lördag 26 maj 2018
Problematiska skönhetsideal
söndag 20 maj 2018
Mannen bakom Axel Fs ledmotiv
Faltermeyer hade varit skuggan av sin protegé och läromästare, Georgio Moroder. Faltermeyer blev efter succén med Donna Summers I feel love kontaktad av dåtidens mäktiga filmproducenter Don Simpson och Jerry Bruckheimer. Man gav honom i uppdrag att skriva ledmotivet till filmen Snuten i Hollywood (som Stallone först tänkte göra, men fick dra sig ur , efter problem med att få ihop manuset). Tyske kompositören kom med flera idéer , byggda på enkla synthslingor, men de föll varken Simpson eller Bruckheimer i smaken. Kanske skulle man sparka Faltermeyer för att finna någon annan? Någon bättre?
Men så blev det inte.
Faltermeyer fick direktivet av producenterna och regissören Martin Brest (En kvinnas doft) att tänka på musiken till Rosa Pantern. En modern variant av Henry Mancinis så omtyckta musik. Men istället för stråkar skulle det vara syntar. Faltermeyer kollade scener från filmen med Eddie Murphy. Det tycktes räcka som inspiration.
Musiken blev sedan Axel F som blev en världshit och för evigt förknippad med en Eddie Murphys okonventionella , snabbkäftande polis. Faltermeyer gjorde senare klassiska ledmotiv till t ex Top Gun (1986). Även den blev något av en legendarisk signaturmelodi när det kommer till film. TA
onsdag 16 maj 2018
Voff Voff!
Det mest slående med filmen är hur Tiden har sprungit ifrån den. Idag har publikens krav stigit på filmer betydligt. Under 80-talet "räckte" det med biljakter, ett livligt djur, en vacker tjej och en egensinnig polis. Lägg till lite skön saxofon i bakgrunden, så är "festen" fixad!
Hanks är ganska hetsig här och det blir än mer tydligt då han försöker ha flera bollar i luften. Hans chef (Craig T Nelson) ifrågasätter hans arbetsmetoder. Hooch utmanar hans tålamod och en lugn veterinär (Mare Winningham från St Elmos fire) får hans hjärta och dansa. TA
Margot Kidder (1948-2018)
Mitt hjärta svider.
Margot Kidder var en stor och viktig del i min barndom och tidig förälskelse i filmmediet. Jag såg Superman (1980) när jag var litet barn. Den förändrade allt. Hennes rollkaraktär, stjärnreportern Lois Lane var tuff, listig, snygg och rolig. Hon "läxade" upp Clark Kent (Christopher Reeve) inte bara en gång , om man säger så. Hon gjorde Stålmannen starkare och svagare på en och samma gång. Hon var ihop med Karen Allens Marion (i Jakten på den försvunna skatten) de första självständiga kvinnorna som jag mötte på film (jag var för ung för Sigourney Weavers Ripley i Alien-79). TA
söndag 13 maj 2018
50 år med 2001.
I år fyller filmen "2001- ett rymdäventyr" 50 år. 27 augusti 1968 hade Stanley Kubricks rymdfilm, baserad på romanen med samma namn av Arthur C Clarke, premiär och filmen blev ingen succé. Tvärtom. Men det dröjde inte länge förrän besökarna strömmade till biograferna och fler och fler kritiker insåg att de hade bevittnat något speciellt.
I årets Cannes-festival visas en helt restaurerad kopia som gjorts utifrån original-negativet och man kan ju bara hoppas den versionen kommer visas i Sverige på något sätt.
Mycket händer och har hänt i övrigt för att uppmärksamma att den mest stilbildande filmen i genren fyller ett halvt sekel (även om det är, som Mårten Blomkvist säger i P1-programmet Stil, att Star Wars har betytt mer för genren i betydelsen att den öppnade upp och visade vägen för en hel våg av liknande filmer, en våg som fortsätter än idag).
Förutom att Kubricks science-fiction film hyllas i Cannes så har nyligen boken "Space Odyssey: Stanley Kubrick, Arthur C. Clarke and the making of a masterpiece", av Michael Benson, kommit ut i bokhandeln.
Och dessutom rekommenderas en lyssning på P1-programmet Stil som drivs av modeoraklet Susanne Ljung och vars senaste avsnitt helt ägnas åt filmen.
Stil om 2001 - ett rymdäventyr
Göran.
lördag 12 maj 2018
Kraftfull lektion i empati av Ganslandt
Medverkande: Hunter Louis Ganslandt, Anna Littorin, Ellen Sarri Littorin,
Jesper Gandslandt m fl.
Speltid: 90 min
Betyg: SA SA SA SA
Farväl Falkenberg-regissören Jesper Ganslandts fjärde film Jimmie är kanske hans mest politiska hittills. Titeln i sig är intressant och väckt uppståndelse. SVTs filmkritiker Fredrik Sahlin talade om en passus till Jimmie Åkesson. Många med honom borde se den här filmen. I bästa fall skulle de förstå eller byta tankemönster. De skulle förhoppningsvis känna solidaritet, respekt, medlidande, empati och ödmjukhet. Flyktingen du ser - skulle kunna vara ditt barn eller du själv. Varför slänga ut människor? Varför neka henne uppehälle?
Vad händer med mänskligheten? Varför har så många människor så svårt att sätta sig in i andra människors eländen? Varför ska gränser markeras och varför ska "VI och DEM-tänk uppmuntras? Människor i nöd , måste alltid gå först. Vi får aldrig glömma det.
Ganslandt vänder alltså på "steken" och ger oss ett effektfullt "Tänk om Scenario" i filmen. En ung pappa (spelad av honom själv) flyr med sin 4-åriga son (spelad regissörens son Hunter) från ett land i krig. Kommer de överleva flykten? Vilka kan du lita på? Och var finns den plats där de är välkomna?
Jimmie är en väldigt stark filmupplevelse på flera plan. Det vilar hög trovärdighet i varje scen. Man fullkomligt häpnas över den rasande skickligt skrivna dialogen och det goda skådespeleriet , inte minst från Hunter Ganslandt och de andra barnen! Filmens barnperspektiv känns också modernt
Det är tankeväckande, skräckinjagande och mycket drabbande. Alla borde se den här filmen! TA
torsdag 10 maj 2018
Wes Anderson i Japan
ISLE OF DOGS (2018)
Biopremiär 4 maj.
Stop motion animerad film med manus och regi av Wes Anderson. Röster av Bryan Cranston, Edward Norton, Bill Murray, Greta Gerwig, Scarlett Johansson, Harvey Keitel, Jeff Goldblum, Tilda Swinton, Yoko Ono m fl.
Tillåten från 11 år
Längd 1 tim 40 min
Betyg: SA SA SA SA
Efter 2014 års The Grand Budapest Hotel återvänder Anderson till formatet han så underbart använde sig av i The Fantastic Mr Fox (2009). Och av döma hur resultatet och utförandet av båda dessa filmer blev så får man känslan av att den Texas-födde filmmakaren trivs bäst i detta mycket detaljrika och tidskrävande format.
Hur kan man INTE älska dessa filmer så fyllda till bristningsgränsen med omsorgsfulla detaljer, härliga karaktärer, otroliga miljöer och inte minst laddade med en sådan noggrannhet och kärleksfull hyllning till hantverket som sådant .
Wes Anderson med sina polare.
ISLE OF DOGS tar oss till Japan ca 20 år framåt i tiden och en epidemi av nosfeber bland landets hundar orsakar panik hos landets styrande. Man bestämmer att alla hundar ska skickas till en ö som kallas Skräpön. Storyn, som är den svagaste länken i filmen (men det gör inte så mycket), fortsätter på ön med ett gäng hundar tillsammans med en pilot som kraschar på ön. De ger sig av på jakt efter pilotens hund som var den första som skickades dit.
Samtidigt, i staden Megasaki City, misstänker den amerikanska utbytesstudenten Tracy Walker (Gerwig) att det pågår en konspiration från de styrande och att de planerar att utrota alla hundar. Hon drar igång en motståndsrörelse.
Ambitionen och anslaget denna gång, till skillnad från i Mr Fox, är högre och mer nyanserat och seriöst. Utan att för den sakens skull vara mindre charmigt, roligt och underhållande.
Jag är ingen expert på japansk film eller kultur men svårt att inte se influenser från till exempel Akira Kurosawas samurajfilmer och även hans tidiga dramer. Mycket japanskt är det. Men ännu mer klassisk Wes Anderson och älskar du hans filmer, animerade eller ej, så kommer du sluka upp den här.
Kritiken mot Anderson har varit att hans filmer är för smarta, lite sökta, att det är filmer för hipsters. Och mot Isle of Dogs har rasistkortet dragits upp (att de goda hundarna är amerikaner och de onda är bara japaner vars tal inte alltid översätts eller tolkas). Men jag är inte en hipster och tycker rasismkritiken är orättvis.
Nej, gå och se detta lilla mirakel till film.
Och, precis som jag, kommer du vilja se om den ganska omgående.
Göran.
Biopremiär 4 maj.
Stop motion animerad film med manus och regi av Wes Anderson. Röster av Bryan Cranston, Edward Norton, Bill Murray, Greta Gerwig, Scarlett Johansson, Harvey Keitel, Jeff Goldblum, Tilda Swinton, Yoko Ono m fl.
Tillåten från 11 år
Längd 1 tim 40 min
Betyg: SA SA SA SA
Efter 2014 års The Grand Budapest Hotel återvänder Anderson till formatet han så underbart använde sig av i The Fantastic Mr Fox (2009). Och av döma hur resultatet och utförandet av båda dessa filmer blev så får man känslan av att den Texas-födde filmmakaren trivs bäst i detta mycket detaljrika och tidskrävande format.
Hur kan man INTE älska dessa filmer så fyllda till bristningsgränsen med omsorgsfulla detaljer, härliga karaktärer, otroliga miljöer och inte minst laddade med en sådan noggrannhet och kärleksfull hyllning till hantverket som sådant .
ISLE OF DOGS tar oss till Japan ca 20 år framåt i tiden och en epidemi av nosfeber bland landets hundar orsakar panik hos landets styrande. Man bestämmer att alla hundar ska skickas till en ö som kallas Skräpön. Storyn, som är den svagaste länken i filmen (men det gör inte så mycket), fortsätter på ön med ett gäng hundar tillsammans med en pilot som kraschar på ön. De ger sig av på jakt efter pilotens hund som var den första som skickades dit.
Samtidigt, i staden Megasaki City, misstänker den amerikanska utbytesstudenten Tracy Walker (Gerwig) att det pågår en konspiration från de styrande och att de planerar att utrota alla hundar. Hon drar igång en motståndsrörelse.
Ambitionen och anslaget denna gång, till skillnad från i Mr Fox, är högre och mer nyanserat och seriöst. Utan att för den sakens skull vara mindre charmigt, roligt och underhållande.
Jag är ingen expert på japansk film eller kultur men svårt att inte se influenser från till exempel Akira Kurosawas samurajfilmer och även hans tidiga dramer. Mycket japanskt är det. Men ännu mer klassisk Wes Anderson och älskar du hans filmer, animerade eller ej, så kommer du sluka upp den här.
Kritiken mot Anderson har varit att hans filmer är för smarta, lite sökta, att det är filmer för hipsters. Och mot Isle of Dogs har rasistkortet dragits upp (att de goda hundarna är amerikaner och de onda är bara japaner vars tal inte alltid översätts eller tolkas). Men jag är inte en hipster och tycker rasismkritiken är orättvis.
Nej, gå och se detta lilla mirakel till film.
Och, precis som jag, kommer du vilja se om den ganska omgående.
Göran.
tisdag 8 maj 2018
Franska filmfesten är i gång!
Roger Wilson i SR P1 berättade om en festival präglad av Harvey Weinstein-skandalen. Det aviseras med telefonnummer, en särskild telefonlinje för ifall någon utsätts eller misstänker sexuella övergrepp.
Det återstår och se vad för filmer som väcker rubriker och intryck under den kommande festivalveckan. Vi noterar dock att Lars von trier är tillbaka på filmfesten vid franska Rivieran efter ha blivit persona non grata för ett antal år sedan. Nu är han aktuell med filmen The house that Jack built (inspelad delvis i Dalsland) med Matt Dillon och Uma Thurman i huvudrollerna. Filmen finns dock inte med i tävlingssektionen utan tillhör special visningar, dit hör också Ron Howards Solo , liksom dokumentären om Whitney Houston samt Terry Gilliams långvariga och krävande projekt om Don Quixote.
Spike Lee tävlar med filmen Blackklansman med Adam Driver i ledande roll. Och visst undrar man lite kring den ljuvliga festivalpostern? Det är en hyllning till filmfotografen Georges Pierre karriär, och ett foto från han och Godards franska vågen klassiker Tokstollen (1965). Godard tävlar också i årets festival med filmen Le Livre D´image.
Källa: https://www.festival-cannes.com/en/festival/selection/competition-1
https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/1070434?programid=5053
TA
måndag 7 maj 2018
Miljoner gånger av tack
Det som ekar i honom och skäl till hans sorgsna blick utspelar sig längre utanför boxningshallen....
Hans familj lever som splittrade öar.
Någon är strandsatt och någon är bortom räckhåll.
Och vi har sett det här så många gånger tidigare , inte minst från Clint Eastwoods sida.
Men han är så bra på det här.
Vi skulle säkert kunna väcka honom mitt i natten och han skulle enkelt kunna gestalta liknande roller - per automatik.
Det känns också väldigt roligt att se Morgan Freeman som Eastwoods "högra hand". Få kan vara så sympatisk på film som denne Freeman.
Han har dessvärre försvunnit lite ur radarn när det kommer till Hollywoods finest. Han förtjänar bättre än att spela t ex äldre män som gör Bucket lits eller åker till Las vegas med "gubbgänget"....
När allt kommer omkring så bör jag tacka Morgan Freeman och Clint Eastwood miljoner gånger för så många fina film-minnen genom åren. De känns pålitliga och lojala till den sorts film som ofta underhåller publiken och där det finns utrymme för stort hjärta och omtanke. Och solidaritet. Ännu en gång får jag inte riktigt ihop "konstnären" Eastwoods budskap med privatpersonen Eastwood politiska läggning/böjelse. TA
Deppig utveckling
Jag läser om hur hans livvakter har gått emot honom. En rättegång emot Hollywoodstjärnan har inletts nyligen. Hans livvakter säger sig ha jobbat gratis och inte fått någon lön. Deras arbetsmiljö beskrivs också som närmast kaotisk och dysfunktionell. Rory Carroll, Guardians utsände i Los Angeles, rapporterar om en Hollywoodstjärnas privata tillvaro, inte helt olik hans så omtyckta filmkaraktär kapten Jack Sparrow i Pirates of carribean-filmerna.
Han lär vara en av Drömfabrikens bäst betalda skådespelare, men ändå tycks han kämpa med räkningar, hur är det möjligt?
Det sägs att han spenderar pengar, något i hästväg. Pengar läggs på extremt dyra vinmärken, och storslagna flygresor och snabba bilar.
Hans filmkarriär har varit vinglig under en längre tid. Floppar (The Tourist, lone ranger etc) avlöser varandra. Carroll skriver också om Depps avslutande förhållande med Amber Heard. Deras förhållande tog slut i skenet av anklagelser riktade mot honom för kvinnomisshandel....
Detta hände ungefär ett halvår före #Metoo. Jag läser om hur flera i branschen tar avstånd ifrån honom och inte längre vill jobba med honom. Och journalisten Rory Carroll frågar sig hur länge till kommer publiken "stödja" honom i form av att betala för ännu en film om Jack Sparrow?
TA
fredag 4 maj 2018
Likriktat bioutbud
Idag är det blockbusters (Fast and furious) och superhjältefilmer som regerar, menar han. Det som hände i USA , 1989 vore osannolikt idag - Barry Levinsons Rainman (1988) blev då årets största publiksuccé i USA och därmed den mest intäktsbringande filmen, just det året. Det skulle inte hända idag, menar Fritz. Ingen filmstudio skulle våga satsa på en liknande en film. Det är säkra kort som gäller nu; - Hollywoodstjärnor, Uppföljare, specialeffekter och hjältar. En effekt av detta är att vissa genres verkar helt dött ut på repertoaren, som te x romantiska komedier och vardagsdramatik.
Filmjournalisten Fritz säger att variationen och det konstnärliga kvalitéerna finner vi idag i tv-serier. "Dumburken" har blivit betydligt smartare det senaste decenniet, sammanfattar han utvecklingen. TA
tisdag 1 maj 2018
Leguanens Natt
Charlottes släkting Miss Fellowes (Grayson Hall) försöker till varje pris få honom bort från reseledarämbetet. Sällskapet hamnar sedermera på ett strandhotell som drivs av Maxine (Ava Gardner) strandhotell. Hotellägarinnan känner Shannon sedan tidigare. Hon spottar inte i glaset eller tackar nej till rendezvous. Det vilar något uppgivet hos henne. En trötthet. Något förlorat. Shannon känner av bitterheten. I värmeböljan ser och hör han leguanerna som omger Maxines "turistparadis". Det är skrämmande varelser. Det är fuktig värme och det är timmar och dygn spända av starka känslor. Shannon möter tecknaren och konstnärinnan Hanna (Deobrah Kerr) som dyker upp med sin åldrande pappa. Det uppstår ett möte dem emellan. Hanna visar sig förstå den före detta prästen mer än vad någon annan förmår. Hon har också fört en kamp mot Djävulen i blå klänning..... Hur vinner man den kampen? Går det ens att besegra dessa krafter?
Det var en omtalad filminspelning av Tennesse Williams pjäs , The night of the iguana (1964) i regi av John Huston. Inget konstigt i det. Det var för sin tid en stjärnspäckad film som spelades in i en fiskeby i Puerto Vallarta i Mexico. Skvallerpressen hade sitt på det torra. Richard Burton var fortfarande gift men levde ihop med Elisabeth Taylor som hade lämnat Eddie Fisher. Deborah Kerrs man Peter Viertel hade haft ihop det med motspelerskan Ava Gardner. Regissören John Huston hade också en gång i tiden försökt uppvakta Gardner, dock utan framgång. Hon hoppade i sin tur omkring med strandpojkar både framför och bakom kameran. Sue Lyon fick ständigt kämpa och tvista emot en svartsjuk make. Skvallerpressen försökte sprida diverse rykten. Men till ingen nytta. Ensemblen kom överens väl. Och Puerto Vallarta blev en omtyckt semesterort. Källa: http://www.tcm.com/this-month/article/76287%7C0/The-Night-of-the-Iguana.html
TA
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)