Jag gör slut med filmen

I 35 års tid har jag sökt mig till filmen. Det har varit en inspiration, en tröst, en eskapism i sin ädlaste form, det har skänkt fantasier och omöjliga ideal.

Det har väckt  lust, lek, tankar,  analys och en massor av spännande möten och samtal. Det har varit glädje , åh vilken glädje......
Jag antar att filmen har gjort mig till den jag är.

Men det finns ett slut på allt. Kärleken dör. Det blir bråk, tjafs och gräl. Passionen lägger sig. Det blir rutin, det blir leda, det blir tröttsamt, det blir gäspningar efter gäspningar och Ska jag fortsätta så här? frågar jag mig. Ska jag fortsätta så här?

Och andra frågar även mig, Ska du fortsätta så här? Älta film , år efter år.
Prata film , när folk flyr från Syrien.
Prata film, när andra skaffar familj eller ser världens städer.
Prata film, när håren börjar få gråsprängd botten.....
Prata film , när soffan slits och magen växer....
Prata film när andra skiljer sig. Prata film när andra träffas på Tinder. Prata och tänka film och se film under ett Corona.

Jag har pratat om och tänkt på film i 35 årstid.
Nu kommer jag inte längre.
Tack filmen!
Vi kanske ses någon gång.
/Thomas