Råbarkad och underskön ballad om England

THIS IS ENGLAND ´86

Brittiskt drama i regi av Tom Harper och Shane Meadows

Medverkande: Vicky McClure, Joe Gilgun, Andrew Shim,
Rosamund Hanson, Thomas Turgoose, Stephen Graham,
Danielle Watson, Andrew Ellis m fl.

Betyg: AT AT AT AT AT

I Shane Meadows film This is England (2006) är det 1983 och ynglingen Shauns pappa har omkommit i dåvarande Falklandskrig. Shaun söker sig till skinheadskulturen. Där formar han sig en identitet med klädsel och musik och känner gemenskap. Bland vännerna Smell, Lol, Milky och Woody, Gadget och alla andra har Shaun hittat sin surrogatfamilj. Men när hårdingen Combo kommer till gänget efter ett längre fängelsestraff blir det genast svårare läge. Shaun tvingas nu välja sida, då två fallanger formas i gänget; musikälskarna mot  rasisterna. På var sin sida står Shauns förebilder, den vänlige Woody mot den våldsamme/rasistiske Combo.

I fortsättningen This is England ´86 är tonen – annorlunda - till en början.

FotbollsVM pågår i Mexico, och alla väntar på kvartsfinalen mellan England och Argentina. Shaun avslutar skolan och får sitt första jobb. Woody skall gifta sig med Lol.

Inget går riktigt enligt planerna. Lol och Woodys förhållande knakar då hennes far oväntat återvänder hem till familjen. Och Woody jobbar mer än vad han borde.

This is England ´86 är en råbarkad, skitig, obehagligt uppriktig och underskön ballad om England. Liksom Guardians tv-kritiker Sam Wollaston påpekar är det mindre fokus här på skinheadskulturen och mer på karaktärernas egna livsöden. Wollaston tycker att fortsättningen av This is England brister i regi

(http://www.guardian.co.uk/tv-and-radio/2010/sep/07/this-is-england-86-review.)

Skådespelarna har inte fått någon hjälp eller vägledning. Jag ser inte det som något problem. Däremot kan jag invända emot en del av dialogen. T ex när Lol söker upp Woody på hans arbete för att ”vi behöver prata”, och det upprepas, ja, då står klockorna stilla.

Men det är parenteser. Små, små parenteser. Ja kallar det gärna för fotnoter.

Musiken, kläderna och miljöerna är fantastiska. This is England ´86 tillsammans med filmen från 2006  bildar en stark enhet och utan att låta alltför klyschig; ”filmmagi”, brittisk sådan, som jag inte känt på flera år. Och som ingen kan vara utan.

This is England ´86 är gjord för tv som miniserie, i fyra delar. Det sägs att 3 miljoner britter stannat hemma på tisdagar och sett den, vilket också gjort den till en av Channel 4 mest framgångsrika produktioner på senare år. Shane Meadows (född 1972) valde att göra en fortsättning och med året 1986 i åtanke eftersom han tycker att liknande tider ser vi nu svepa över England igen: uppgivenhet, hög arbetslöshet (drygt 3 miljoner nu som då) och att världen står vid en vändpunkt. (http://www.shanemeadows.co.uk/)

This is England bygger på regissören Shane Meadows egen uppväxt och bakgrund som skinhead. Han berättar på Stockholm filmfestival  (http://www.stockholmfilmfestival.se/)  i intervjun med journalisten Oscar Skagerlind (19/11), att det snackas om  ytterligare en del, ett avsnitt som ska skildra det tidiga 90-talets England, åren mellan 1990-1991, en tid präglad av droger (Ecstasy) och Madchester-pop.

– En del av mina vänner började  med heroin då, vissa klarade sig och en del gjorde det inte. Vi såg Ian Brown (sångare i Stone Roses) och alla de andra, och vi tog droger och trodde att vi hittat Gud och att vi kunde förändra världen. Men faktum var att vi höll alla på att gå under, berättar Meadows.

Han fortsätter: - jag skulle vilja göra klart historien.

Det får vi verkligen hoppas på.

TA