Ska ju egentligen försöka sluta sluka allehanda biografier som har anknytning till populärkultur och film och göra. Borde ju läsa några klassiska ryssar istället som t ex Tolstoj eller dylikt.
Men biografier om filmstjärnor och skådespelare i det här fallet lockar sedan en tid tillbaka nästan mer än en roman. Vet inte riktigt varför. Men så är det, bara.
Johan Hiltons bok Monster i garderoben - en bok om om Anthony Perkins och tiden som skapade Norman Bates, väcker mitt intresse , tämligen omedelbart.
Författaren berättar i en intervju i magasinet VI (text av Tomas Dur Fläckman, s 59, nr 8, augusti 2015) om hur han sett filmen Psycho (1960) drygt 60 gånger. Boken skildrar Anthony Perkins karriär och liv, men det blir också en bok om dåvarande samhällsutveckling och samtid. En beskrivning av hbtq-rörelsen, säger Hilton, om tystnadskulturen, psykoanalysen, den sexuella frigörelsen, aids-åren...
Det anmärkningsvärda i Hiltons bok verkar vara hur han hittat "kusliga likheter" med Anthony Perkins och hans rollfigur Norman Bates i filmen Psycho.
Båda växte upp med ett "mammamonster"; dvs., ett begrepp som använts i dåtidens psykoanalys för och förklara pojkars homosexualitet. Modern fick skuld för sonens sexuella avvikelse. Det rörde sig om en överbeskyddande och dominant mamma i ett hem , där fadern inte vara närvarande. Sonen riskerade då och bli homosexuell.
Som sagt både Perkins och hans karaktär Bates växte upp med "mammamonster", var känsliga och hade som barn svårt och leva upp till dåtidens mans-ideal.
Under 50-talet blev han uppmärksammade i kändispressen för att han aldrig presenterade en flickvän. Länge pågick det rykten om att det var något "skevt" med honom.
Och bilden bekräftades med filmen Psycho... Perkins och hans karaktär Norman Bates skulle aldrig blir oskiljaktiga, och hans karriär var därefter , helt förstörd.
TA
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar