Sidor

onsdag 14 mars 2012

Forget Jake, It´s Chinatown


Chinatown (1974) är fascinerande. Jag vet inte hur många gånger jag har sett filmen. Kanske 10 gånger. Varje gång jag ser filmen häpnas jag av den snåriga och intrikata intrigen. Privatdetektiven Jake Gittes (Jack Nicholson) anlitas av Miss Mulwray för att skugga dennes man som tros vara otrogen. Mr Mulwray är involverad i ett kontroversiellt vattenprojekt som inte gillas av alla. När denne hittas mördad, och otrohetsaffären florerar i pressen, möter Gittes den riktiga Miss Mulwray (Faye Dunaway)….Gittes inser att han har blivit grundlurad. Och det är bara början på lögner, mord och smutsiga affärer.

Det är film noir, det är en pusselbitsdeckare, stilfult är bara förnamnet. Bara förtexterna är en delikatess! Miljöerna i 30-talets Los Angeles är fantastiska, skådisarna gör sitt yttersta (John Huston!), och Robert Townes mycket välskrivna manus (belönades med en Oscar , 1974, för bästa manus) och att inte förglömma Jerry Goldsmiths stämningsrika musik.

Chinatown är främst manusförfattaren Robert Townes mästerverk. Men regissören Roman Polanski (har en liten roll i filmen också, det är han som skär av Nicholson näsan!)
bidrar också. Det sägs att han ligger bakom det mörka slutet. Historien präglades av Polanskis privata tragedi, i och med mordet på hustrun Sharon Tate. Robert Towne föredrog happy ending. (s.133 Empire,  Crime Guide) Men han har i efterhand sagt att Polanski gjorde rätt.
http://www.sfgate.com/cgi-bin/article.cgi?f=/c/a/2009/09/24/MVCU19RDM6.DTL


Titeln syftar på Jake Gittes mörka förflutna i nämnd stadsdel. Men också på slutfinalen som utspelar sig i just Chinatown. Hur mycket påverkar slutfinalen filmens drabbande effekt? Svårt att sia om. Onekligen berör den oss. Och för Jake Gittes är livet tungt. Han ser historien upprepar sig. Vare sig han vill eller inte. Och värst av allt – han tycks inte kunna påverka händelseförloppet. TA

tisdag 13 mars 2012


Höjderädde ex polisen Scottie (James Stewart) anlitas av en gammal skolkamrat, Galvin Elster, för att spionera på hans hustru Madeleine (Kim Novak). Kvinnan är mystisk. Hon uppsöker platser som har historisk koppling. Hon sitter länge i ett konstgalleri och beundrar tavlan av Carlotta Valdes. En kvinna hon visar sig vara släkting med. Enligt myten tog Carlotta Valdes livet av sig.

Madeleines man Gavin Elster, befarar att hon också skall göra det. Scottie räddar Madeleine från undergång, när hon faller ner i San Fransisco bukten. Han förälskar sig i henne. Madeleine faller från ett klocktorn. Efter händelsen blir inte Scotty mera sig lik. Han blir besatt av kvinnan och betvivlar hennes död…

 Alfred Hitchcocks film Vertigo från 1958 är märkvärdig på flera sätt. . Filmen fick blandat mottagande när den kom på biograferna. Man tyckte bland annat att den var för lång (vilket är bifogat) http://www.variety.com/review/VE1117796098/. Hitchcocks skyllde filmens uteblivna kommersiella framgångar på James Stewart. Han såg för gammal ut för att dra en yngre publik till sig. http://www.gonemovies.com/www/Acteur/ActeurXtra/StewartJamesX.asp

Idag anses den som kanske regissören Hitchcocks främsta verk och en av den moderna filmhistoriens stora klassiker. I rollen som Scotties vän, och gamla kärlek, Midge ser vi Barbara Gel Geddes. Hon kanske är mest känd för rollen som Ellie Ewing i Dallas (1978-1991) http://www.imdbcom. TA

måndag 12 mars 2012

Hon förändrade filmens kvinna


Intressant läsning i tidningen Vi (text av Thomas Dur Fläckman, nr 12 december 2011) om ikonen Audrey Hepburn. Hon förändrade kvinnoidealet. Innan hade det var blonda, storbystade kvinnor som Jayne Mansfield eller plutmunnar som Marilyn Monroe. Hepburn erbjöd något annat. Stilful, smal, mörk och flickig.

Hennes rolltolkning av den självständiga singelkvinnan Holly Golightly i filmen Frukost på Tiffanys (1961) var före sin tid, menar flera. Storstadssingeltjejerna i tv-serien Sex and city (1998-2004) hade nog inte funnits om det inte vore för just en fröken Golightly. TA

söndag 11 mars 2012

Flytta inte!

Att flytta, få ny bostad är ofta negativt gestaltat på film.  Här är 5 minnesvärda filmer med Temat  Mardrömsflyttningar.


1) Poltergeist (1985)


2)  Pacific Heights (1990)


3) Huset som gud glömde (1979)


4) Besökarna (1987)


5) The Shining (1980)

I Filmen Fruar och äkta män (1992) roas undertecknad av en scen eller ett visst montage av rörliga bilder. En av författaren och engelskläraren Gabes (Allen) studenter, Rain, (Juliette Lewis)  läser entusiastiskt ur hans senaste romanutkast. Hon läser berättelsen om flera olika män och deras relationer. Den trogne, den otrogne och den ensamme. Den ensamme heter Feldman och är läkare.
Han söker kärlek genom en kontaktannons i tidningen.

"Hon måste vara icke rökare. Han längtade efter en kvinna som attraherade honom fysiskt, hade samma humor som honom. Gillade sport och klassisk musik, särskilt Bach, precis som honom. Han ville alltså ha sig själv - men som vacker kvinna."

Inte sällan kan Feldmans längtan stämma med flera ensamstående kärlekstörstiga människor. Såväl Unga som gamla. TA 

torsdag 8 mars 2012

Scorseses hyllning till Filmen!

HUGO CABRET
Biopremiär 16/3
Längd 126 minuter
Från 7 år i vuxet sällskap
Regi: Martin Scorsese
Medverkande: Asa Butterfield, Ben Kingsley, Chloë Grace Moretz, Sacha Baron Cohen, Emily Mortimer, Ray Winstone, Christopher Lee m fl.
Betyg: AT AT AT AT



Många med mig rynkade nog på pannan och undrade om det verkligen stämde att Scorsese skulle filma en barnbok och dessutom göra den i 3-D. Men nu när jag sett den så faller allt på plats och det känns nästan självklart att Scorsese måste ha älskat manuset och tyckt att det passade honom som handen i handsken.
Filmen är en hyllning till den konstart som han själv har bemästrat i flera decennier och visar också hans kärlek till mediet och varför han brinner så för Filmen.
Baserad på barnboken The Invention of Hugo Cabret av Brian Selznick från 2007 om en föräldralös pojke i 30-talets Paris. Han bor och jobbar i ett klocktorn beläget på en järnvägsstation och där sköter han om stationens alla klockor, ett jobb han tvingats ta över efter att hans farbror, som gjort det innan, försvunnit och lämnat honom i sticket.
Hugos hela värld är stationen och affärerna och människorna som jobbar där. Han lever på matrester och att stjäla bröd och dylikt, en dag blir han tagen på bar gärning av affärsinnehavaren Ben Kingsley, en sur gammal gubbe som säljer leksaker och antikviteter och hotar att kalla på stationsinspektorn, spelad av Sacha Baron Cohen. Hugo blir av med sin anteckningsbok som innehåller för honom mycket värdefulla ritningar och beskrivningar av olika uppfinningar, speciellt en uppfinning som hans salige pappa (Jude Law) aldrig helt blev klar med.
Uppfinningen gör Kingsley väldigt upprörd och väcker minnen från förr, minnen han inte vill ska komma upp till ytan.
Hugos jakt på anteckningsboken för honom, via vänskapen med Kingsleys dotter, in i filmens värld och fram till den otroliga lösningen på och förklaringen till Kingsleys hemligtsfulla bakgrund.



Hugo Cabret är filmmagi på högsta nivå. Ett filmäventyr om det någonsin funnits ett, där Scorsese utnyttjar 3-D tekniken på ett alldeles utmärkt sätt, fjärran från det vanliga i spektakulära actionfilmer med billiga, lättköpta effekter som ska få oss att ducka och hoppa till.
Scorsese vet att använda tekniken till att skapa djup och höja detaljnivån några snäpp så att upplevelsen blir än mer hisnande. Vilken den verkligen blir med tanke på Scorseses som vanligt förnämliga regi-arbete.

Det enda som hindrar Hugo Cabret från att få högsta betyg är mer hos mig än filmen. Jag hade värsta dippen när jag såg filmen mitt på dagen och hade svårt att hålla ögonen öppna under mitten av rullen. Men, som sagt, det hade mindre med filmen att göra än med mig, även om filmen, efter nån timme ungefär, står och väger ett tag och tuggar lite innan den hittar en ny, något oväntad riktning som gör att filmen nästan blir som två olika filmer. Men det stör inte, mer att det blir oförutsägbart och spännande.

Med Hugo Cabret har Scorsese fått en nytändning och han lär ha sagt att han aldrig mer ska göra en film utan 3-D tekniken. Får se hur kommande Sinatra-filmen kommer te sig i det utförandet...

GS.

onsdag 7 mars 2012


SVT visade Kniven är enda vittnet (1985) i fredags natt (2/3). Det som inte fick hända, hände. Sekvenser ur filmen visades om under visningen, vilket gjorde att filmen blev 20 minuter längre än tiden som fanns i tablån. För oss som hade satt filmen på timerinspelning fick därmed inte se filmens slut. Och av att döma av mejlen till SVT så var vi några stycken som drabbades. http://kontakt.svtplay.se/org/svt-play/d/missade-slutet-pa-filmen-kniven-ar-enda-vittnet/

Kändes tungt. Kändes som om man gick miste om Någonting.  Filmen har som någon skrev till SVT play "ett speciellt slut". Det vill många med mig INTE missa. 
Filmen handlar om rättegången mot tidningsredaktören Jack Forrester (Jeff Bridges) som är misstänkt för mord mot hustrun Page Forrester. Är han skyldig eller inte?
Det undrar både tittaren och de som deltar i filmen. Forresters juridiska ombud, Teddy Barnes (Glen Close) faller för hans charm och utstrålning medan hennes medarbetare är mer skeptiska (Robert Loggia). Det är turer hit och dit. Matchen mellan de två sidorna. Kammaråklagaren Krasny (Peter Coyote) som gräver fram bevis efter bevis som besvärar Barnes och höjer ögonbrynen bland jurymedlemmarna. Men då kontrar hon tillbaka. Ett tidigare ohört vittne. En relevant fråga. Ett avgörande motbevis.
Det är ett ovanligt välskrivet manus, signerat Joe Eszterhas (Basic Insticnt). För att vara en rättegångsthriller, i den mening, att filmen mestadels utspelar sig i den miljön, är det spännande.


Mycket tack vare att  vi inte med säkerhet vet om Jack Forrester är oskyldig eller skyldig, och dels de underliggande konflikter/relationer som omgärdar arenans huvudaktörer. Teddy Barnes  sjaskiga förflutna med kammaråklagaren Krasny, och hennes nuvarande affär med sin egen klient, Jack Forrester.
Filmen visas igen på SVT natten mot söndagen. http://kontakt.svtplay.se/org/svt-play/d/missade-slutet-pa-filmen-kniven-ar-enda-vittnet/ 
TA    

söndag 4 mars 2012


Det är kittlande att bara tänka tanken.
Steve McQueen och Diana Ross.
Dem var tilltänkta att spela i Bodyguard (1992). Lawrence Kasdans manus var klart 1976.



Men det sägs att McQueen hoppade av när han fick veta att Ross skulle tjäna mer än honom.
I slutet av 80-talet försökte man igen, Diana Ross, nu betydligt äldre , och mindre populär , och Ryan O Neil skulle ersätta Steve McQueen. Det blev inget av det. http://en.wikipedia.org/wiki/The_Bodyguard
http://moviemet.com/review/bodyguard-dvd-review
http://www.imdb.com/title/tt0103855/trivia

Kevin Costner och kompisen Lawrence Kasdan tog upp filmprojektet i början av 90-talet och resten är som man brukar säga, historia.
TA