Sidor

lördag 25 augusti 2012

 
 


- Folk tror att bara för att man bor på Hawai är man skyddad från döden och livets motgångar, menar Matt King (George Clooney) i filmen The Descentdants (2011).

Han står inför kanske sin tuffaste stund i livet. Hans hustru ligger i koma. Och han måste nu ta hand om sina döttrar som han inte känner särskilt väl.
Hans liv har kretsat kring arbete, affärer och pengar. Familjen har kommit på andra plats.

Om Matt King inte märkte det tidigare så blir det oundvikligt nu.
Hans 10-åriga dotter är elak och utagerande mot skolkamrater. Storasystern och tonårsdottern slarvar  och lever rövare på dyr privatskola. King undrar varför är de kvinnor i hans liv så destruktiva?

När hans hustru ligger för döden får han höra sanningar om hans äktenskap. Sanningar som smärtar honom. Hans hustru var otrogen. King varvar besök på sjukhuset med att finna  mannen som hon bedrog honom med...Samtidigt försöker han bekanta sig med barnen som han glömde...


Alexander Payne har liksom för evigats i mitt filmbanksminne efter hans Sideways (2004) och älskvärda About Schmidt (2000). Han skriver historier som berör och som är lätt att känna mycket för. The Descendants är inget undantag. Det är människoöden i centrum och det handlar om den lilla människan och vad vi människor inte är förmögna till. Dessa historier är genuina varma, tragikomiska och mänskliga och känns särskilt relevanta i en tid där biograferna och dvd-diskarna översköljs av motsatsen: Superhjälten.
TA

måndag 20 augusti 2012

TONY SCOTT 1944-2012



Nyheten idag om att den brittiske filmregissören Tony Scott har gått ur tiden chockade filmvärlden.  Efter att man kunde läsa att han hade hoppat från den högsta bron i Los Angeles under söndagen, kom det senare fram att han hade drabbats av obotlig hjärncancer och att det ska ha varit skälet till hans drastiska aktion.



Bror till den något mer kända regissören Ridley Scott, skaffade han sig ett rykte som solid leverantör av visuella och underhållande actionrullar. Inte allt var bra, men hans meriltlista är ändå imponerande. Likt en action-filmernas svar på Woody Allen rullade han nästan ut en stabil och oklanderligt hantverksmässig actionfilm var och vartannat år sedan genombrottet med Top Gun 1985.



Filmer som True Romance, Crimson Tide (Rött hav), Last boy scout, Enemy of the State, The Fan och Man on fire är bland dom främsta exemplen bland Scotts cv, och även om det inte finns någon klassiker bland dessa, såsom det gör hos Sir Ridley med Alien och Blade Runner, så har Tony Scotts bästa stunder blivit favoriter hos många action-älskare och varit en inspiration för många kollegor som gillat hans visuella stil.



Till skillnad från till exempel Michael Bay, är Scotts filmer aldrig bombastiska och tråkiga och inte heller hamnar effekterna i förgrunden till formån för storyn. Det finns alltid en nerv i Tony Scotts filmer, även de mindre lyckade som t ex Pelham 123 kapad eller Domino, och inte minst ett omisskännligt sinne för det visuella så att det kompletterar berättelsen och skapar ett engagemang.



Många filmälskare med mig kommer sakna Tony Scott och det faktum att vi aldrig mer kommer att få se någon ny film från hans talangfulla sinne.

Hans sista film blev Unstoppable från 2010 med favoriten Denzel Washington i huvudrollen.

Tony Scott blev 68 år gammal.


GS.

söndag 12 augusti 2012

I väntan på Woody Allens To Rome with love (biopremiär 24 augusti , www.imdb.com)  ser jag av en händelse om Shadows and fog (1991) eller Skuggor och dimma , om man så vill. 
i filmen härjar en strypmördare fritt i en mindre stad. Kontoristen Kleinman (Allen) blir oskyldigt misstänkt för flera mord. Paralllellt med obehagligheterna lunkar vardagslivet vidare för ett cirkuskollektiv. Svärdslukerskan Irmy, (Mia Farrow) misströstar över förhållandet med en  clown (John Malkovich). Han vägrar skaffa barn.  Enligt honom kan man inte kombinera konstnärligt arbete med familjeliv (vore intressant fråga för Woody Allen själv att svara på).
Madonna och Woody Allen under inspelningen av Shadow and fog
Svärdslukerskan hittar honom sedan - tillsammans med en annan kvinna, Marie (Madonna). Besviken, förkrossad och förbannad ger sig Irmy ut i den vilda och mörka natten. Helt ovetandes om strymördaren. Hon stöter ihop med den flyende Kleinman. De  gömmer sig på en bordell. En student (John Cusack) vill till varje pris ha henne. Och alla människor har sitt pris, visar det sig...
Filmen handlar egentligen om allt (livet, döden, existensen, familj och konsten) och ingenting alls. Pjäsen Death som Woody Allen skrev på 70-talet ligger som förlaga till filmen (www.imdb.com)

Bäst är scenerna som utspelar sig i bordellen och där flera stjärnor pratar ledigt, obehindrat och  spontant och om nästan vad som helst. Man glömmer fort bort att det skulle föreställa ett horhus. Mer får jag känslan av att vi är på något fik i lustig utklädnad och dekarationer. Sällan har jag sett något så trivsamt sällskap som med Jodie Foster, Lily Tomlin och Kathy Bates och inte minst Mia Farrow och John Cusack. TA