I tredje säsongen av brittiska, BBC-producerade Line of duty får kriminalinspektör/internutredaren Arnott (Martin Compston) en alltmer knivigare tillvaro. Han utreder ett fall som visar sig ha kopplingar till en oupplöst pedofilhärva från 80-talet.

Samtidigt som han mycket noggrant försöker kartlägga vad som har hänt, i nära samarbete med partnern Fleming (Vicky McClure från This is England-filmerna) och intendenten Hastings (Adrian Dunbar), ställs han själv inför rätta. Arnott anklagas för att ha planterat bevis och haft sexuellt umgänge med en misstänkt från ett tidigare utredningsfall....och nu riskerar hela hans enhet AC-12s trovärdighet och gå upp i rök....

Det här är svårslaget, det här är riktigt, riktigt bra. Det här är en teve-serie när det är som allra bäst. Oförutsägbart och intelligent manus från Jed Mercurio, tät spänning med intrikat intrig och solida skådespelarinsatser. Det blir nästan omöjligt och sluta titta. Enormt beroendeframkallande och fängslande. 

 Line of duty känns mörk, hård och dystopisk. Här har det gått så långt att vi inte ens kan lita på själva Rättvisan eller Polisen som skall beskydda oss. Rötäggen bär polisuniformer eller har kontorstjänst. Alla bär på någon hemlighet och alla för dolda agendor. Allt är politiskt, cyniskt och korrupt (till och med socialarbetaren). Intendenten Hastings citat lyder som ett mantra genom hela serien: "Att haffa brottslingar är svårt nog, men att haffa snutar...Gud hjälpe mig"...
Bästa kriminalserien för i år? Antagligen, om du frågar mig. Ofattbart bra.
TA

Kubricks mångdimensionella kostymdrama

Irländaren Redmond Barry (Ryan O Neil) av enklare societeten får nobben av sin kusin. Hon väljer en engelsk löjtnant istället. Enligt kusinen är han inte tillräcklig man för henne.
Barry vill allt visa henne.
Han utmanar sin rival, den engelske löjtnanten i duell. Och Redmond Barry går segrande ur duellen, men han vinner knappast Kärleken.....

Han tar värvning i det europeiska sju års kriget och soldatgörning för England. Efter en viss tur kommer han undan blodbadet och dödens krigsfält. På häst tar han sig vidare till Tyskland (Preussen). Och han blir gambler, spion och så småningom ser han sin chans....

Lady Lyndon (Marisa Berenson) är förmögen och hennes make har dödsliknande smärtor. I Lady Lyndon ser Barry sin möjlighet och säkra sin framtid. Han gifter sig också med henne. Men hennes styvson anar allt annat än kärlek. Han säger sig se vem Redmond Barry egentligen är och säger sig ha för syfte. En lyckosökare....

Stanley Kubricks kostymdrama Barry Lyndon (1975) är något av filmhistoriens allra mest ypperliga ögonblick. Det var regissörens egen kommentar eller försök till filmhistoriens dåvarande brist på "goda historiska filmer", enligt honom själv. https://www.theguardian.com/film/2016/jul/29/kubrick-barry-lyndon-vision-compromised-life
Och han spände nu bågen.

Filmen tog 3 år och göra. Den krävde massor av resurser (kameralinser från NASA, till exempel) och tålamod. Det sägs att en enda scen gjordes i 150 tagningar. Ryan O´Neil lär ha sagt, att det enda sättet för och stå ut , var att övertyga sig själv att man medverkade i något riktigt bra. https://www.theguardian.com/film/2016/jul/14/stanley-kubrick-barry-lyndon-put-spell-on-people

Historien om klassresa och hur den osympatiske hjälten uppgång och fall, känns tidlös. Hans "lycka" blir ju kortvarig och sammanbunden med olycka.....

Det finns så mycket olika delar och dimensioner i en film som Barry Lyndon. Han har ju ingenting och falla tillbaka på  , som hans moder mycket noga berättar för honom. Han blir tvungen att få sig en Lord-titulering om han ska säkra sin framtid. Han lever ju på Lady Lyndon och är beroende av hennes förmögenheter. Utan dessa är han ju ingenting. Och denna beroende ställning som ändå medför en klassförskjutning eller uppgång i en manlig individs värld får mig och faktiskt tänka på Jonathan Rhys Meyers irländske tennisspelare i Woody Allens Match Point (2005).

Redmond Barry söker sig efter manliga förebilder och ständigt efter en Faders gestalt. Och han väcker ju sympatier hos den man han ska spionera över. Det visar sig att "spionobjektet" blir hans Skyddsängel....


Det är väl också intressant och jämföra med filmens första kapitel och mot mellanakten. I början är Redmond Berry fast bestämd och följa sitt hjärta. Romantikern håller på och äventyrar familjens ekonomiska intressen. Han utmanar kusinens ögonsten.

Den engelska löjtnanten skulle ju kunna skänka rikedom till familjen som de bara kan drömma om. Men Redmond  Barry är icke intresserad av något av detta. Han trånar efter sin kusin - som han inte kan få.

I mellanakten väljer han Lady Lyndon - och han följer inte längre hjärtat. Han tycker att hon är vacker, men han väljer henne, förför henne, för och bli Någon. Och för och skapa en trygg framtid.
Den kärlek som finns kvar i honom, märks och visar sig för sonen, Bryan, som han får med Lady Lyndon. Han är trots allt en kärleksfull fader. Samtidigt är han ju en bestraffare och en demonisk styvfader.

Mångdimensionell film av en mångsidig mästare.

Det här är Kostymfilmernas ädlaste del, en sorts Magnum Opus eller säg Rolls Royce i genren. Filmen var nominerad för Bästa film men förlorade Oscars-statyetten mot Milos Formans Gökboet (1975). TA

Carrie Fisher (1956-2016)

Vet inte riktigt vad jag ska skriva.
Man blir stum. Tappar luften.
Blir sänkt.
Prinsessan Leia har avlidit, dvs., aktrisen Carrie Fisher, vid 60 års ålder. Hennes ikoniska roll som Prinsessan Leia i Star wars har varit med mig i hela livet.

Tänker inte fördjupa mig i vad George Lucas sägs ha gjort mot henne och liknande.
Jag sörjer idag. Jag sörjer imorgon.
Något vackert, någon som har haft stor betydelse i mitt filmliv har nu släppt taget.
Det känns som en del av mig har nu gått sönder.

SR P1s Roger Wilson menade att Prinsessan Leia kan mycket väl vara den första moderna kvinnliga actionhjälten i filmhistorien.  Hon var smart, sade ifrån och vägrade se någon sätta sig på henne, sade Wilson. 

Det värker i hjärtat. Det svider. Det smärtar. Galaxen blir sig inte mera lik - utan Henne. TA

Livfullt och magnifikt porträtt om Zlatan som ung

Bröderna Gerttens dokumentär Den unge Zlatan lockade över 79 000 biobesökare , under året 2016. Det gör filmen till den fjärde mest sedda svenska filmen , när vi sammanfattar , bioåret. Och det är inte svårt och förstå varför.

Den unge Zlatan fungerar utmärkt som ett komplement till Daniel Lagercrantz mångsäljande bok eller "bara" som ett livfullt, uppriktigt och närgånget porträtt av Sveriges genom tidernas största fotbollsspelare. Filmen fokuserar på Zlatans första år i Ajax, en spektakulär värvning för holländska klubben som genererade enorma pengar för "lilla" Malmö FF.

Flera av hans forna lagkamrater finns med , och det blir laddat och bränner till när vi hör intervjuer med Ajax klubbdirektör, dåvarande Djurgårdens lagkaptenen (Patrik Eriksson-Ohlsson) och vi får även se bilder från Malmö FFs omklädningsrum och höra t ex dåvarande lagkapten Hans Mattisson eller Niklas Kindvall. "Zlatan uppför sig som han vore en superstjärna" börjar nästan likna ett mantra bland belackarna och Jante-Sverige. Det säger även legendaren Marco van Basten ,under svenskens första tid i Ajax. Han saknar livet i Malmö, och han utkonkurreras av anfallaren Mido. Men så kommer vändningen, även om det är på Midos bekostnad.

Och det fina här , är att Zlatan, trots rivaliteten med Mido, blir en av få som "backar upp honom" , när det börjar blåsa runt omkring den egyptiske anfallaren.

Det är läckert och höra en barista i Turin som driver ett kafé i närheten där Zlatan bor under tidiga perioden i Juventus. Han berättar om vänskapen med Zlatan. Om den lilla killen som kommer från Rosengård. Han har ingenting. En vacker dag köper han en av de mest attraktivaste lägenheterna i hela Turin. Folk älskar dessa sagor, säger baristan. Och som, han har rätt.

Man häpnas av två saker efter filmens slut. Det ena är ju hur mäktigt det var när Zlatan får inviga fotbollsplanen, hemma i Rosengård....Det går ju visst och bli profet i sin egen hemstad.....

Och det andra som känns, är vad en före detta lagkompis (tror att det var Van der Meyde) i Ajax säger om Zlatan. Han är fortfarande Zlatan, efter alla dessa år. Och han har lyckats få fotbollen , fotbollslagen och spelet anpassa sig efter Honom. Inte tvärtom. Magnifikt.TA

Finstämd dokumentär om Sveriges största rockband

Oerhört fin och välgjord dokumentär om Sveriges största rockband, Kents farvälturné. Musikjournalisten Per Sinding-Larsen har gjort ett kärleksfullt porträtt. Hans film Vi är inte längre där (Sista året med Kent) finns på SVTPlay http://www.svtplay.se/vi-ar-inte-langre-dar-sista-aret-med-kent och får mig, osökt faktiskt och tänka på Scorseses Last waltz (1978).

Här råder en liknande känsla av öppenhet och exklusivitet, vi tas in i miljöer och i tankar från medlemmarna i bandet Kent , som man bara har kunna drömma om.

Det tecknas ett fascinerande dokument av Eskilstuna bandet som
kämpade i många år och åkte ut till någon sylta i Växjö och spelade för mindre 10 personer.  Mer än tjugo år senare, spelar de inför 35-40 000 i Stockholm. Och de spelar in sista skivan i anrika studion Electric lady i New York.... 

Jag gillar t ex att filmen behandlar varför gitarristen Harri Mänty hoppade av i bandet och bakgrunden till och Jocke Bergs egen syn av "klassikern" Utan dina andetag.

Gillar att Lars Winnerbäck, Markus Krunegård, Anna Ternheim och Johan Renck medverkar i enskilda intervjuer och uttalar sig om gruppens betydelse. Det är snyggt också att inte skriva tittaren alltför mycket på näsan om skälet till varför gruppen lägger ner.

Vi kommer nära medlemmarna i Kent och det finns likheter med andra rockgrupper från historien, om hur allt började, och om Vi mot hela världen-attityden. Men så finns bandets själ och unika uttryck även där, deras relation till fansen, är en sådan del. I filmen möter vi Ada som "föds" in i bandets musik , kan man kanske säga. Och bandets sång 742 (från albumet Isola) är fortfarande ståtlig, symbolisk, magisk och odödlig.

"Du är värd att dö för
Ni kan skratta om ni vill
Håna oss Vi rör oss Ni står still"
 

Kent har förändrat rock och pop- Sverige för evigt, och vi kommer tveklöst inte få se eller höra något liknande. Men det ska bli spännande och se Arvet efter dem. När något avslutas, kommer något nytt , som sångaren Jocke Berg, också, säger under avslutningskonserten. TA

I love you, Amy

Läser Victor Johanssons intervju med Amy Adams i Svd Perfect guide (10/12, nr 43) http://www.svd.se/amy-adams-jag-har-fortfarande-daligt-sjalvfortroende
Aktrisen var tydligen gravid när hon fick manuset till Arrival. Hon blev alldeles till sig av manuset. Och hon bestämde sig. Mammaledig fick hon vara efter den filmen.

Hon talar om sitt dåliga självförtroende, om och bli sexsymbol när man har passerat 40 års ålder ("det visar att mina rollkaraktärer har haft inflytande") och skådespeleriets utsatthet. TA

Intressant läsning av Karin Svenssons artikel om bioaktuella filmen Manchester by the sea i Svd kultur (18/12-2016) http://www.svd.se/sorg-ser-aldrig-ut-som-man-forestaller-sig

Journalisten Svensson har sett filmen ihop med psykologen Nina Elfström. Hon beskriver filmen som "väldigt realistisk skildring av sorg". De talar om hur Casey Afflecks karaktär Lee sörjer i filmen. Han stänger inne känslorna för och klara av vardagen. Medan hans brorson, tonåringen, Patrick , enligt Elfström sörjer "randigt", visar hur ett barn lever i nuet, och sedan kommer sorgen, och sen in i sitt pågående liv igen.

Hon har till skillnad mot Lee (som lever ett "icke-liv") valt och gå vidare med ny man och ny familj.
TA

Hitchcock hade i ett kontrakt med bolaget Warner bros lovat dem och producera/regissera fyra filmer , förutsatt att de gick bra. Stage fright (1949) blev den första filmen. Andra filmen var Främlingar på tåg (1951).
Regissören lät sig meddela redan vid första inspelningsdagen , att hans tidigare filmer räknades inte. Nu med Främlingar på tåg , började hans filmproduktionskarriär - på riktigt.

Inspelningen kännetecknades av att filmbolaget anlitat Raymod Chandler för och skriva filmens manus.

Hans arbete stämde väldigt lite överens med Hitchcocks vision. Chandler lämnade in sent sitt manus och filmbolaget var nära och lägga ner filmen.

Tennis på dödlig nivå. Guy Haines (Farley Granger)

Hitchcock hade turligt nog skrivit  (långt tidigare , innan Chandler blev involverad i projektet) ett slags manusskiss med Whitfield Cook. I deras utkast hade de bytt ut Patricia Highsmiths hjältinna, en kämpande arkitekt, mot en tennis mästare med politiska karriärsambitioner.

De förflyttade miljön i boken från en amerikansk småstad till Washington DC och en mindre stad i Connecticut.

Guy Haines (Granger) med fästmön Ann (Ruth Roman)

Bråken mellan Chandler och Hitchcock intensifierades ju mer inspelningen fortlöpte.... Det sades att Chandler inte kunde tänka visuellt när han skrev. Han lär heller inte uppskattat Patricia Highsmiths roman. Å andra sidan tillförde Chandler filmen en dialog som gjorde att flera av karaktärerna i filmen, som t ex Guys fästmö , Ann , fick en hel del fina repliker.

Men det var spänt mellan regissören och manusförfattaren , och det gick så långt att Hitchcock slutade prata med honom.

Det sägs att Hitchcock slängde Chandlers manusskrift i närmaste sop-korg (mitt framför medarbetarna). Och hänvisade istället till "sitt manus", skrivet av honom själv och Whitfield Cook.
Det har spekulerats av många, vad som är kvar av Chandlers del i filmen. Bortsett från dialogen (som Hitchcock bestämde sig ha kvar) handlar det om några scener. Bland annat inledningsscenen då vi ser filmens omaka herrars fötter....
Källa: (s.114-116, Hitchcock at work , Bill Krohn, 2000, Paidon press limited)
TA

ÅRETS BÄSTA FILMER 2016 ENLIGT GÖRAN

10.  SPOTLIGHT

Välgjord, välspelad, fläckfri murvel-rulle som är vår tids Alla presidenters män. Om några grävande reportrar som avslöjade en pedofil-skandal inom den katolska kyrkan i Boston. Bygger på verkliga händelser.

9. THE REVENANT

Välförtjänt Oscar till Leo i detta hisnande vackra, ödsliga och mörka vinter-västern-överlevnads-drama.

8. 10 CLOVERFIELD LANE

Svettigt och klaustrofobiskt bunker-drama som håller en i ett skruvstäd ända fram till slutscenen.

7. THE BIG SHORT

Oväntat roligt, rappt och underhållande om finanskrisen på Wall Street 2007-2008.

6. SJU MINUTER EFTER MIDNATT

Fantasifull, stark saga om en pojkes möte med en träjätte och hur pojken bearbetar sorgen över att hans mamma (en mycket bra Felicity Jones!) har cancer. Brittisk diskbänks-realism möter en svärtad Spielbergiansk saga där tårkanalerna tar mycket stryk.

5. MANCHESTER BY THE SEA

Casey Affleck mutar in huvudrolls-Oscar med detta knäckande drama om sorg och försoning.

4. JAG, DANIEL BLAKE
Hög igenkänning för alla som stångat sig blodiga mot trubbiga myndigheter och en träffande bild av det nedmonterade samhället.

3. NOCTURNAL ANIMALS

Älskar stämningen och känslan i detta gåtfulla och spännande noir-thriller-drama som visar att modedesignern Tom Fords debut En enkel man (2009) inte var en slump. Lyckat möte mellan David Lynch och Hitchcock.

2. ROGUE ONE - A STAR WARS STORY

Man kan kalla den för Star Wars 3.5 då den kilar in sig mellan Episod 3 och Episod 4 och gör det på ett helt briljant sätt. Och då den inte är lika fläskig och retro-publikfriande som förra årets The Force Awakens (Episod 7) så tar den igen det med att vara den mörkaste, skitigaste och mest trogna Star Wars-filmen sedan Rymdimperiet slår tillbaka (Episod 5) 1980. Det här är äkta Star Wars...igen!

1. ARRIVAL

Årets bästa film anländer sent på året och bjuder på språkövningar och ren och skär filmmagi. Amy Adams hade ett stort år och övertygar återigen (även Nocturnal Animals). Och inte minst musiken av isländska Jóhann Jóhanssons är fantastisk. Man bockar och bugar för att det finns regissörer som den kanadensiske Denis Villeneuve. 

BÄSTA TV-SERIERNA

5. GAME OF THRONES SÄSONG 6

Har man väl sugits in i den där världen... total-äventyr-action som är lika påkostat som ambitiöst som underhållande. Och beroendeframkallande.

4. DOCTOR FOSTER

Fantastiskt välspelat och spännande thriller-drama av den sort som det görs för lite av nu för tiden. Hantverk av klassiskt snitt.

3.  THE CROWN

Downton abbey tyckte man var det ultimata kostymdramat. Tills The Crown kom med berättelsen om drottning Elizabeths tid som drottning. Kanske det mest påkostade och majestätiska drama som skådats på det "lilla" formatet. Och Claire Foy fullständigt lysande i huvudrollen. The Crown lyckas vara både pro-och anti-royalistisk på en och samma gång, vilket gör serien ännu mer skarp och sevärd.

2. THE FALL SÄSONG 3

Gillian Anderson briljerar tillsammans med hela casten i detta mörka, obehagliga thriller-drama om en seriemördarjakt i Belfast. Tillsammans utgjorde de tre säsongerna en mardrömslik och mångbottnad resa ner i en värld av ondska, sex och makt. Och om hur vi alla brottas med att försöka vara god... eller snarare att göra vad vi kan för att inte slukas upp av mörka, destruktiva krafter.

1. STRANGER THINGS

Ohotad etta, egentligen ingen märkvärdig story som röd tråd utan det är stämningen och de fantastiska barnskådisarna, vid sidan om comebackande Winona Ryder, som lyfter den här nostalgiska, tungt 80-talsreferande tv-serien till himmelska höjder. Det var som att blicka upp mot en stark sol full av härliga, varma minnen från sina unga år. Magiskt och ljuvligt!

ÅRETS BÄSTA FILMER 2016 ENLIGT THOMAS

10. THE SHALLOWS
Filmårets tveklöst mest fysiska biobesök uppstod under Jaume Collet-Serras haj-film. Läkarstudent (Blake lively) attackeras av haj under surfingtur vid avlägsen strand i Mexico. Kan mycket väl vara det bästa som hänt genren, sedan Spielbergs Hajen (1975).

9 ARRIVAL
Okända rymdskepp med utomjordingar har slagit sig ner på olika platser i världen. Stormakterna Kina och Ryssland förväntar sig krig. USA med en sorgsen lingvist (Amy Adams) i spetsen förordar en annan väg. Nämligen dialog och tålmodig kommunikation..... Monumental, uppdaterad, filosofisk och psykologisk högtid för oss filmälskare som aldrig glömmer Närkontakt av tredje graden (1977)

8 BROOKLYN
Självklar och storartad Colm Tóbín filmatisering med manus från Nick Hornby. "Nykomlingen" Saorise Ronan fullständigt charmar dig redan efter 10 minuter. Dagsaktuellt ämne och här råder fin balans mellan historieskrivning och kanske den mest basala frågan av dem alla , som vi förr eller senare måste ställa oss: Hur vill jag leva?

7 HELL OR HIGH WATER
En av årets mest upptrissade amerikanska filmer visar stå pall för de skyhöga förväntningarna. En intelligent, tät, spännande  modern western/film-americana märkt av spår från finanskrisen. Här kryllar det av klockren dialog och briljanta rolltolkningar, inte minst från Chris Pine (Star trek).

6 LOVE AND FRIENDSHIP
Whit Stillman ror i land sitt drömprojekt till slut. En egen Jane Austen film , med stjärnorna från Last days of disco (1998), Kate Beckinsale och Cloë Sevigny. Knasigt underhållande, och här ser vi en lysande bitsk Beckinsale - göra sin livs roll!

5 FYREN MELLAN HAVEN
Regissören Derek Cianfrance har under kort tid gjort sig ett namn på och göra oförglömliga etiskt komplicerade melodramer. Med filmatiseringen av M..L Stedmans roman närmar han sig den klassiska storfilmen av David Leans snitt. Och det blir extra allt. Omskakande handling, Glimrande foto, storslagna miljöer och Alicia Vikander och Michael Fassbender glänser!

4 KNIGHT OF CUPS
Vilsen kulturman i Los Angeles borde vara ett överspelat kapitel eller uttjatad intrig på film. Men icke, när det kommer till Terrence Malick. Han gör filmer som de flesta sågar och anses flummiga. Jag älskar hans filmer , så även denna. Poetiskt, inspirerande, renande och blir nästan en slags meditativ/terapeutisk stund.

3 JAG, DANIEL BLAKE
Ken Loach skulle egentligen lägga av med filmandet. Men när han ser hur välfärdsstaten sviker sina medborgare,  kunde han inte kliva helt åt sidan. Hans Guldpalmsvinnare berättar starkt, ömsint och med varm hand om en sjukskriven snickare i Newcastle. Han snurrar runt i byråkratin. Men får hjälp av en yngre ensamstående moder från London.

2 MUSTANG
Turkisk biofilm hör inte till vanligheterna , i alla fall inte ur svenskt perspektiv. Regissören Deniz Gamze Ergüvens långfilmsdebut,  med manus av Alice Winocour (Maryland) är en totalupplevelse utöver det vanliga. Tankeväckande historia om kvinnoförtryck och bortgiftemål. Systrar försöker fly ifrån sin hus arrest liknande vardag och vinna friheten. Filmen nästlar in sig i själen. Mörkt, smärtsamt men också hoppfullt. Omistligt. Turkisk peppar!

1) FÖRFÖRD
Luc Bessons ex Maïwenn gjorde årets i sär klass bästa film , enligt mig.
Det är den sannaste kärleksfilmen på många år - som lämnar livslånga avtryck. 
Härom året belönades Emmanuelle Bercot för insatsen med priset Bästa kvinnliga skådespelerska i Cannes. Mycket välförtjänt!

Tidernas julfilm

Så här till jul diskuteras en del om julfilmer. En ganska begränsad genre, eftersom den är  besläktad med egentligen en enda helg på året.

Die Hard (1988) har sedan några år ansetts som tidernas julfilm, enligt en framröstning på moviezine.https://www.moviezine.se/nyheter/den-basta-julfilmen-genom-tiderna-ar-nu-korad

Och det är intressant hur man ser på just "julfilm". John McTiernans katta och råtta historia till actionfilm utspelar sig under julruschen , och firmans julfest. Men som någon skrev har filmen kanske det som är avgörande för en god julfilm: en konflikt som riskerar och förhindra familjen för och mötas och kunna vara tillsammans. Julen handlar ju för många om familjen, nära och kära.

Alan Rickmans terrorister bryter sig in i en jättelik skyskrapa och tar hundratals till gisslan, däribland polisen John McClane (Bruce Willis) hustru (Bonnie Bedelia).

Andra filmer som kan nämnas i sammanhanget är: Ensam hemma (1990), Fanny och Alexander (1982), Tomten är far till alla barnen (1999), Nightmare Before christmas (1993), Gremlins (1984) och klassikern Livet är underbart (1946). För egen del vill jag ju se Surviving Christmas (2004) , men det tycks aldrig bli av.
TA

På en thai restaurang i söderförort, vid lunchtid, sätter jag mig några bord bort ifrån ett manligt sällskap.

Det går inte undgå deras samtal. De är inom logistiskbranschen. Tonen är högljudd och det är arbetssnack som dominerar konversationen.  En av männen är mer pratsalig än de andra. Med sin ljusa stämma talar han om oroligheter, som t ex stenkastning mot bussar i vissa socialt utsatta områden.  När han berättar om oroligheterna kommer han och tänka på en film. Där borta är det som den där filmen, säger han.

Vad heter den där filmen? frågar han sällskapet. Han får inga svar. Han fortsätter: Ni vet , den där filmen då New York har blivit en laglös ö. Vad heter den nu?

Flykten från New York!!! Säger en av hans kollegor, snabbt.   Och det är imponerande. Kollegan briljerar med och nämna även, Kurt Russell. TA

Ett ung och älskande par skiljs åt efter skottlossningsdrama med polis. Bob (Casey Affleck) kastas in i fängelse och skriver brev till sin älskade och gravida flickvän Ruth (Rooney Mara). Efter ett antal år bakom galler, rymmer så Bob från fängelset......

David Lowerys hyllade A Texas love story (2013) känns stundtals omöjlig om det inte vore för Terrence Malicks klassiker Badlands (1972) - Det grymma landet. Och premissen här är oerhört effektiv, driven och intensiv. Dessvärre försvinner sedan filmens glöd och gnista. Det blir istället en del ologiska element , i synnerhet Ben Fosters polis som uppsöker Ruths hushåll , lite väl ofta. Vad handlar detta om? Väntar han på sin överman? Eller hyser han starka känslor för Ruth sedan tidigare?

Nej, det är synd, Lowerys film blir det ingenting av.  Rooney Mara är dock alltid sevärd och en favorit. Hon förtjänar däremot bättre manus än så här. TA