Det blir nästan ytterst nödvändigt att läsa Charlotte Wibergs text och reflektioner över Isabella Eklöfs kontroversiella långfilmsdebut Holiday (2018) i FLM (25 oktober 2018). http://flm.nu/2018/10/holiday-tvingar-publiken-att-ta-offret-pa-allvar/
Det är något av de mest skrämmande filmupplevelser jag haft på många , många år. Jag har inte känt sådant äckel inför en film sedan Michael Hanickes Funny games (1997). Då var jag väldigt nära att lämna biografen. Sedan ska jag väl erkänna att jag söker sällan upp "feel-bad filmer" eller liknande. Eller gör jag det? Visar Holiday hur avtrubbad man har blivit efter år av vålds och sexskildringar?
Jag håller verkligen med Charlotte Wiberg att det är en film som tvingar publiken att ta ställning och faktiskt bestämma över vad som har hänt och vad man egentligen sett. Och så var det även med Michael Hanickes filmer....Det finns även en råhet och gränslöshet här som jag nog inte sett sedan Larry Clarkes filmer från 00 och 90-talet. Måste vi få se allt? Är det verkligen relevant och rimligt?
Det blir väldigt tudelat och dubbelt, detta. Regissörerna vet hur de ska göra och vad de vill göra, de manipulerar och använder bilden till dess fullo. Används bilden för mycket? Ja, jag vet , det låter ironiskt.
Kan man använda bilden för mycket när vi talar om film? Nej, det kanske man inte kan, men man kan klippa och man kan välja det man vill dokumentera. Spielbergs Hajen (1975) blev ju mer skrämmande, när vi inte såg själva Hajen. Kameran användes på ett nytt och spännande sett, precis som Hitchcock gjorde duschscenen i Psycho (1960). Och kanske är de så, att innovationer i historien sker genom eller utifrån - begränsningar. I Holiday ser vi just inga sådan. Här finns ju inga begränsningar eller gränser..... Vi får se allt...Övergreppen...Vad gör det med oss tittare? Är vi dåliga människor som fortsätter att titta? Nej, men filmens regissör Isabella Eklöf vill få ett svar från oss: Varför tittar du? Och där vacklar jag. Jag har inget tydligt svar.
Trots alla äckel-scener och obehag är Holiday otroligt skickligt fotograferad. Sedan får man en del "gratis" förstås tack vare ståtliga miljöer, jag tror filmen utspelar sig i Kroatien eller liknande.
Det är en film fylld av symbolik och väldigt obehaglig sådan. Misshandel, Kvinnohat, våldtäkter, övergrepp och kriminell romantik. Den är fullständigt oförutsägbar och mycket oberäknelig. Du kommer sitta på helspänn hela tiden. Från dess början till dess slut.
Charlotte Wiberg skriver att filmen är "ett feministiskt statement och det passar perfekt in i ekot av metoo-rörelsen. Det handlar om det svåra i att acceptera erfarenheten av att vara ett offer. För Sascha är ett offer när hon blir våldtagen. Hon har inte bett om det även om hon gått med på att vara troféflickvän, och utnyttjat den positionen till att få de dyraste , vackraste örhängena i juvelarbutiken. Att erkänna sig vara ett offer är att erkänna att man saknar all reell makt i sin position. Du kanske är prinsessa men det betyder inte att de inte kommer att förgöra dig efter sitt godtycke".
Holiday har likheter med Karolina Ramquists hyllade roman Flickvännen (2015). I båda historierna följer vi en ung kvinna som lever i ett förhållande med en gangster. Där börjar och slutar jämförelserna. Flickvännen är en bok där läsaren får komma in i just hennes tankevärld och tvivel. I filmen Holiday blir du inte klok över huvudpersonen Sascha (spelad av Victoria Carmen Sonne). Det är närmast obegripligt att förstå vad som driver henne och hennes val. Men det är också där fascinationen ligger för en film som Holiday. Du blir inte klok över den. Den tål diskuteras om och om igen.
Filmens regissör Isabella Eklöf skrev manus med Ali Abbasi till hans stora framgång Gräns. De båda är fostrade i den danska filmskolan. Och det må vara en detalj, men faktiskt en relevant sådan. För visst finns det likheter med Dogma och Von trier också i Eklöfs och Abbasis filmer? På tal om gränslöshet, alltså...eller hänsynslöshet….Och totalvägran att stryka publiken medhårs eller "ge dem vad de vill ha".... Det blir rejält spännande att följa båda filmarnas utveckling. TA
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar