Sidor

onsdag 12 januari 2011

Mångsidiga lärare – en bristvara på film

Journalisten Göran Everdahl efterlyser fler nyanserade lärare på film i sin krönika i God morgon världen (9/1) i SR P1. Han liknar Den gode respektive onde läraren med kvinnans Hora/Madonna skildring.

Everdahl räknar upp den sadistiske läraren Caligula i Alf Sjöbergs Hets (1944). Här ska kunskap ”slås” bokstavligen in i eleverna. Motsatsen till Caligula hittar vi Robin Williams pedagog i Döda poeters sällskap (1989). Han inspirerar elitskolelever läsa poesi, tänka kritiskt och självständigt.


Everdahl nämner också en annan kategori lärare, Den ”nedvärderade” läraren. Och kanske bäst gestaltad av nyligen avlidne Per oscarsson i Jan Troells Ole dole doff (1968). I den filmen får vi följa en ung lärare som möter en skolvärld där eleverna får alltmer inflytande. Auktoriteter ska bekämpas med revolt och upplopp, kvar står en hjälplös lärare med ett omöjligt uppdrag.



I dokumentären Vikarien (2006) får unge läraren Max hjälp av en äldre läromästare att vinna elevernas respekt och intresse.  Filmen lyckas främst  med att belysa perspektivet av en mångkulturell skola. Enstaka elever i dagens skola tvingas leva under utvisningshot. Hur ska de kunna lära sig i skolan, under dessa prekära omständigheter?


I franska Mellan väggarna (2008) kämpar också en ung lärare att få ordning i klassrummet. Han vill avstå från bestraffning, när  kollegorna vill införa det på schemat. Men vad är alternativet? Lärare som kompis, medhjälpare, guide? Och vad tjänar det till att ha flertalet elever med sig, när man missar att få kontakt med gruppens strul pelle?

På senare år har vi fått bevittna flera förfallna lärare på film, eldsjälar som möjligen gör sitt yttersta i skolans korridorer,  men i sitt eget hem  allt mer förgörs och hamnar i en ond spiral.



I Half nelson  (2006) ger Ryan Goslings lärare inte bara sina elever, utan också biopubliken en gedigen historielektion om Amerikas ras och medborgarkamp. Utanför skolområdet går hans missbruk och destruktiva privatliv inte att finta bort. 



Den Kvinnliga läraren i Ruben Östlunds De ofriviliga (2008) har inte problem med barnen, utan snarare med kollegorna. De vägrar se vad en manlig kollega gör med elever. Men den kvinnliga lärarens problem handlar också om kommunikation. Hur dålig tajming  vänder och vrider på vem som har rätt respektive fel.



Och Jurgen Vogel i tyska Die Welle (2008), en ambitiös lärare som vill lära eleverna om Förintelsen. Han frågar sin klass, kan det hända igen? Problem uppstår då teori blir snabb praktik, och skillnad mellan rollspel och verklighet suddas ut. 

Till sist, vem minns Nick Noltes lärare i Teachers (1984)?


TA

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar