Sidor

tisdag 16 november 2010

Utomordentlig Hawkins i Leighfilm

Jag har inte sett många Mike Leigh filmer, det ska understrykas.  Sist var det nog Hemligheter och lögner (1996), men jag gillade det där diskbänksrealistiska och uppriktigt skitiga och brittiska. Det var tegelhus , cigaretter och människor som ätit kanske lite för mycket Fish and chips , eller åtminstone gick dagligen ner till kvarterspuben. Men mest av allt Hemligheter och lögner hade skådespeleri som inte kändes som skådespeleri. Det var inte ansträngt. Det bara var.

Liknande känsla och intryck får jag av Mike Leighs Happy go lucky (2008). Men frågan är om den inte överträffar , eller snarare om inte Sally Hawkins (vann pris för Bästa kvinnliga skådespelare i Berlin, 2008) som spelar huvudrollen, överträffar allt annat?
Hawkins (har medverkat bland annat  i Woody Allens Cassandras dream och i hyllade humor-serien Little britain) gör ett magnifikt porträtt av 30-åriga Poppy, en lågstadielärarinna, i norra London, som ständigt bär ett leende och skojar och tramsar. Klädstilen känns vara tagen ur tv-serien Helt Hysteriskt. Vulgärt och extremt färgskrikigt. Bakom det glada lynnet vilar något mörkt, något vi aldrig får se. Och inte ska se. Kanske är det Ensamheten. Förbjudna tårar. Självförakt över att inte duga eller oförmåga att älska sig själv. Ovilja till ansvar och att se Ungdomen gå upp i rök. Det är upp till betraktaren att tolka.
Mike Leigh serverar inga svar eller moraliska pekpinnar. Han ger oss tragikomiska berättelsen om Poppy, där hennes omgivningen inte verkar reagerar över hennes beteende. Förutom hennes bilskolelärare Scott...

Regissören Leigh säger i en intervju med Telegraph (http://www.telegraph.co.uk/culture/film/starsandstories/3672276/Mike-Leigh-sees-the-funny-side.html) att filmen Happy go lucky är politisk, handlar om utbildning, om hur vi lär oss och undervisar andra. Om ansvar, trofasthet och män och kvinnor. Han säger att han vill med filmen visa  att det finns människor där ute som försöker lära barnen saker och hyser framtidshopp, trots att vi håller på att miljöförstöra världen.
Filmen har hyllats och belönats, men det finns vissa belackare ( t e x Guardian) som ogillar Leighs karaktärer i filmen, inte minst huvudpersonen och störs på hennes bekantas röster och personligheter. Min invändning är en pettitess, slutfinalen är för  flytande och Leigh verkar haft lite svårt att "knyta ihop säcken". Men det fråntar inte Sally Hawkins utomordentliga rolltolkning! 
TA

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar