Kameleonten Kidman

DESTROYER
(Amerikanskt action-drama i regi av Karyn Kusama och med Nicole Kidman i huvudrollen. Övriga roller spelas av Toby Kebbell, Tatiana Maslany, Sebastian Stan, Bradley Whitford med flera.
Från 15 år, 2h 1 min
Sverigepremiär 1 februari 2019
SA SA SA SA

Det sägs ju att en film eller en karaktär i en film är svår att älska eller ta till sig om den är rakt igenom icke älskvärd. Ofta stämmer ju detta, men lika ofta stämmer det inte. Men om man tycker att man måste gilla en huvudperson för att kunna njuta av en film så kanske man ska avstå för denna ganska hårdföra, täta och skitiga action-thriller som utspelas både i nutid och i det förflutna. Polisen Kidman med ett förflutet i FBI återknyter med kontakter hon hade som undercover-agent i ett uppdrag som gick snett, för att hon ska få frid.

Kidman är en av de största i sin generation och dessutom räknas hon ofta till en av världens vackraste kvinnor. Man gillar ju henne för att hon är så fantastiskt bra i det mesta hon gör, men mest för att hon är den typen av skådis som vågar ta annorlunda roller, som vågar utmana sig själv och publiken.
Och det kan man verkligen säga att hon gör i Destroyer. I större delen av filmen är hon snudd på oigenkännlig, både till utseendet och hur hon går och rör sig. I mitt tycke är det en makalös prestation hon utför här.

Kanske gnistrar det lite extra om henne eftersom hon ville jobba med en kvinnlig regissör vilket hon fick göra i Destroyer. Karyn Kusama har tidigare gjort Girlfight (2000) Jennifer's Body (2009) och The Invitation (2015) och regisserat en del tv-serie-avsnitt. Jag hade inte sett något av henne innan denna och blev ganska så imponerad av regin och stilen i Destroyer. Favoriter i genren som Point Break och To Live and die in L.A. dök upp i skallen under filmens gång och det är ju inget dåligt betyg!
Det är ju alltid något speciellt med rullar där en polis försöker infiltrera någon skum organisation. Tacksamt ämne för bra dramatik och spänning.

Kusamas visuella, kraftfulla och kreativa regi i kombo med Kidmans förvandling och spel drar upp betyget något mer än själva filmen egentligen är värd. 4:an är ranglig, filmen tar tid att riktigt komma igång (även om jag gillar inledningen!) och ibland undrade jag hur Erin (Kidman) kunde bli SÅ fucked up som hon faktiskt är. Och så sliten och gammal... Men, jag köpte det ändå och i slutändan gick jag ut från filmen både destroyed och upplyft. Som alltid när jag sett något som skakat om och engagerat.

GS.