Miljoner gånger av tack

Ser Clint Eastwoods Millon dollar baby (2004) och jag fastnar direkt i filmen. Hilary Swank skulle kunna vara Matt Damons lillasyster. Det där breda leendet hänger ständigt över dem och de personifierar det där lite amerikanska präktiga och vardagliga. Här är hon flankerad av självaste Clint Eastwood som hennes boxningstränare. En ledsam boxningsgeneral som tittar ut mot boxningshallen med trött blick. I hans fall är inte ärren från sporten det mest smärtsamma.
Det som ekar i honom och skäl till hans sorgsna blick utspelar sig längre utanför boxningshallen....

Hans familj lever som splittrade öar.
Någon är strandsatt och någon är bortom räckhåll.
Och vi har sett det här så många gånger tidigare , inte minst från Clint Eastwoods sida.
Men han är så bra på det här.
Vi skulle säkert kunna väcka honom mitt i natten och han skulle enkelt kunna gestalta liknande roller - per automatik.
Det känns också väldigt roligt att se Morgan Freeman som Eastwoods "högra hand". Få kan vara så sympatisk på film som denne Freeman.
Han har dessvärre försvunnit lite ur radarn när det kommer till Hollywoods finest. Han förtjänar bättre än att spela t ex äldre män som gör Bucket lits eller åker till Las vegas med "gubbgänget"....

När allt kommer omkring så bör jag tacka Morgan Freeman och Clint Eastwood miljoner gånger för så många fina film-minnen genom åren. De känns pålitliga och lojala till den sorts film som ofta underhåller publiken och där det finns utrymme för stort hjärta och omtanke. Och solidaritet. Ännu en gång får jag inte riktigt ihop "konstnären" Eastwoods budskap med privatpersonen Eastwood politiska läggning/böjelse. TA