Och filmatiseringarna både imponerar och distanserar , vill jag påstå. Levan Akins film Cirkeln ligger nära fantasy genren och med dess ungdomsmiljöer kan jag inte sluta tänka på amerikanska förebilder som Twilight (2008) och Den onda cirkeln (1996). För även i Cirkeln handlar det om övernaturliga krafter, magi och häxor och en del läxor....
I den svenska tappningen ser vi gymnasieelever i den sömniga hålan Engelsfors. De förs samman från olika håll och olika delar av hierarkin. Utvalda och försedda med element och krafter för och slå tillbaka mot ondskan.
Allt börjar med att eleven och skolkamraten Elias dör. Det talas om att han tog sitt liv. Men ganska snart förstår tjejerna att så inte är fallet. Och att deras existens nu står på spel....
Det finns mycket och gilla med en film eller historia som Cirkeln. Och då syftar jag på saker i berättelsen som känns sanna, och uppriktiga.
Den oromantiska bilden av skolan. Skolan som ondskans plats. För många är det ju så , eller så var det tyvärr så.
Det skulle ju faktiskt kunna vara så cyniskt i verklighetens skola att Mobbningsteamet fallerar. Det visar sig nämligen att Kamratstödjarna/Friends representationen, som sitter på dessa positioner är i själva verket förtryckarna. Hur ger man då tillbaka mot förtryckarna?
Systerskap. Håll ihop.
Och bland alla effekter och symbolik ser jag mig en historia som tacklar klassisk tonårsångest och det vore nästan övertydligt och höra The Smiths i ljudbandet, (tänk er Heaven knows im miserable now)... Livet är ett helvete och det blir bara värre.
Vad kan få mig och välja livet, vad kan får mig och trotsa mörkrets krafter?
Allt elände finns ju ändå här...
Mobbning, korkade föräldrar, rädslor av allehanda slag, bristande självförtroende och avsaknad av mod.....
Det finns scener som träffar på pricken om vad Cirkeln vill berätta och handla om. En av tjejerna, ensamvargen, Minoo (Irma van platen) faller ner i badkaret och mörkret attackerar henne i form av en svavelrök som tar sig in mellan väggar , innanför dörrar, ja, överallt.... Hur ska hon klara sig? Hon kämpar för sitt liv...
Det är ojämnt, en del scener vill man kanske helst bara ta sig igenom, och ibland tappar man intresset för den här filmen. Det handlar nog mer om mig än själva historien.
Den kräver fantasi, och den fantasin har jag inte alltid lätt för och finna.
Och jag får verkligen anstränga mig och inte tänka att Cirkeln efterapar amerikanska filmer och saknar därmed originalitet. Samtidigt visar denna film hur nära svensk livsstil ligger den amerikanska. Klädmodet, High-fives, droger, ungdomsrevolter, strandfester, och språket givetvis: "shit" och "oh my god"....
Och hur snabbt de unga vill in i vuxenvärlden. Man pratar om "ex" och leta lägenhet. Vore faktiskt intressant och höra vad några tonåringar tycker om den här skildringen. Skulle inte bli förvånad om de tilltalas av filmen... Det är ju en film för dem i första hand...
De unga skådespelarna, och främst tjejerna är begåvade och blir spännande och följa i framtiden.
En av tjejerna, punkiga Linnea (Leona Axelsen), beskriver sitt ex som en solnedgång. Och jag lovar du skrattar när du hör den beskrivningen! Utmärkt scen! Finfin dialog!
Filmen vittnar om en fortsättning, och även om jag är kluven som du märker över resultatet , så låt oss hoppas att den här filmserien kan växa!
TA,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar