Välspelat och välgjort men tröttsamt

SICARIO amerikansk thriller i regi av Denis Villeneuve
Medverkande: Emily Blunt, Josh Brolin, Benicio del toro,
Daniel Kaluuya, Victor Garber m fl.
Speltid: 2 tim och 1 min
Betyg: AT AT

Den hyllade Sicario börjar intensiv, pulserande och brännande. Stämningen känns bekant, och doftar lite stänk av tv-serien True Detective. Inte minst det där ljudet, ett oväsen som väcker oron i oss och verkar även påverkar filmens huvudrollsinnehavare.

Kidnappningsexperten på FBI Kate Macer (Emily Blunt) uppdagar ett "dödshus" av en mexikansk narkotikakartell. Händelsen får stora konsekvenser. Det kostar inte bara polis och oskyldiga liv. Det är ett trauma och en bestialisk upplevelse. Ett 50 tal döda människor hittas inplastade och begravda bakom väggar i ett större hus. Det FBI och polisen inte anar är vad man ska finna i ett av ute-husen på gården...

Kate blir sedan specialrekryterad till ett team som beger sig till Mexico. Hon får väldigt vaga direktiv och förklaringar om uppdraget. Vid frågor får hon motfrågan: Men du vill väl ta fast dem som döda dina kollegor från dödshuset? 
Och Kate tvekar inte längre.. Hon vill komma åt knarkkungen Manuel Diaz , som enligt rykten sprider skräck genom att lägga ut bomber och granater lite hur som helst runt i USA och vid gränsen till Mexico....

I filmens förtexter läser jag om "sicarri", med reservation för grova faktafel, vill jag tror att sicarri utgjorde ett gäng lösryckta tjuvar och banditer under Romar-riket. De attackerade romarna som hade gett sig på deras familjer. En sorts hämnare.

Det blir kanske inte så lätt och se betydelsen klart i filmens intrig eller handling. Men vid eftertanke är det en ganska snygg referens till en av filmens karaktärer och dess dolda agenda som vi inte först mot slutet av historien får vetskap om.

Jag vill ju tro att den här filmen har något större, något mer och säga än just våldet, alla dom vapnen och en sorts manlighet som känns inte direkt modern och så vidare. Jag vill ju tro att den kanadensiska regissören Villeneuve (Prisoners) vill belysa konflikten mellan USA och Mexico och dess politiska sprängstoff.

Men jag är inte så säker att jag ser det i själva filmen. Regissören talar dock intressant om sin film, om hur den beskriver våldets alienation och hur den stänger av människor. Och när människan hamnar i en spiral av våld, frågar hon sig själv kanske: finns det någon lösning? "Men i min film ställer mig sig inte ens den frågan", säger Villeneuve i en intervju med brittiska The Guardian. http://www.theguardian.com/film/2015/apr/24/denis-villeneuve-sicario-cannes-2015

Det är välgjort, välspelat och stundtals visuellt fascinerande. Men någonstans ledsnar jag. Saknar anledningar till och bry om mig om den här filmen. Saknar skäl till och känna något för någon i den här filmen.
Det blir svårt och gilla en film som Sicario.
Det är ju inte dåligt på något sätt, men det lyfter aldrig. Det ger mig aldrig några tankar, några idéer. What you see is what you get, liksom.
Hur många gånger har man inte sett det här förut? Kanske inte just en kvinnlig polis eller FBI-agent i huvudrollen, men om knarkkriget, om skurkar och poliser... och framförallt dessa agenter eller poliser som är så besatta och nitiska, så deras liv utanför jobbet är bara tomt....Och vad är man beredd och betala för och komma åt Döden? Och hierarkin mellan legosoldater, agenter, poliser och texas rangers?
Det börjar bli uttjatat, ja mördande tröttsamt och se dessa filmer och serier....
När jag ser Sicario, slår jag fast två ting: för det första, jag bör nog vila mig från genren för ett tag och för det andra: när jag ser den här filmen blir jag ännu mer varse om vilken revolution tv-serien True Detective ställde till med. Och jämfört med den, blir en film som Sicario , tämligen omgående vek, blek och bara ointressant.

Du kommer aldrig nära karaktärerna i den här filmen, och även om Emily Blunt är bra i rollen som den vilsna agenten Kate Macer, är hon ändå för distanserad för och väcka några större känslor hos publiken. Och vi blir inte kloka över hennes val. Varför lämnar hon inte uppdraget? Varför går hon inte i väg , när hon ändå bara blir utnyttjad och är en bricka i ett större makt-spel?

Vi hade behövt få se mer av Kate Macer och få bekanta oss mer med hennes tankar och känslor... Kanske hade det inte varit fel om hon hade fått sätta ytterligare ton genom och också agera berättarröst , voice over?

Josh Brolin är ok här, i en roll som brysk och plump CIA-man, men han kan inte bära upp en film själv. Det tycker jag vi har fått bekräftat nu i en rad filmer. Man kan faktiskt fråga sig, hur mycket bra filmer han gjort sedan triumfen med Coens No country for old men (2007)?  Tre kanske av tjugo. Han är väldigt beroende av en tajt historia och en bestämd regissör. Och dessutom är han begränsad, stabil, men lätt lite trumpen och träig. Hans karaktär här är en cowboy, ett cyniskt proffs som sett och hört för mycket. Han har sopat undan sin ideal och all humanism är bara ironi. Han föredrar tortyr istället för förhör. Våldet säger mer än tusen ord, om du frågar honom. Om han ens tillåter sig och grubbla, vill säga...

Benicio Del Toro blir bara bättre med åren , han har en auktoritet, en tyngd som få andra har , och hans speciella utseende är minst sagt iögonfallande och inger en viss avvikande aura.  Han har star quality, verkligen. Men inte ens Del Toros våldsutövare och mystiska latinamerikanska yrkesmördare,  kan rädda den här filmen.
Det är för tråkigt, det är för ordinärt och vi har sett den här typen av historier några gånger för mycket. Det finns goda intentioner och en del intressanta antydningar , men i det stora hela är inte detta någon film du bör springa efter.
Vill Du se en film om knarkkriget i liknande miljöer som faktiskt känns i hela ditt hjärta? Se istället om Steven Soderberghs Traffic (2000).
TA