Stewart, spöken och Hilma af Klint

Filmen Personal shopper av den franske regissören Olivier Assayas från 2016 är ett typexempel på en smalare film, som trots en prisad regissör och en stjärnskådis i huvudrollen, inte visas på bio utan förpassas direkt till vod/dvd.

När den premiärvisades för pressen på Cannes-festivalen 2016 blev den delvis utbuad men också hyllad av vissa.

Som den blandning den är av genrefilm och arthouse-film, så drabbades den av ett öde som liknande filmer råkar ut för, dvs den anses inte bära sig publikt och kommersiellt nog för att ta plats på den trånga biorepertoaren som åtminstone råder i Sverige.

Men även med detta i åtanke och att filmen i sig är lite ojämn, så är Personal shopper en mycket sevärd, egensinnig och kittlande liten pärla. Inte minst tack vare Kristen Stewart i huvudrollen. Utvecklingen hon tagit sedan genombrottet i Twilight (2008) är ganska imponerande och i och med Personal shopper visar hon tydligt att hon är mogen att ta steget mot tyngre och mer utmanande roller än tidigare.

Maureen (Stewart) jobbar som personal shopper åt en supermodell i Paris samtidigt som hon försöker få kontakt med sin döde tvillingbror som avled i den franska huvudstaden. Eftersom båda hade förmågan att prata med andar så är både Maureen och hennes brors franska flickvän ivriga att få till ett riktigt avslut med den döde.

Men vem eller vad är det som skickar hemliga och märkliga sms till Maureen? Samtidigt som hon känner obehag och rädsla inför denna "stalker", kan hon inte hjälpa att trappa upp kontakten i någon slags ofrivillig nyfikenhet för vad det kan leda till.

Personal shopper rör teman som andevärlden och modeindustrin och konstvärlden och det är där den svenska konstnären Hilma af Klint kommer in i bilden. Hennes målningar präglades ofta av det spirituella, hon hävdade att andar kommunicerade genom henne och bestämde vad hon skulle måla. Maureen fascineras av Hilma och det är kul när hon på mobilen ser en svensk dokumentär om den internationellt kända svenska konstnären. 

I en av rollerna ses också Babylon Berlin - aktuelle Lars Eidinger.

Så även om filmen, som sagt, är lite svajig, så omges den av en långsam, suggestiv ton och man märker att ambitionen är att försöka göra en seriös, realistisk "spökfilm" där sorg, förlust, konst, andar och existensiella frågor berörs. Jag gillade filmen, och framförallt såg jag en potentiell storhet i Stewart. Hon är så mycket mer än bara mystiskt svårmodig.

Personal shopper är ytterligare ett exempel på hur många bra filmer som den vanliga biopubliken missar. Eller kanske snarare ett exempel på att något är skevt i bio - Sverige, för många bra filmer, för få biografer. I varje fall för få biografer som visar lite mer smala och alternativa filmer, då majoriteten av dom tillägnas åldern 15-25.

GS.