Sidor

söndag 27 oktober 2013

I romantiska komedin Nick och Norahs oändliga låtlista  (2008) spelar favoriten Michael Cera  tonåringen Nick. Han gör ambitiösa bland CDs till sitt ex Trish. Hon bara suckar och slänger skivorna illa kvickt i  sopkorgen vid skolskåpet. Omedelbart kastar sig Norah (Kat Dennings) över skivorna och älskar musiken som ingen annan..
Nick träffar sedan Norah efter en spelning på en smärre rockklubb i utkanterna av New York. Hon vill att han ska spela hennes pojkvän för ett ögonblick...

 Ingen är bättre än Michael Cera på vara nervös (Tobey Mcguire och Paul Giomatti kanske) utan större ansträngning. Ingen som honom kan uttrycka den osäkra och blyga tonåringen så naturligt som han förmår. Han blir en härlig kontrast mot tystlåtna, våldsamma Hollywood hunkar (Brad Pitt, Christian Bale, Ryan Gosling, Daniel Craig m fl), intellektuella besserwissers (Jesse Eisenberg), bohemer (Ethan Hawke), "galet roliga killar" (Robert Downey Jr, Russell Brand, Adam Sandler), britter (Jude Law, Hugh Grant, Jason Statham, Michael Fassbender) och "trygga farbröder" (Sean Penn, Michael Douglas, Alec Baldwin, George Clooney).


Cera ger den pojkaktiga unga mannen ett Ansikte. En outsider. En udda fågel som man håller på. Många med mig känner alltid genuin glädje när Michael Ceras karaktärer vinner flickans hjärta till slut. Han har ju alltid oddsen emot sig....Därför blir det lite ovant och en smula svårt när man ser honom i  söta men lite menlösa komedin Nick och Norah..., Hans ex Trish (Alexa Dziena) ser ut som en snygg hejaklacksledare, hur lyckades hans EMO-rockare fånga henne? (Å andra sidan ser vi något liknande i Gus van sants Paranoid park)

Hans nya Kärlek är vackra Norah (Kat Dennings) med nästan elektrisk aura. Hon älskar hans musik. Vad är då problemet?

Det finns ingen story i den här filmen. Det är en fullkomligt livlös historia. Nick och Norah träffas, hon kysser honom oväntat för att reda ut en jobbig situation, de bråkar, de letar efter en oannonserad bandspelning i New York natten, hennes fulla kompis försvinner och de måste hitta henne...Lägg också till lite tjafs mellan gamla ex och mycket musik (svenska Shout Out Loads medverkar bland annat) och lite pop-referenser.

Nej , när jag ser filmen Nick och Norah...känns det mest som om man vore ute och flängde en blött natt med ett gulligt par och dessvärre ett gäng man snabbt ledsnar på. TA

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar