En avslagen drink

Det kunde väl bara gå åt ett håll, egentligen.
Ser om Tequila Sunrise (1988) och har verkligen sett fram emot det i månader. Men ganska tidigt in i filmen , blir jag varse om att Robert Townes (Chinatown) både regisserade och manus-skrivna film med stjärntrion Russell/Gibson/Pfieffer håller inte. Det är en reell besvikelse av stora mått.

Det är en lövtunn och långsökt intrig och som mest innehåller en lansering av sexsymbolen Mel Gibson. Sexscenerna mellan honom och Pfieffer i en rykande hett swimming pool till toner av saxofon solon , får en och vrida sig lite....Och han får några minuter och "glänsa" med bar överkropp....

Nej, mycket till film blir det aldrig. Det är ju aldrig spännande och värst intressant. Knarklangaren Dale "Mac" McKussic (Gibson) försöker bli hederlig, men stoppas av sitt förflutna. Samtidigt faller han för restaurangägaren Jo Ann (undersköna och världens vackraste, Michelle Pfieffer). Hans gamle vän, kommissarie Frescia (Kurt Russell) försöker hjälpa honom. Han får flera av sina kollegor emot sig, när de vill gripa "Mac", medan Frescia hela tiden försöker påpeka hans oskuld. Men vad händer när både Mac och Frescia faller för samma kvinna?

Det är ett oinspirerat ögonblick från manusförfattaren Robert Townes sida. Känns som ett beställningsjobb. Tequila Sunrise har egentligen en enda behållning, och det är vackra Michelle Pfieffer, och hon känns även övertygande i en mindre tacksam roll. Varje replik hon ger, känns ändå komma ifrån hjärtat. Men ibland undrar man även kring dialogen, hur tänkte Towne. "Ska jag vara specifik?"frågar Jo Anna , Mac, och han svarar "skulle gärna uppskatta det", Det är knappast dem vassa repliker som vi bjöds på i Chinatown (1974). Man är ganska nöjd när Tequila Sunrise är över.

Det är verkligen en ljummen och avslagen drink.
Det är verkligen Kejsarens nya kläder
eller på sin höjd, snyggt nonsens.
Vi noterar dock Raul Julia och J T Walsh i mindre biroller.
 TA