bär glasögon.....
Michael Madsen sägs ha varit erbjuden rollen som Bud White , en gång i tiden. (www.imdb.com) James Ellroy skrev manus ihop med Brian Helgeland. Ellroy var väldigt nöjd med Kevin Spaceys insats. Författaren var dock mindre nöjd med slutet, eftersom filmen skiljer sig tydligen rätt rejält från bokens avrundning. Ellroy lär ha sagt att han tyckte slutet i filmen var "bullshit", "två killar som dödar 15 pers - det är bullshit. Men vet du vad? Det är inspirerande bullshit".... (s. 102, Empire crime guide, artikel av Bob McCabe)
Kan hålla med Ellroy att slutet är lite väl konventionellt och drar ner betyget. Men vägen fram till slutfinalen är mycket underhållande, tät spänning och skådespeleriet är högklassigt. Det är en njutning till film.
Kim Basinger vann en Oscar för bästa kvinnliga biroll för rollen som Lynn, denna Veronica Lake-kopia till glädjeflicka som har betydelse för historien. Det tyckte jag inte 1997 , då jag såg filmen för första gången. Men tur att jag har ändrat mig. Basinger har jag visserligen alltid gillat, men det har väl handlat i ärlighetens namn , om annat än hennes skådespeleri. Men här i rollen som Lynn skiner hon och jag tycker inte hennes Oscar är helt oförtjänt. Det finns något majestätiskt i öppningsscenen då hon gör entré inne i en sprit och vin affär och hon är klädd i svart kappa och önskar mest "god jul" med Bud White. Det slår gnistor mellan dem två. Och är inte det som vi så gärna vill se? Är inte det som gör att filmer höjer sig och får oss förlorade i en stycke film som nästan sträcker sig nära 3 timmar?
TA
Det är en urtjusig thriller med film noir och klara influenser från t ex Roman Polanskis mästerliga Chinatown (1974). I både musiken, miljöerna och själva stämningen blir det svårt och inte tänka på klassikern med Jack Nicholson och Faye Dunaway.
Det är en film som beskriver 50-talets Los Angeles, och änglarnas stad är här förpassad till "polisernas stad som änglarna glömde". Och i förgrunden står dem lite mer moraliska ostadiga poliserna och de som gärna slår först och frågar sedan , och gärna dem som gärna betalar lite eller tar emot en eller två sedlar för en tjänst...
Den hårdföre polisen Bud White (Russel Crowe, utmärkt!) har specialiserat sig på och sätta dit kvinnomisshandlare. Han används också av högre chefer vid utpressning. Bud White injagar skräck in "motståndaren" och krossar vilket vittne eller vem som nu behöver "omvändas".
Hans kollega, "rötägget", Stensland blir inblandad i en polisskandal och när polisledningen försöker "snygga" till affären, störs de av nykomlingen och den duktige polis-sonen Exley (Guy Pearce) som inte ställer sig bakom tjallar-kulturen, "kåranda" eller att slå ner vittnen eller låta sig mutas. Han vill göra karriär och hedra sin fader och skäms inte för sina ambitioner....
Stensland avskedas efter skandalen, mycket tack vare Exleys vittnesmål. Ett dygn senare hittas Stensland mördad i en massaker på ett kafé , Night Owl, och hans kollegor är minst sagt angelägna och lösa fallet ,illa kvickt. Kosta vad det kosta vill. Ja, som polischefen själv beordrar: "använd så mycket våld som utredningen kräver".
Poliskändisen Jack Vincennes (Kevin Spacey) har en egen tv-show, en slags dåtidens motsvarighet till Cops. I serien följer vi honom när han arresterar brottslingar i Hollywood, gärna med byxorna nere, bokstavligen och drogpåverkade. Vincennes tappar ansiktet då , det visar sig att han också deltog i skandalen som Stensland var inblandade i. Vincennes degraderas och enda sättet för honom och få komma tillbaka till tv-etern blir och lösa mordfallet på Stensland, ihop med Exley. Exley föraktas av sina kollegor. Tjallaren. Fjollan. Och hela tiden får han höra om att en polis inte bär glasögon.....
Michael Madsen sägs ha varit erbjuden rollen som Bud White , en gång i tiden. (www.imdb.com) James Ellroy skrev manus ihop med Brian Helgeland. Ellroy var väldigt nöjd med Kevin Spaceys insats. Författaren var dock mindre nöjd med slutet, eftersom filmen skiljer sig tydligen rätt rejält från bokens avrundning. Ellroy lär ha sagt att han tyckte slutet i filmen var "bullshit", "två killar som dödar 15 pers - det är bullshit. Men vet du vad? Det är inspirerande bullshit".... (s. 102, Empire crime guide, artikel av Bob McCabe)
Kan hålla med Ellroy att slutet är lite väl konventionellt och drar ner betyget. Men vägen fram till slutfinalen är mycket underhållande, tät spänning och skådespeleriet är högklassigt. Det är en njutning till film.
Kim Basinger vann en Oscar för bästa kvinnliga biroll för rollen som Lynn, denna Veronica Lake-kopia till glädjeflicka som har betydelse för historien. Det tyckte jag inte 1997 , då jag såg filmen för första gången. Men tur att jag har ändrat mig. Basinger har jag visserligen alltid gillat, men det har väl handlat i ärlighetens namn , om annat än hennes skådespeleri. Men här i rollen som Lynn skiner hon och jag tycker inte hennes Oscar är helt oförtjänt. Det finns något majestätiskt i öppningsscenen då hon gör entré inne i en sprit och vin affär och hon är klädd i svart kappa och önskar mest "god jul" med Bud White. Det slår gnistor mellan dem två. Och är inte det som vi så gärna vill se? Är inte det som gör att filmer höjer sig och får oss förlorade i en stycke film som nästan sträcker sig nära 3 timmar?
TA
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar