Efter att ha sett Paranormal activity 3 så måste jag, en ärrad skräckfilmsfantast, inse 2 saker: Att man fortfarande kan bli skrämd, oavsett hur gammal man är eller hur mycket skräckfilm man sett.
Och att Paranormal activity-filmerna bildar den kanske starkaste och mest skrämmande rysar-trilogin någonsin.
Men, och det är ett stort men, i höst kommer en fjärde Paranormal activity och precis som Saw och skräckfilms-serier innan dess, som Halloween, Nightmare on Elm Street & Friday the 13th, så finns det förstås risken att det kommer gå utför och bli mer upprepningar och ursäkter för att mjölka det mesta ur ett framgångsrikt koncept.
Men faktum är. Första PA skrämde mig som ingen rulle gjort sedan Blair witch project. Och tvåan var nästan ännu värre. Trean lyckades att fortfarande kännas fräsch med grejen att allt ger intrycket av att det är dokumentärt.
Fascinerande är också att filmerna i sig är ganska händelsefattiga. Tempot är lågt, det är ingen musik, långa stunder är det tyst och bara en videokamera i ett rum som tyst registrerar ingenting... tills plötsligt något händer.
Men hela tiden finns där en obehaglig känsla. En känsla av att något ska hända. Att det finns något i huset som inte är... normalt.
Frågan är bara vad som ska hända i fjärde filmen. Man har behandlat nutiden ur två olika perspektiv. Och dåtiden som ledde fram till nutiden. Risken finns att ideerna tar slut i takt med publikens intresse.
Men jag kommer garanterat vänta på Paranormal activity 4. Som den skräckfilmssucker man är!
GS.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar