Utvandraren

Lasse Hallström kommer med sin 511:e film från Drömfabriken.

Affischen av Laxfiske i Jemen är smetig, tok ljusa färger med Ewan McGregor och Emily Blunt. De sitter och myser, och skillnaden mellan en reklamaffisch av en produkt och en filmposter är nästan obefintlig. Det skulle kunna vara en annons för nätdejting eller säg resor.

Lasse Hallström fascinerar, men inte på det sätt som han eller flera av oss önskar.

Det som får stå i förgrunden är regissörens slättstrukna filmproduktion. Detta skapar frustration. Många av oss älskade hans 70-tal och 80-talsproduktion. Svensk film förgylldes en smula av träffsäkra och lekfulla relationskomedier med influenser av Cassavetes och Woody Allen. Hallströms En kille och en tjej (1975) har blivit skola till bland andra Måns Herngren och Hannes Holms filmer (Adam och Eva inte minst).

Efter mästerliga Mitt liv som hund (1985) går inte regissören Hallström att känna igen. Filmen ordnade biljett till Hollywood och Hallström tvekade inte.

1991 kom hans första amerikanska film, en anonym dramakomedi, Once around, med stjärnor som Holly Hunter i huvudrollerna. Och sen har det rullat på. Hallström har inte legat på latsidan. Men visst vore det trevligt med kvalité framför kvantitet.

En del menar att svensken förlorade sin konstnärliga ambition på andra sidan av Atlanten. Det sägs att han var FÖR BRA på att anpassa sig till det nya landet, Drömfabriken, dess kultur och värderingar.

För övrigt har Lasse Hallström gjort 12 amerikanska långfilmer, enligt Imdb.com.

TA