onsdag 7 oktober 2015
The Martian
THE MARTIAN
Biopremiär 2/10
Regi: Ridley Scott
Medverkande: Matt Damon, Kristen Wiig, Jessica Chastain, Kate Mara m fl.
Från 7 år (i vuxet sällskap)
Längd: 2 tim 22 min
Betyg: AT AT AT AT
Sir Ridley Scott visar vid sina 78 år inga tecken på att dra ner på takten. Däremot har den gamle mäster-regissören kört på autopilot de senaste åren vilket ofta kan tyda på att åldern tar ut sin rätt och att varken engagemanget och orken finns där på samma sätt längre.
Kollar man hans cv för 2000-talet så är det ingen imponerande läsning, vilket inte heller, om man ska vara krass, hans 90-tal var, med undantag för Thelma & Louise (1991).
Gladiator (2000), Black Hawk Down (2001), Body of lies (2008) och, i mitt tycke den grovt underskattade och missförstådda, Prometheus (2012) är de av Scotts filmer den senaste 15 års-perioden som sticker ut. Vissa rullar som t ex Robin Hood (2010) och The Counselor (2013) är så pass dåliga att de sticker ut som ovanliga hos en regissör som besitter en mycket hög lägstanivå. Det speciella med Scott, till skillnad från brodern Tony Scott, är att han lyckats kombinera att göra stora publik-magneter på en regelbunden basis, fast med en säregen och personlig stil.
Scott har länge och väl haft en stadig och väldigt hängiven skara fans, en skara som under lång tid prövats hårt, inte minst den senaste tiden med filmer som nämnda The Counselor och förra årets Exodus: Gods and Kings.
Senaste filmen The Martian hyllades på förhand som Scotts stora comeback och frågan är då, är detta fallet?
Svaret måste nog bli ett rungande - Ja!
Baserad på bestsellern med samma namn av Andy Weir, stod det ganska tidigt klart att Scott var rätt man att filma den. Det är en rymdfilm, en sci-fi, en storslagen äventyrshistoria, en stark karaktärsstudie och tillräckligt med filosofiska och existensiella ärenden och frågor för att kompotten i Scotts händer skulle kunna bli hur bra som helst.
Om någon tvivlar är det bara att kolla in Bladerunner...
The Martian är, hands down, Scotts bästa och mest vitala film sedan Gladiator... Vill nog sträcka mig ännu längre och hävda att denna Robinson Crusoe möter Gravity-story nog hamnar bland hans topp 5, alltså på en lista tillsammans med Alien, Bladerunner, Thelma & Louise och Gladiator.
Och så har den Matt Damon! Han gör ett otroligt jobb som astronauten Mark Watney som lämnas kvar på Mars när en expedition går snett och alla hans kollegor inklusive alla på jorden utgår från att han är död.
Men det är han ju inte förstås och det är fascinerande hur Scott lyckas skapa sådan dramatik och spänning ur triviala vardagssituationer som att odla potatis eller fixa vatten och dylika saker. Men det är klart, det är ju på Mars där ingen människa varit förut och ingen vet hur man kan lyckas överleva i flera veckor, än mindre flera år som det tar för en bemannad räddningsfarkost att ta sig till den röda planeten från jorden.
Men hade det inte varit för humorn i manuset och i Damons sätt att ta sig an sin karaktär och sin uppgift i filmen så hade filmen blivit betydligt mindre underhållande och stark.
Damon inser ganska snabbt att han vill försöka överleva och tvingas bli en slags kombo av Robinson Crusoe och MacGuyver och parallellt med kampen nere hos människorna på Nasa som gör allt för att komma på sätt att rädda Mark, blir denna kamp för överlevnad otroligt spännande, visuellt häpnadsväckande (fast vem väntar sig något annat av Sir Ridley..?) och, faktiskt, befriande humoristisk. Lägg därtill en imponerande realism, likt 2013 års Gravity och du får en häftig totalupplevelse i 3D.
Som grädde på moset finns ett nostalgiskt 70-talsdisco-soundtrack och en ensemble fylld av stjärnor som Jessica Chastain, Kristen Wiig, Jeff Daniels, Sean Bean och Kate Mara bland andra.
Med The Martian har Sir Ridley Scott gjort en strålande comeback och visat att gammal är äldst. Nästa projekt blir tydligen Alien: Paradise Lost och om det blir en uppföljare till Prometheus eller något annat får vänta och se, men kontroversiellt lär det hur som helst bli...
GS.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar