Stilig Nora Ephron hyllning i SR P1

P1s utmärkta program Stil (2019-04-26) hyllade manusförfattaren  Nora Ephron i senaste avsnittet.  https://sverigesradio.se/avsnitt/1274141
Rob Reiner regisserade ju filmen När Harry mötte Sally (1989), men hon skrev ju filmens manus. I år fyller filmen 30 år. Det tog programmet Stil fasta på. Filmen rankas fortfarande högt och ses som en av de främsta romantiska komedierna som gjorts. Det var intressant att höra manusförfattaren Alex Haridi berätta om sin relation till filmen. Han fick filmen på VHS i 11 årspresent  av sina föräldrar.

Att säga att han blev "tokförälskad i filmen är ingen överdrift. Han fascinerades av att se vuxna som betedde sig så konstigt i filmen. De sa saker , men gjorde något helt annat.

Cg Karlsson uttryckte också sin kärlek. Han minns hur han golvades för 30 år sedan då filmen När  mötte Sally kom på biograferna. Det hade inte gjorts liknande filmer med sådana kvicka repliker och med både hjärta och hjärna sedan 40 och 50-talet i Hollywood, menade Karlsson. Och jämförde Nora Ephrons film med filmer med Cary Grant och Kathrine Hepburn.

Det var också kul att höra Moa Herngren (manusförfattare till den populära tv-serien Bonusfamiljen) berätta om hennes syn på t ex Sömnlös i Seattle (1993) och Meg Ryans överspel i När Harry  mötte Sally. TA

Din klagosång kan vara livsfarlig!

US amerikansk film i regi och skriven av Jordan Peele.
Medverkande: Lupita Nyongo, Winston Duke, Elisabeth Moss,
Anna Diop mfl.
Speltid: 2 t
Betyg: SA SA SA

Jordan Peeles förra film Get out (2017) tog en hel värld med storm. Det var en fasansfull, spännande och intelligent thriller om RASISM. Hans andra film US är mindre originell , men har en inledande första timme som ligger nära dess föregångare. Om Get out var  tydlig i sitt budskap är US mer tvetydig. Det är en thriller som flirtar flitigt med slasher och skräckgenren. Intrigen är bekant för många sedan tidigare. En familj ska fira semester i ett sommarhus, men får oväntat besök. Mardrömmen kan börja...
Som sagt, första timmen är riktigt bra, underhållande, tajt, mystisk och tämligen obehaglig. Sedan planar det ut och det blir mer av en slasher rulle. Det blir mycket blodigt och någonstans där tappar jag intresset...

Familjen sitter i bilen. Tonerna av I got five on it har lagt sig och de tävlar om vem som har dödat flest personer. Det blir ungefär lika befängt som i en Michael Haneke film. Ja, här finns det verkligen referenser till olika filmer och populärkultur. Det är kanske Michael Jacksons legendariska MTV-video Thriller som dyker upp först i tankarna.

Vad vill  då Jordan Peele säga denna gång?

Det lär de lärda tvista om i evigheter. Jag ser det utifrån flera olika infallsvinklar och perspektiv. Makroperspektivet: Amerikas vrede och ilska som får sin grogrund i ett slags Skugg-samhälle och med ökade klyftor i samhället. Människor som glöms bort och blir alltmer frustrerade och "hämnas" på de privilegierade.

Utifrån ett mikroperspektiv kommer vi till en slags kvasi psykologisk aspekt; Alla människor har ju en skuggsida av sig själv. Det är där demonerna vistas och de är dessa sidor som vi hela tiden bär med oss men försöker hela tiden gömma - inte minst för oss själva.
Men det jag kanske tar mest med mig från filmen är något annat. Det är en sensmoral som skvallrar om tacksamhet eller snarare otacksamhet.
För varje klagomål som du formulerar finns en människa någonstans långt ifrån dig. Hen skulle göra vad som helst för att byta liv med dig och leva ditt LIV. Tänk på det!
THOMAS ANDERSSON

Ibland är döden bättre

JURTJYRKOGÅRDEN (Amerikansk skräck från 2019 i regi av Kevin Kölsch och Dennis Widmyer med Jason Clarke, Amy Seimetz, John Lithgow med flera.
Biopremiär 5 april, barnförbjuden, 1 timme 40 min.
Betyg: SA SA SA sa (3,5 av 5 möjliga)

Stephen Kings Jurtjyrkogården (Pet Sematary) kom 1983 och det är, i mitt tycke, den bästa och mest skrämmande skräckromanen som skrivits. Första filmen kom 1989, i regi av Mary Lambert, och är en av de bästa filmatiseringarna som gjorts efter en King-berättelse, och det har gjorts otroligt många...
Så denna nya version hade en del att leva upp till och vad gör skaparna bakom den då? Jo, de gör om historien en del, utökar vissa partier och stuvar om, och sådana tilltag brukar ofta inte vara så poppis hos fansen. Men även om skaparna inte gjort det lätt för sig, så tycker jag (och många med mig verkar det som) att denna version blivit ganska så lyckad. Man har haft grundstoryn intakt medan man samtidigt broderat ut lite och velat sätta sin egen prägel på berättelsen, vilket i mitt tycke fungerar bra.
För er som inte känner till historien så handlar den om en familj som flyttar från Boston till en liten håla i Maine, som en nystart. Precis som i boken och originalfilmen så ligger det idylliska huset nära en starkt trafikerad väg och den får en stor och drabbande roll för familjen och historien. Precis som den närliggande djurkyrkogården som ruvar på mörka hemligheter...

Som luttrad skräckfilmsfantast vill jag man ju alltid bli rejält skrämd och omskakad och det är inte ofta nuförtiden som det händer. Och Kings roman, som handlar om döden och sorg och saknad, har alla element för att verkligen skaka om en i grunden och både skapa ångest och skrämmande tankar. Vilket originalfilmen bitvis lyckades med även om många scener idag känns lite daterade och mossiga.
Jurtjyrkogården anno 2019 är förstås mycket moderna, tajtare, effektivare, kommer snabbare till själva kärnan i storyn och är mycket mörkare och mer skrämmande. Hantverket är oklanderligt men, som sagt, effektivt och rakt på, vilket gör att man får sig en atmosfärisk, spännande och bitvis rejält läskig rulle som, så att säga, gör jobbet även om jag personligen hade hoppats att den skulle vara än mer skrämmande och lite mer nyskapande. Eller i varje fall ett försök till att göra något mer än en ganska så förväntad remake av en kultklassiker.
Man är ju lite bortskämd vad gäller skräckfilmer och vad man vill förvänta sig. Vad man hoppas på. Jag var förtjust i den senaste Halloween (2018) men hade även där hoppats på lite mer. En film som Hereditary (2018) till exempel, den lyckades både vara skrämmande skräckis och nyskapande på ett sätt som sker alltför sällan i genren.

Jurtjyrkogården sällar sig ändå till en av de bättre King-filmatiseringarna på länge och visar att det inte behöver vara av ondo att gräva upp en gammal klassiker och ge den nytt liv... tvärtemot vad som sker i själva filmen...

Göran.

Filmens starka livskraft

Kultur i alla dess olika yttringar kan verkligen förändra liv. Ens världssyn. Det låter som en klyscha och förmodligen är det en klyscha i mångas ögon och öron. Men jag slås av detta när jag talar med bekant som driver en lunchrestaurang i närheten av mitt jobb.

Han berättar om livet i Iran. Och han berättar om en film som har en särskild plats i hans filmhjärta. Han berättar om hur han åkte flera mil bara  för att kunna se Milos Formans Gökboet (1975) i slutet av 70-talet. Han såg filmen två gånger i sträck. Min bekant ser filmen som en allegori  av samhället. 

Sjuksköterskan som spelas av Louise Fletcher står för ordningsvakten/polisen i samhället. En myndighet som kontrollerar och håller människan i schakt.

Jack Nicholsons McMurphy blir upprorsivraren , ledaren som för frihetskampen.
Jag fascineras av min bekants tolkning av filmen. Jag förstår att Milos Formans klassiker får en helt annan dimension också, särskilt när man växt upp i ett land där demokratiska rättigheterna och frihet inte setts som något självklart.

Härom kvällen ser jag av en händelse om Daniel Lind Lagerlöfs Vägen ut (1999). Jag har inte sett filmen på mycket länge. Jag läser in mycket i filmen. Först tänker jag på det min bekant såg i Gökboet. Frihetskampen. Jag är övertygad om att Daniel Lind Lagerlöf eller snarare Malin Lagerlöf (som skrev filmens manus) såg  en och annan gång på just Gökboet under produktionen. Men kanske allra mest tänker jag på en annan influens, nämligen Döda poeters sällskap (1989).

I Peter Weirs film är det Robin Williams irrationella lärare som stuvar om både på skolan och i klasserna och uppmuntrar eleverna till frihet och Carpe diem. Björn Kjellmans fritidspedagog i Vägen ut arbetar också utöver det förväntade och det vanliga. Och det väcker livsglädje hos fångarna men ilska hos fångvaktarna.

Slutligen vill jag citera från historikern  Christopher O Regan (från sitt instagramkonto) som har en speciell relation till filmen Döda poeters sällskap:

"I natt råkade jag slå på Döda poeters sällskap på tv:n. Det har nu passerat trettio år sedan jag såg den som ung och osäker gymnasist på Östra real, och jag kan nog inte överdriva den verkan filmens budskap fick på mig. Möjligen har den bidragit till att jag idag är den jag är och gör det jag gör på det sätt som är just mitt."
TA

Bästa Stephen King-filmen?

4 april har en ny version av Stephen Kings Jurtjyrkogården (Pet Semetary) världspremiär och redan den 5 april landar den i Sverige. Originalet kom 1989 och regisserades av Mary Lambert och blev en smärre succé. Den räknas idag som en av de bättre filmatiseringarna baserade på Kings verk.
Svårt att räkna hur många filmer som gjorts på Kings böcker men många är dem och inte minst har det gjorts nästan lika många tv-filmer, tv-serier och miniserier.


Efter mycket om och men och tandagnisslan har jag satt ihop en lista på de bästa filmerna (alltså inte tv-grejer) som gjorts efter en roman eller novell av Mr King.
Jag har listat 15 filmer och många har jag inte sett på länge och vissa har jag sett om ganska nyligen. Men det handlar om intrycken filmerna gjorde när de kom, hur jag ser på de idag och, inte minst, hur de är gjorda i förhållande till den litterära förlagan (förklarar varför The Shining inte hamnar på första plats, t ex, även om den är den bästa filmen baserad på en King- bok).

Och, det måste nämnas, att jag inte har med Det (It, 2017) beror på att del 2 kommer i höst och eftersom det är en film uppdelad i två delar kommer jag bedöma den först när del 2 är sedd.

15. Geralds lek (Gerald's game, 2018)

Svår bok att filma men denna Netflix-producerade thriller är överraskande välgjord, spännande och inte minst starkt spelad av Carla Gugino.

14. Eldfödd (Firestarter, 1984)

Egentligen ingen höjdare men gillar man de tidiga King, Drew Barrymore och musiken av Tangerine Dream så är det svårt att värja sig för denna rysare om en flicka som kan starta bränder med tanken.

13. Den gröna milen (The Green Mile, 1999)

Något av en filmisk kusin till Nyckeln till frihet. En av många King som inte är skräck eller monster-film. Bygger på en serie korta noveller som publicerades i form av en följetong.

12. Sommardåd (Apt Pupil, 1990)

Thriller av Bryan Singer om en grabb som upptäcker att det bor en gammal nazist granne med honom. Han börjar bekanta sig med honom och blir väldigt påverkad av historierna han berättar. 

Baserad på novellsamlingen Årstider som även innehåller Nyckeln till frihet och Stand by me. Otäck!

11. Dolores Claiborne (1995)

Kathy Bates, som vann en Oscar för bästa kvinnliga huvudroll för King-filmen Lida, spelar här mot Jennifer Jadon Leigh i en drama-thriller som blev mycket lyckad. Regi av Taylor Hackford.

10. Cujo (1983)

Personlig favorit, både bok och film. Utspelas till största delen i en bil en het sommardag där Dee Wallace och hennes son har låst in sig i skydd mot en rabiessmittad hund som gått bärsärk.

9. Lida (Misery, 1990)

En av de mest kända och mest populära av alla King-filmer. Bates fick en Oscar och samspelet mellan henne och James Caan är skådespeleri på högsta nivå.
En av många King-historier som behandlar författande, skrivkramp och pressen att tillfredsställa läsarna.


8. The Mist (2007)

Bygger på kortnovell och slutet är helt annorlunda och King har sagt att han älskar filmens sista scener. Klaustrofobisk, snygg, obehaglig skräck. Och slutet...

7. Jurtjyrkogården (Pet Semetary, 1989)

Kanske den King-film jag sett flest gånger (tillsammans med The Shining). Den mest skrämmande av alla Kings böcker och en fantastisk historia om döden. Filmen håller än idag och frågan är hur remaken ska kunna toppa denna läskiga rulle?

6. Christine (1983)

Jag älskar Christine! Boken är en riktig favvis och historien om hur en mobbad kille köper skrothögen som kallas Christine, fixar till henne och förvandlas till en hunk samtidigt som folk dör när de försöker ge sig på honom eller Christine, är något bara King skulle kunna skriva trovärdigt och skrämmande om. John Carpenter gjorde en trogen tolkning samtidigt som han satte sin prägel på den.

5. Nyckeln till frihet (The Shawshank redemption, 1994)

En modern klassiker som toppat filmsajten IMDB:s mest populära filmer ända sedan den kom. Är en film som innehåller det mesta och svårt att inte bli berörd och fälla en och annan tår.

4. Död zon (The Dead Zone, 1983)

David Cronenberg + Christopher Walken+ Martin Sheen + Brooke Adams + Tom Skerritt är lika med en 80-tals klassiker som lyckades göra den fantastiska boken rättvisa. Croneberg och Walken är på topp i denna politiska thriller som (kanske) förutsåg en kommande Trump...

3. The Shining (1980)

Här var det svårt. The Shining är en av mina absoluta favoriter någonsin. Av alla filmer. Den är perfekt. En perfekt skräckfilm som kanske egentligen inte handlar om någonting men som ändå är så mästerligt utförd. Så blev det ofta när Stanley Kubrick gjorde film.
Men den har väldigt lite med Kings roman att göra. Och själv hatade och hatar King filmen. Det är mycket mer Kubrick än King och därav hamnar den trots allt på denna position.

2. Stand by me (1986)

Vilken film detta är! Uppväxtskildring, ett mysterium, ett äventyr, ett spännande drama om en sista oskuldsfull sommar. Och en rörande och väldigt fin historia om vänskap.


1. Carrie (1976)

Carrie är Kings debut och kom 1974. Blandningen av kritik mot religiös fanatism och en flickas väg mot att bli kvinna toppat med övernaturliga inslag är lite typiskt King. Och regissören Brian de Palma var här på toppen av sin förmåga och skapade en skräck
film som blev en visuell, teknisk och berättarmässig triumf. Den bästa skräckisen på 70-talet efter Hajen och Sissy Spacek är makalös som Carrie.
Den bästa King-filmatiseringen som gjorts

Skoglund.