Mördaren inom mig

 Jim Thompsons litterära förlaga från 1952.

The Killer Inside Me
DVD & BLU-RAY 20101208
Regi: Michael Winterbottom
Roller: Casey Affleck, Jessica Alba, Kate Hudson med flera.
Längd: 109 min
Betyg: AT AT AT ½ (3.5 av 5)



Britten Michael Winterbottom förknippar man inte med hårdkokta deckare direkt. Den samvetsgranne regissören är mest känd för en stor variation av filmer, och Jude (1996), 24 Hour Party People, Welcome to Sarajevo, Tristram Shandy och Angelina Jolie-filmen A Mighty Heart och dokumentären The Road to Guantanamo tillhör väl hans mest kända och omdiskuterade verk.

Nu har han gett sig i kast med en blodig och våldsam historia som utspelas i det mörkaste Texas i slutet av 1940-talet om en psykopatisk polis som söker hämnd och får kickar av att misshandla sina kvinnor. Filmen, som bygger på en klassisk noir-thriller av Jim Thompson (1907-1977), har filmats tidigare, 1976, av en Burt Kennedy (gjorde en massa westerns och några avsnitt av Macahans och Magnum P.I.) med Stacy Keach i den roll som Casey Affleck nu 2010 tar sig an som den sabbade polisen Lou Ford.

Kate Hudson, Casey Affleck i The Killer Inside Me

The Killer Inside Me börjar lika sömnigt som själva hålan den utspelas i. Idylliskt till ytan, precis som Ford, som alla tror är en ung, skötsam och trevlig man som uppehåller lagen. Ford får i uppdrag att åka ut till en prostituerad i utkanten av stan för att betala av henne och sen kasta ut henne över gränsen. Men efter att de slagit varandra några gånger visar det sig att båda går igång på detta och kärlek uppstår. Ford har en flickvän hemma (Kate Hudson) men blir oftare och oftare ute hos Joyce (Jessica Alba). Hon dras in i något som hon tror är en hämndaktion från Lou's sida men det verkar efter ett tag som om Ford har andra tankar med sina handlingar.

Affeck och Alba rumlar runt i sänghalmen...

The Killer Inside Me är en riktig noir-deckare med farliga män och fala kvinnor men det är inte i stil med t ex Raymond Chandler eller James Cain (Postmannen ringer alltid två gånger). Thompson var en thrillerförfattare som grottade ner sig mycket i det mörka hos människan och den här historien är mörk, skruvad, sjuk och mycket våldsam och blodig. Finns några misshandelsscener som är bland det jävligaste jag sett och tankar om hur mycket man måste visa i den här typen av scener poppar upp i huvudet. Men jag kan förstå varför både Thompson och Winterbottom inte vill väja för realistiska våldsscener, det är så mycket vem Ford är och hur han agerar och reagerar i samband med detta som visas upp och ger en klar bild av hans sjuka hjärna.

Det finns mycket bra med den här filmen. Miljöerna, kläderna, stämningen. Winterbottom bygger upp en trovärdig och ganska imponerande bild av en oljehåla i stekheta Oklahoma på 1940-talet. Affleck med sitt ganska barnsliga fejs gör ett helt okey porträtt av en sjuk och sadistisk människa som håller upp en fasad utåt. Alba och Hudson flankerar och gör det lika bra som de ser ut här.

Jessica Alba som den lösaktiga Joyce.

Men jag mår lite dåligt ibland, rent fysiskt och filmen är inte sådär värst spännande eller engagerande, men som en skitig noir-thriller funkar den hyggligt med alla de ingredienser som en gammaldags hederlig deckare med ond bråd död och hämnd ska innehålla.

Man känner sig som sagt lite skitig efteråt. Lite illamående. Men snyggt är det. Läckert. Och noir. Blodnoir.

GS.