Det sägs att all publicitet är bra publicitet. Och frågan är huruvida ett av världens mest framgångsrika företag ser på saken i hur dem framställs i filmens värld.
I Mike Cahills finstämda komedidrama King of california (2007) ser vi tonårstjejen Miranda (Evan Rachel Wood) jobba på McDonalds. Hon är ensam, så ensam, och hon frågar dag ut och dag in Vad får det lova att var. Men utan något leende och med livlös blick. Arbetsplatsen ekar tomhet och existensiell ångest. Vi ser aldrig några kunder. Ingen kontakt. Bara Miranda olycklig vid kassan.
I Johan Klings Darling (2007) ser vi överklasstösen Eva (Michelle Meadows) motvilligt ta jobb på McDonalds. I och med jobbet gör hon en klassresa nedåt. Hennes "fina" och enda vänner skrattar hånfullt åt henne.
Eva är övergiven. Hon är avtrubbad, saknar initiativ och lever i någon slags bubbla, gravt frånskuren sin omvärld. Arbetet är stressigt och enformigt. Chefen är misstänksam och arbetsvillkoren kan vi bara ana. Låg lön, och arbetstider som är långtifrån rimliga. Men den nya arbetsplatsen får ändå något slags varmt skimmer över sig. Det är nämligen här Eva möter en ny tillfällig kamrat, i medelålders f d ingenjören Bernard (Michael Segerström). TA
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar