Gruppen drivs av en förmögen hippie , vid namn, Donnie (Jonah Hill). I gruppen väcks frågorna: Hur kan man gå vidare? Hur kan man leva ett nyktert liv utan ångest och återfall? Är det möjligt?
Gruppledaren uppmuntrar medlemmarna att försonas med ALLA som de har gjort illa under missbruksåren. Ge tillbaka till de svaga och utsatta.
Glöm bort dig själv - för ett slag....
John Callahan börjar teckna skämtbilder från sitt eget liv och tankar. Flera uppskattar hans tecknande historier. Hans liv börjar nu få mening. Han skämtar om hans trauman i livet. Han skämtar om Ku klux klan, om Starbucks och om hans moder som han aldrig har träffat. Han skämtar om hur han har blivit bortadopterad osv.
Det sägs att Gus Van Sant ägnat 20 år åt att försöka ro iland det här "drömprojektet" (som han hade med Robin Williams. Williams var även tänkt från början att spela huvudrollen, men avled allt för tidigt) https://www.slantmagazine.com/film/interview-gus-van-sant-on-the-making-of-dont-worry-he-wont-get-far-on-foot/ fast har han haft större filmögonblick än just den här?
Skådespeleriet är dock en fest för ögat.
Phoenix är alltid sevärd, och även här. Han lyckas verkligen ge liv i en karaktär som kanske var lite av en kuf eller urbota dystergök. Ännu en gång bemästrar Phoenix det stora skådespeleriet och han är galet bra. Han räds inte de knäppa, de utsatta och de obekväma rollerna.
Jonah Hill gör i filmen kanske sin främsta rolltolkningen hittills i karriären. Han iklär sig rollen som Donnie , en homosexuell och återhållsam sökare på ett elegant sätt. Han är balanserad och här finns inte mycket till överspel som han så nära tenderar att göra i tidigare filmer. Även Jack Black har faktiskt några utmärkta scener.
Rooney Mara spelar John Callahans "stora kärlek", men jag blir inte klok om hon är en fantasi eller om hon är en riktig karaktär. Hon känns nämligen lite för bra för vara sann. Hon är en flygvärdinna från Stockholm med extra stort hjärta....
TA
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar