Vem skulle spela dig i en film om ditt liv?


I mitt fall är svaret enkelt. Paul Giamatti.

Det finns likheter i utseendet, givetvis, men allra centralt är väl egenskaperna. Nära men ändå långt borta känns hans tolkning av vinfantasten, och den deprimerade Miles i Sideways (2004).

Han blir symbolen för en vacklande manlighet. Vardagliga män som förlorar hela tiden. Anti-tesen till Hollywood och George Clooney.

Miles i Sideways är bitter och bär flera kilo av raseri och ångest. Han är medelålders, har en skilsmässa bakom sig, går på piller för att kontrollera demonerna, jobbar som engelska lärare till vardags.

I bilen ligger manuskript till romanen som aldrig kommer publiceras. Författardrömmarna håller på att gå upp i aska. Han får hålla god min dock. Miles är på semester med kvinnomagneten, b-skådespelaren Jack (Thomas Haden Church). De ska fira Jacks blivande bröllop. Men utåtriktade Jack vill bara få omkull brudar.

Omaka Jack och Miles var rumskompisar under studentåren. Med betoning på var. Det vilar nämligen något igenkännligt nostalgiskt skimmer över kompisarna. Det är deras förflutna som förenar dem. Det hade kunna blivit en film med lumparminnen eller lika upphetsande som Har du hört den förut?

Men regissören Alexander Payne väljer istället att skildra bägge männens problematik: den enes ständiga flykt från ansvar och vuxet liv, och den andres stillastående trampande i gårdagens bitterljuva ljus.

Sideways är en av 00-talets finaste filmer. Det handlar om vänskap, vin, livet, frestelser och människans löjliga yttringar och behov. Flera scener är vältajmade komiska fullträffar i all sin enkelhet och dråplighet. Den lilla människan i den lilla berättelsen. Jag kan inte få nog av Sideways. Med kritiska ögon ser jag att filmen går en smula på tomgång mot slutet. Enstaka scener ligger nära buskis. Men det är överkomliga brister, när grunderna är så solida: sylvassa skådespelare (Virgina Madsen!) och det irrationella greppet att fokusera en film på vin och bilsemester. 2009 gjordes det en japansk remake på http://www.nytimes.com/2009/03/22/movies/22karp.html?pagewanted=1

TA