Jag ser om Spielbergs Hajen (1975) för 103:e gången. Det går inte att sluta titta. Jag ser klart hela filmen. Kan bara konstatera att jag känner likadant nu som jag gjorde för 30 år sedan. Det är fortfarande en fantastisk filmupplevelse. Det gör inte det sämre när man känner till mytologiseringen kring filmens ganska invecklade inspelning. Det gör inte det sämre med att tiden har gått och jag ser "kopiorna" komma som ALLTID bleknar i jämförelse med Spielbergs mästerverk.
Fjolårets stora sommar blockbuster var The Meg. En sorts 2.0 uppdaterad haj-film men utan något större bett. Favoriten Jason Statham ska rädda ett forskningsteam som blivit attackerade av en 20 meter stor haj. Visst förekommer det spektakulära effekter men filmen blir aldrig skrämmande eller ens spännande. Nej, den känns alldeles för inställsam för sitt och publikens bästa. The Meg har nog mer gemensamt med Sharknado-filmerna än Spielbergs klassiker Hajen.
En god vän till mig får återigen rätt. Han ifrågasatte om det ens gick att se en annan haj-film än Spielbergs Hajen. Det är "Hajfilmernas film". Det är nog så. Men visst finns det undantag. The Shallows (2016) tyckte jag var både mycket spännande och ruggig. TA
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar