Bier undersöker våldets föda

Hämnden (Haevnen) dansk film i regi av Susanne Bier.
Medverkande: Ulrich Thomsen, Mikael Persbrandt, William Jonk Nielsen,
Trine Dyrholm, Kim Bodnia och Markus Rygaard.
Speltid: 1 tim 58 min
AT AT AT AT

Läkaren Anton (Persbrandt) räddar liv i ett fångläger i Sudan.  I Danmark mobbas hans son Elias i skolan.
Pojken träffar en själsfrände i den nye klasskamraten Christian. Han tvivlar inte på vad som är rätt eller fel, och inte hur man stoppar våld och förtryck...

Efter två mindre lyckade filmer (Efter bröllopet och amerikanska Things we lost in the fire) är Susanne Bier tillbaka med en stark film, delvis inspelad på hemmaplan, nämligen i Danmark (i södra delen, på Fyn) . Det är en film om våldets uppkomst och struktur i stort och smått, utifrån skilda världar, i form av far och son. Men även om det är världsdelar emellan dem två, är kanske känslorna liknande. Mod? Uppgivenhet? Frustration? Rädsla?

Det är en ytterst en gripande och tänkvärd historia, tecknad av Biers "ständiga" parhäst, Anders Thomas Jensen.  Haevnen är ödesmättad i stil med hans/hennes tidigare alster, mästerliga Brodre (2004) och Älska mig för evigt (2002). Filmen ställer frågan; är det möjligt att bemöta våldet med det bibliska : vänd den andra kinden till? Här finns knappt några förenklingar eller lättköpta svar. Och som i föregångarna jobbar Biehr omsorgsfullt med musik (Johan Söderqvist) och foto (briljant jobb av Per Arnesen), närgånget och naturalistiskt för att hitta rätt till publiken. Det gör hon i Hämden , gång på gång...

Mikael Persbrandt är så bra som alla säger och skriver om honom. Men det är inte hans film. Inte heller Ulrich Thomsens. Nej, pojkarna, Markus Rygaard och William Jonk Nielsen  som spelar Elias och Christian, stjäl showen fullständigt...

Och det är Biehrs främsta förmåga som filmmakare, hennes känsliga lyhördhet för barn och barnskådespelare. Stundtals finns barnen i hennes filmer, i för och bakgrunden, och deras historier berättas ALLTID ur ett trovärdigt barnperspektiv.
Hämnden har tydligen kritiserats av sudanska regeringen för att vara en rasistisk film. (http://nyheter24.se/nyheter/utrikes/260950-persbrandts-nya-film-vacker-muslimsk-vrede)

Men Bier har avfärdat kritiken och sagt att hon kan inte se någon islamofobi i filmen. Inte jag heller. Det enda jag kan se är att Haevnen är en av höstens stora filmupplevelser.
TA