I ett villaområde i norra London råder ren och pur olycka. Tre olika hushåll/familjer involveras i tragiska omständigheter. I centrum står pojkflickan Skunk (Eloise Laurence, utmärkt!) som blir filmen Brokens berättare och iakttagare samt hjältinna. Hon ser hur den förståndshandikappade pojken Rick misshandlas av grannen Mr Oswald. Det blir början på en dramatisk utveckling i hennes och grannhushållens liv....
Hyllade brittiska dramat Broken (2012) skakar inte bara om dig, den är också ovanligt intelligent och okonventionellt berättad. Vacker, humanistisk, realistisk och skrämmande på en och samma gång. Andrea Arnold tänker jag en del på, lite av hennes urtypiska skoningslösa berättarspråk finns även i en film som Broken. Vi kommer liksom inte undan, smärtan, slagen och allt elände. Men vi måste ändå Tro på Något. Även om det tar emot, även om det handlar om en sekund så lever vi på Hoppet...
Kul att återse Tim Roth (De Hänsynslösa, Pulp fiction m.m.) här med mindre blod på skjortan än i Tarantino-land och även se Cillian Murphy utanför Dark Knight miljöerna. Hans lärare sätter onekligen avtryck. Han blir indragen i den ena ruskigheten efter den andra, och slutar på golvet, med sönderslagen näsa och desparat ton i telefonen. Musiken (som tyvärr används inte alltid vid rätta tillfällen) är gjord av begåvade Blur-sångaren Damon Albarn. Filmen är teaterregissören Rufus Norris långfilmsdebut. Sämre början kan man ju ha. TA
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar