Sidor

lördag 18 februari 2012

Any human heart


En äldre man (Jim Broadbent) städar bland anteckningar, böcker och andra tillbehör. En del saker bränner han upp. En del saker sitter han länge med. Han minns tillbaka.  Han heter Logan Mountstuart. Han växte upp i 20-talets Oxford , tog sin egen väg i livet. Följde sitt hjärta och författardrömmar.Hans liv kantades av med och motgångar. Och hans far tycktes få rätt: Livet handlar bara om tur och otur....


Brittiska tv-serien Any human heart (2010), producerat för Channel 4 är det bästa som visas på svensk TV just nu. Serien som baseras på författaren William Boyds roman från 2002. Skådespeleriet, dialogen, kläderna och inte minst historien om en mans livsöde genom flera epoker i vår moderna historia (1920-1990) är mer än gediget genomfört. Favoriten Gillian Anderson (Arkiv X) och Kim Cattrall syns också i framträdande biroller. 
TA

söndag 12 februari 2012


Hon var tjejen som vill dansa med Någon. Hennes kärlek var vår kärlek. I filmen Bodygouard (1992) spelade Whitney Houston popsångerskan Rachel. En diva tillika sångerska av rang som mordhotades men gång på gång beskyddades av livvakten Frank Farmer (Kevin Costner).
Framgångsrika artisten Whitney Houston hade behövt hans trygghet i verkliga livet. Hennes privatliv kantades av droger och misshandel. Hon blev 48 år. http://abcnews.go.com/Entertainment/whitney-houston-iconic-pop-star-dies-48/story?id=15565260
TA

måndag 6 februari 2012

Nytt omöjligt uppdrag!


Bäst på bio just nu, i varje fall om man längtar efter att bli underhållen och få sig en rejäl dos action, är nya Mission: Impossible. Helt klart den starkaste i serien hittills och det ser också ut att bli den mest framgångsrika av de fyra som gjorts.
För regin denna gång står Brad Bird som fram till denna rulle "bara" gjort animerade filmer som Järnjätten och Superhjältarna.
Bird har fått ihop en fantastiskt tajt, snygg och spännande actionrökare där Tompan är tillbaka i storform och svingar sig och gör stunts som får en att tappa hakan. Den mest kända och mest spektakulära scenen i filmen är när Cruise tvingas ut på utsidan av världens högsta byggnad i Dubai och klättrar uppåt från typ 130:e våningen. Snacka om svettig scen!



Filmen är för övrigt full av hisnande scener och action och man sitter som på nålar i stort sett under filmens alla 135 minuter.
Jämförelserna med Bourne och Bond- serien är oundviklig men M.I- filmerna har varit för ojämna och kommit med för långa mellanrum för att än så länge kunna ta upp kampen med de två B:na.
Däremot måste jag säga att jag hade roligare under detta uppdrag där vi hamnar inuti Kreml i Moskva, fortsätter till Dubai och tillslut hamnar i Indien än jag hade åt de två senaste Bond eller den senaste Bourne, som visserligen var mycket bra precis som de två andra innan, men underhållningsvärdet är betydligt högre i Mission: Impossible.

Cruise, som alltid ger ett proffsigt intryck och alltid ger 120%, levererar till fullo och verkar trivas nu när han är tillbaka hos filmbolaget som för ett par år sedan sparkade honom.
Med sig i filmen har han ett schysst gäng. Jeremy Renner som vi känner igen från Hurt locker och The town och som ska ta över efter Matt Damon i kommande Bourne Legacy, en ny side-kick som står för de mer humoristiska inslagen i form av Simon Pegg (Paul, Shaun of the dead, Hot fuzz, m,m) och för den kvinnliga färgringen står Paula Patton (Deja vu, Precious m,m).


Skurken då? Jo, vid det här laget vet väl alla att det är vår svenska stolthet - Micke Nyqvist som ger Cruise och hans gäng huvudvärk och får dom att springa och nästan resa jorden runt för att förhindra ett kärnvapenkrig.
Tyvärr får inte Nyqvist så mycket att jobba med, hans roll är rätt begränsad, väldigt liten dialog och han ger ett ganska så svagt intryck. Men han har i varje fall en finalfight med Tompa och den scenen är grym. Spännande och häftig, som så mycket annat i filmen.





Bättre valuta för pengarna för du inte på bio just nu. Film ska ses på stor duk. I varje fall när den serveras som Mission: Impossible - Ghost Patrol.

GS.

söndag 5 februari 2012

10 minnesvärda skägg


1) Matt Hooper (Richard Dreyfuss) i Hajen (1975)


2) Michael (Robert De Niro) i Deer hunter (1978)


3) Forrest Gump (Tom Hanks) i Forrest Gump (1994)



4) Jack Daglish (Joquin Phoniex) i Hotel Rwanda (2004)


5) Serpico (Al Pacino) i Serpico (1973)


6) Early Grace (Brad Pitt) i Kalifornia (1993)


7) Bob Barnes (George Clooney) i Syriana (2005)

8) Dr Richard Kimble (Harrison Ford) i Jagad (1993)

9) Dallas (Tom Skerritt) i Alien (1979)


10 Jesus (Willem Dafeo) i Kristi sista frestelse (1988)

BUBBLARE:

John Lotter (Peter Saarsgard) i Boys dont cry (1999)



Josey Wales (Clint Eastwood) i Mannen utanför lagen (1976)


Ned Logan (Morgan Freeman) i De skoningslösa (1992)



Borka (Per Oscarsson) i Ronja Rövardotter (1984)

lördag 4 februari 2012

I kylan



 Johan Cronemans artikel Palme och tystnaden i Film och tv (nr 4 2011) är intressant.
”Snart 26 år efter mordet på sveavägen har det inte ens gjort en handfull filmer om Olof Palme” noterar Croneman (han nämner Kjell Sundvalls Sista kontraktet). Han beskriver det utbredda Palmehatet. Hatet som tydligen finns kvar på sina håll. En del verkar uppfatta Palme som historiens främsta landsförrädare.

I september kommer Maud Nycander och Kristina Lindströms dokumentärfilm PALME. Den kommer bestå av unikt arktivmaterial, och intervjuer med vänner och familjemedlemmar, kritiker och vänner från hela världen enligt http://wwwMoviezine.se och http://www.ciné.se
Filmen kommer också visas som tv-sere i tre delar i SVT nästa jul.
Men vi väntar fortfarande på en spelfilm som berättar historien om ikonen Palme. Om jag förstår Croneman rätt, är det ingen slump att Palme är frånvarande i svensk film och tv. Han är nu som då ”fel i tiden”. Och kanske uppfattas han ännu mer ”fel” nu än på länge.
Idag ska man vara politiskt sätt försiktig med vad man säger. Palme var aldrig försiktig. Han kritiserade bland annat USA och Sovjetunionen. Att göra film om honom uppfattas därför som synnerligen kontroversiellt. TA