Williams ger oss konstruktionen Marilyn Monroe

MY WEEK WITH MARILYN
Regi: Simon Curtis
Medverkande: Michelle Williams, Judi Dench, Kenneth Branagh, Julia Ormond, Emma Watson m fl.
Speltid: 1 tim 39 min
Betyg: AT AT AT

I filmen My week with Marilyn får vi följa några veckor ifrån den omtvistade inspelningen av filmen The Prince and Showgirl, från 1956. I huvudrollerna Marilyn Monroe och Laurence Oliver. Och här är dessa stjärnor en del av regiassistenten Colin Clarks historia. Filmen bygger också på hans biografi; The prince, the showgirl and me.

Colin Clark vill desperat komma in i filmbranschen. Han flyttar till London. Han tjatar till sig jobb på ett filmbolag. Han kastas tämligen omgående in i hetluften. Som tredje regiassistent för Laurence Olivier möter han sexsymbolen Marilyn Monroe.  Han lyckas göra avtryck och bevittnar en skör och bräcklig kvinna. En sexsymbol, diva och megastjärna som närsomhelst kunde generera hysteri och uppståndelse på Londons gator.

Clark når in i hennes inre. Han finner hennes eviga sökande efter närhet och kärlek. Han säger att hon är en gudinna. Marilyn skakar på huvudet, sluter ögonen och utbrister: I wanna be loved as ordinary girl. Tårar rinner längs med kinderna. Kudden kramar hon hårt mot bröstet. Ensamheten är förkrossande. Även för ett fenomen som Marilyn Monroe.

Michelle Williams är som alltid bra. Hon sjunger i filmen och har gjort en egen tolkning av legenden Monroe. Hon har avstått från att imitera från topp till tå.  Hon ger oss konstruktionen av Marilyn Monroes persona. Det finns en talande scen i filmen. Marilyn springer ledigt och glatt runt med Clark i privatskolan Eton. Utanför ingången har massor samlats. Autografjägare, journalister och beundrare. Hon frågar Clark och sig själv; ska jag ge dem vad de vill ha? Ska jag ge dem Marilyn?

Och hon möter blixtrarna, ropen och hysterin med poser, fniss och slängkyssar.

Största överraskningen i My week with Marilyn är dock Kenneth Branagh som fullständigt firar triumfer i rollen som Laurence Olivier. Han verkar stortrivas att spela självuppblåst, bitter aktör som på ålderns höst söker ungdom, kärlek och bekräftelse. Han lyser i varje scen i filmen. Fullständigt magnifik. Visste inte att jag har saknat honom så mycket (Wallander-filmerna räknas inte).

Eddie Redmayne i huvudrollen som Colin Clark är dock färglös. Han är fel i rollen. Man är likgiltig inför honom och det blir knepigt att övertygas om Monroes dragning till honom. Givetvis föll hon för hans enkla bakgrund och oskuld. Men det saknas lyskraft mellan Michelle Williams och Redmayne. Det hettar aldrig till. Det gör också att filmen inte lämnar något större bestående intryck. Sedan blir det svårt också att köpa detta med goda män kring Marilyn Monroe, särskilt efter att man har läst Joyce Carol Oates Blonde.

Visst, Colin Clark kan ha varit en god ung man som såg en ängel falla. Han försökte rädda henne. Det är i alla fall hans bild, berättelse och yttersta vilja av historieskrivningen. Men kanske hade Marilyn återgivit händelseförloppet annorlunda. Han kanske var som alla andra män. Självisk och utnyttjar en hjälplös drottning i gungning. Det sägs ju att alltid vinnarna skriver historien.

My week with Marilyn är habil och kompetent och har flera lysande scener, särkilt från inspelningen och tagningarna under produktionen. Det känns som vi åskådare förflyttas i tid och rum och att vi är på plats i studion med Marilyn och alla de andra. Och det här är också en ogenerad hyllning till filmen som medium. TA