I romantiska komedin Nick och Norahs oändliga låtlista  (2008) spelar favoriten Michael Cera  tonåringen Nick. Han gör ambitiösa bland CDs till sitt ex Trish. Hon bara suckar och slänger skivorna illa kvickt i  sopkorgen vid skolskåpet. Omedelbart kastar sig Norah (Kat Dennings) över skivorna och älskar musiken som ingen annan..
Nick träffar sedan Norah efter en spelning på en smärre rockklubb i utkanterna av New York. Hon vill att han ska spela hennes pojkvän för ett ögonblick...

 Ingen är bättre än Michael Cera på vara nervös (Tobey Mcguire och Paul Giomatti kanske) utan större ansträngning. Ingen som honom kan uttrycka den osäkra och blyga tonåringen så naturligt som han förmår. Han blir en härlig kontrast mot tystlåtna, våldsamma Hollywood hunkar (Brad Pitt, Christian Bale, Ryan Gosling, Daniel Craig m fl), intellektuella besserwissers (Jesse Eisenberg), bohemer (Ethan Hawke), "galet roliga killar" (Robert Downey Jr, Russell Brand, Adam Sandler), britter (Jude Law, Hugh Grant, Jason Statham, Michael Fassbender) och "trygga farbröder" (Sean Penn, Michael Douglas, Alec Baldwin, George Clooney).

Cera ger den pojkaktiga unga mannen ett Ansikte. En outsider. En udda fågel som man håller på. Många med mig känner alltid genuin glädje när Michael Ceras karaktärer vinner flickans hjärta till slut. Han har ju alltid oddsen emot sig....Därför blir det lite ovant och en smula svårt när man ser honom i  söta men lite menlösa komedin Nick och Norah..., Hans ex Trish (Alexa Dziena) ser ut som en snygg hejaklacksledare, hur lyckades hans EMO-rockare fånga henne? (Å andra sidan ser vi något liknande i Gus van sants Paranoid park)

Hans nya Kärlek är vackra Norah (Kat Dennings) med nästan elektrisk aura. Hon älskar hans musik. Vad är då problemet?

Det finns ingen story i den här filmen. Det är en fullkomligt livlös historia. Nick och Norah träffas, hon kysser honom oväntat för att reda ut en jobbig situation, de bråkar, de letar efter en oannonserad bandspelning i New York natten, hennes fulla kompis försvinner och de måste hitta henne...Lägg också till lite tjafs mellan gamla ex och mycket musik (svenska Shout Out Loads medverkar bland annat) och lite pop-referenser.

Nej , när jag ser filmen Nick och Norah...känns det mest som om man vore ute och flängde en blött natt med ett gulligt par och dessvärre ett gäng man snabbt ledsnar på. TA

Börsmäklaren Sherman McCoy (Tom Hanks) bråkar med hustrun Judy (Kim Cattrall) i parets fashionabla  lägenhet utanför Manhattan. Inrusande från den stora matsalen kommer hon, Campbell McCoy. Deras dotter. En liten skolflicka. Iklädd skoluniform.
I nästa scen som vi ser henne, befinner hon sig med familjen hos farmor och farfar. Hon frågar mamma Judy om vad pappa Sherman jobbar med. Föräldrarna kämpar krampaktigt med metaforer, men lyckas inte få dottern införstådd med faderns arbete (säljer obligationer).
Under filmens gång för jag ingen noteringen vem den här lilla flickan är. Och så slås jag verkligen av ett AH-A vid eftertexterna; Campell McCoy - Kirsten Dunst!

Filmen är Brian De Palmas jätteflopp Fåfängans fyrverkeri (1990) , filmatiseringen av Tom Wolfes hyllade roman. Kirsten Dunst var 8 år då och Fåfängans fyrverkeri var hennes första långfilm. TA

Intressant intervju med svenska skådespelerskan Alicia Vikander i Svd (13/10) av Harry Amster.
http://www.svd.se/kultur/alicia-vikander-mamma-och-julianne-moore-satt-i-mjukisbrallor-och-drack-kaffe_8610736.svd?utm_source=sharing&utm_medium=clipboard&utm_campaign=20131025

Hade ingen aning om att hon faktiskt sökte den kvinnliga rollen i Snowwhite and the huntsmen (2012). Men hon fick se rollen gå istället till en viss Kirsten Stewart.

Vikander deppar nog inte så mycket för det, numera. Nästa år  kommer hon i en nyinspelning av gamla 60-tals tv-serien Mannen från U.N.C.L.E med Hugh Grant och Man of steal stjärnan Henry Cavill. Guy Ritchie (Snatch) står för regin. (www.imdb.com) TA

I Jane Champions En Ängel vid mitt bord (1990) ser vi egensinniga Janet Frame växa upp i efterkrigstidens Nya Zeeland. Hon har rött stort lockigt hår. Hon sticker minst sagt ut. När andra ungar leker och gör bus vill hon bara sitta, drömma sig bort och skriva. Hon har fått Ordets gåva i skrift. Skolan uppmuntrar henne att satsa på skrivandet. Hon blir ett med lyriken och poesin. Men hennes uppväxt är inte bara drömskt och fantasieggande, realiteten är skrämmande. Flera av hennes syskon dör i diverse olyckor. Hon förklaras felaktigt vara psykiskt sjuk och lida av schizofreni....
Kerry Fox gör ett makalöst strongt porträtt av en begåvad och ensam kvinna. Filmen är baserad på författaren Janet Frames egen självbiografi, En ängel vid mitt bord. TA  

I Joshua Michael Sterns bioepic, Jobs (svensk premiär 8 november) spelar Ashton Kutcher Applegrundaren Steven Jobs. Det är 70-tal, han upptäckter något som ingen annan ser och han växer till man och blir framgångsrik. Men framgången har (som ofta) ett pris. Två medelålders amerikanska kvinnor som sitter bakom mig i biosalongen sammanfattar nog bäst av vad många av oss känner efter sett trailern för kommande Jobs. Vem orkar bryr sig? TA

Oroligt i Edens Lustgård

Before Midnight amerikansk film i regi av Richard Linklater.

Medverkande: Ethan Hawke, Julie Delply, Seamus davey-Fitzpatrick, Jennifer Prior,

Charlotte Prior m fl.

Speltid: 109 minuter

Betyg: AT AT AT AT AT

Vi befinner oss i Edens Lustgård, och ändå kan vi inte låta bli att bråka? säger Jesse (Ethan Hawke) upprört till sin första och enda livskärlek Celine (Julie Delply). På ett hotellrum i södra Peloponnesos i Grekland har de fått en natt tillsammans. Ensamma.  Något som är ovanligt för dem så här knappt 10 år senare efter föreningen i Bara en dag (2004) och 18 år efter deras första möte i Bara en natt (1995).

 

 

Numera är de nämligen upptagna småbarnsföräldrar. De har två docksöta döttrar. Till vardags bor de i Paris. De har passerat 40 och är på semester i Grekland. Skägget hans är gråare än sist. Ringar vilar under hennes ögon. Om det ändå vore spår av maskaran…

I början på filmen lämnar Jesse av sin son, Henry (sonen är från ett tidigare förhållande, han bor med sin mor i Chicago) på flygplatsen i Peloponnesos i Grekland. Henry vill inte att Jesse kommer till Chicago och ser hans skolkonsert. Det skulle stressa upp mamma och slå även mot mig, förklarar han. När sonen passerar incheckningen vänder han sig inte om och vinkar tillbaka till pappa. Pappa Jesse bär vemodet i blicken. Knivar i hjärtat. Han staplar ut genom flygplatsen med tunga steg och ser Celine lutandes mot bilen med mobilen i högsta hugg. Hon talar högt på franska. Sedan börjar filmen och bilfärden, eller GENOMRESAN som deras vänner kallar LIVET för. En genomresa. Och kärlek är som Solen, den går upp och så försvinner den…även för filmvärldens sötaste par…

Oundvikligt liksom.

Dagarna i Grekland ser på ytan, idylliska ut. Han spelar fotboll, diskuterar sitt skrivande och nya idéer med de manliga vännerna, en cykelreparatör och en äldre känd författare. Hon lagar mat, ägnar sig åt trädgårdsarbete med döttrarna. Om ändå livet var så enkelt?

 Om föregångarna handlade om SKA DE FÅ VARANDRA? så ställer ”trean” (och förmodligen slutdelen i serien) flera frågor: HUR HÅLLER MAN KÄRLEKEN I LIV? VILL DU FORTFARANDE HAR MIG NÄR JAG ÄR 80? VAD GÖR VI NÄR DET BÄSTA REDAN HÄNT? (sommaren 1994) HUR SKA VI LURA OSS ATT DET BÄSTA ÄNNU INTE HÄNT ÄN?

 

Man kan tycka att i princip alla som har en gnutta filmintresse hyllar Richard Linklaters unika filmserie. Så må det vara. Jag kan inte annat än förtjusas av Before midnight. Den är verkligen SÅ BRA som jag ville att den skulle vara. Ändå är jag förvånad, ytterst förvånad att nästan 2 timmar kan kännas så korta. Och dialogen är som tidigare vass och i centrum för filmen. Vi får flera nyanser av parets relation och hintar om vad som kan undanröja den vackra fasaden; Celine ser Jesse som ”smygmacho” och att han känner sin status (världskänd författare) i förhållandet hotat om hon skulle få ”ett toppjobb”. Jesse tycker att hon klagar allt på honom. Han tycker att hon oroar sig i onödan för att dra det stora lasset och fastna i någon slags Hemmafrufälla. Hon ogillar att han skrivit böcker om deras kärleksmöte och att mycket intima detaljer redovisas grundigt i romanerna. Hans dåliga kontakt med sonen Henry lägger en dyster slöja över parets tillvaro. Tvillingdöttrarna var en produkt av oskyddat sex och deras födsel var dramatisk och slog hårt mot Celine.

Jag gillar parets olika ansikten/faser: de skojar och pratar högt och lågt i bilen, lite lätt gnäll och diskussioner huruvida hon ska ta ett nytt jobb eller inte, han skojar och imiterar Greker, de skrattar. Vi i publiken trivs gott i deras sällskap…

Barnen sover i baksätet. Jesse snor ett av döttrarnas äpplen. Celine skämtar om att detta kommer ge ödesdigra följder. Deras barn kommer sluta som kokainmissbrukare…

Under promenaden mot hotellet och deras ensamma natt tillsammans håller de varandras händer. Samtalet spirar iväg åt flera håll. Smart, Vulgärt, uppriktigt, laddat, roligt och öppenhjärtligt. Om du sett mig idag, hade du velat ha mig då? undrar Celine. Jesses svar är hon inte helt nöjd med. När de lämnar grusgången längs med vattnet och närmar sig mer befolkningen och staden blir samtalet mer allvarsamma och betungande. Jesses farfar har avlidit. Kommer Jesse leva vid 90 års ålder? Kommer han älska Celine även om 50 år? På hotellet misslyckas de ha sex och ett temperamentfullt kammarspel väntar. Vi har kommit till randen av avgrunden med deras spänningar och dolda konflikter. Hon vill veta om han varit otrogen och hon vill veta vad han skulle vilja hon förändrade i sitt sätt osv.

 

Det är Sanningens ögonblick för Jesse och Celine. Romansen i Wien känns som ett minne långt borta. I det sommarheta och tragedins Grekland är det avklätt och rått, och det är som sagt inte alls säkert att Kärleken kommer segra den här gången. TA  

I  Alison Ellwoods dokumentär History of Eagles får vi berättelsen om ett av 70-talets största rockband serverad. Detroitsonen Glenn Frey drömmer om ett rockband, påverkad av Beatles träffar han en likasinnad, Texasrotade Don Henley. De hänger på legendariska rockbaren i Los Angeles, Trabadour, och spelar bland annat tillsammans med sångerskan Linda Ronstadt. De vill dock vara mer än i bakgrunden på scenen. De bildar Eagles ( vi får även veta vart namnet är taget ifrån) med Bernie Headon och Randy Meisner. Till en början möts de med tvivel inte minst från blivande producenten Glyn Johns. Men när han hör stämsången i studion , ändrar han sig. Det är bara början på en framgångssaga som firar sitt klimax med albumet och världshiten Hotel California (1976). Men det är också början på en turbulent och lång och vinglig bandhistoria, med dispyter och frostiga konflikter bandmedlemmarna emellan. Där pengar, kokain och olika musikaliska intressen huserar och allt kan bara sluta på ett enda sätt. Don Henley avslutar historien med en träffande sammanfattning: "Success ate us" (Framgången åt upp oss"). TA

I Farlig förbindelse (1987) är den gifta mannen Dan Gallagher (Michael Douglas) otrogen med en arbetskollega, Alex Forrest (Glenn Close). Affären förekommer under en helg när hans hustru (Anne Archer) är bortrest med barnen. En affär han senare DJUPT kommer ångra...


Elisabeth Shue var påtänkt rollen som Alex Forrest men fick avböja rollen eftersom hon skulle filma En natt på stan (1987). Glenn Close var rollbesättarnas fjärde val. (www.imdb.com)

Closes karaktär, Alex Forrest var banbrytande och blev början på en kommande trend; "kvinnliga psykopatroller" (som firade dess höjdpunkt i  och med 1992 års Basic instinct och därefter klingade trenden av). Glenn Close har så sent som i år gått ut i flera medier och medgett att
hon ångrar sin rolltolkning av psykiskt sjuka Alex Forrest.  http://www.telegraph.co.uk/news/worldnews/northamerica/usa/10098384/Glenn-Close-If-I-remade-Fatal-Attraction-Id-pay-more-attention-to-mental-illness.html

 

 I brittiska The Telegraph säger hon att hon skulle idag läst manuset annorlunda. Och idag hade hon som aktris tagit "ett moraliskt ansvar", dvs., hon hade gestaltat en sjuk människa långt mer komplext än mentalstörd och våldsam.  http://www.telegraph.co.uk/news/worldnews/northamerica/usa/10098384/Glenn-Close-If-I-remade-Fatal-Attraction-Id-pay-more-attention-to-mental-illness.html
 Close blev Oscars-nominerad för rollen , men hennes porträtt fick drabbade kvinnor att känna skam.

Filmens regissör Adrian Lyne (håller för nuvarande på med en Patricia Highsmith filmatisering http://www.empireonline.com/news/story.asp?NID=37313) gjorde 1993 ännu en  kontroversiell film kring sex, Ett oanständigt förslag. Vad behöver jag betala för att jag ska få en natt med din fru? frågar en förmögen man (Robert Redford) David Murphy (Woody Harelson) och syftar på hans hustru, Diana spelad av Demi Moore. Tidigare hade han också gjort kontroversiella filmer med tydliga sexuella inslag som i Flashdance (1983) och 9 1/2 vecka (1986).

Farlig förbindelse var också en tidstypisk titel, sprungen från ett sent 80-tal, från en tid då det var sällsynt med original eller  amerikanska titlar i Sverige. Det var svenska översättningar som gällde för biotiteln och ord som "farlig" och "dödlig" dominerande inte sällan (Farligt begär, Farligt spel, Dödlig puls, Dödligt vapen, Dödlig vänskap, Dödligt protokoll osv).
 TA

Roligaste filmen i år

Måste erkänna att det är inte varje dag jag sitter och ser en Judd Apatow (På Smällen, 40 year old Virgin) komedi. Överraskar mig själv när jag hyr hans senaste This is 40. Paret Debbie (spelas av Apatows hustru Leslie Mann) och Pete (Paul Rudd) fyller båda 40. De hanterar det på olika sätt. Han ställer till med brakfest. Hon ljuger till och med hos doktorn och påstår att hon är "bara" 38.

Paret har hamnat i en smärre kris. De håller på att förlora huset. Barnen hatar varandra. Hela tiden ska det bråkas om småsaker. Pete behöver sluta att småäta och måste komma i form anser den vältränade Debbie.

Pete  jobbar på ett musikbolag och försöker hjälpa den bortglömde brittiska pubrockaren Graham Parker (spelar sig själv) tillbaka. Allt kunde bara gå bättre.

Debbie driver en klädesbutik och börjar misstänka att en kollega stjäl större delen av dagskassan....

Känns nästan överflödigt att skriva att This is 40 är antagligen det roligaste jag ser i år på både bio och dvd. Smart, fräckt , charmigt , väldigt amerikanskt (på gott och ont) och garvvänligt, om än lite för lång. Paul Rudd (Anchorman) är visserligen gapig och urflippad men emellanåt liknar han ett komiskt geni. Leslie Mann (The Bling Ring) har utmärkt komisk tajming. Älskar scenen då Pete anklagar henne för att hon gjort honom till Art Garfunkel. Gillar också scenen då paret ska bråka inför barnen om vad som är bra musik. Han spelar Alice in chains och säger att det är "musik från hjärtat". Barnen inklusive hans hustru är uttråkade. "Musik ska ju vara kul" säger Debbie. I nästa klipp dansar hon förtjusande till Lady Gaga.  Och så där håller det på. This is 40 håller dig stundtals nära till skratt. Strålande biroller av John Lithgow, Albert Brooks (Drive) och Megan Fox. TA

Förkrossande bra!

I ett villaområde i norra London  råder ren och pur olycka. Tre olika hushåll/familjer involveras i tragiska omständigheter. I centrum står pojkflickan Skunk (Eloise Laurence, utmärkt!) som blir filmen Brokens berättare och iakttagare samt hjältinna. Hon ser hur den förståndshandikappade pojken Rick misshandlas av grannen Mr Oswald. Det blir början på en dramatisk utveckling i hennes och grannhushållens liv....

Hyllade brittiska dramat Broken (2012) skakar inte bara om dig, den är också ovanligt intelligent och okonventionellt berättad. Vacker, humanistisk, realistisk och skrämmande på en och samma gång. Andrea Arnold tänker jag en del på, lite av hennes urtypiska skoningslösa berättarspråk finns även i en film som Broken. Vi kommer liksom inte undan, smärtan, slagen och allt elände. Men vi måste ändå Tro på Något. Även om det tar emot, även om det handlar om en sekund så lever vi på Hoppet...

Kul att återse Tim Roth (De Hänsynslösa, Pulp fiction m.m.) här med mindre blod på skjortan än i Tarantino-land och även se Cillian Murphy utanför Dark Knight miljöerna. Hans lärare sätter onekligen avtryck. Han blir indragen i den ena ruskigheten efter den andra, och slutar på golvet,  med sönderslagen näsa och desparat ton i telefonen. Musiken (som tyvärr används inte alltid vid rätta tillfällen) är gjord av begåvade Blur-sångaren Damon Albarn. Filmen är teaterregissören Rufus Norris långfilmsdebut. Sämre början kan man ju ha. TA 

Filmaffischpolisen (FAP) är väldigt angelägna om att få in mer tips om en stöld av en Before Midnight poster. Stölden skall ha inträffat i onsdags (2/10), på tunnelbanans röda linje mellan Alby och Norsborg. Vittnen saknas. FAPs presstalesman Claes Hassel: - Vi har att göra med en oerhört skicklig filmaffischtjuv. Han är noggrann , jobbar systematiskt och han vet var han ska slå till. Detta är ingen nybörjare. TA