Marlon Brando formulerade i stil med: "Skådisar kan aldrig rädda en pjäs eller en film, men däremot manus och en god historia kan rädda mindre passande skådisar". I Oliver Stones film Alexander (2003) finns varken manus eller skådisar att räkna med.
Det finns en scen i Alexander som tydligt visar filmens budskap. Fältherren Alexander uppmanar sin armé på asiatisk mark för ytterligare erövring: "Vi slåss för frihet och i Zeus namn" skriker han och lyfter svärdet i luften. Retoriken är påfallande lik det en viss amerikansk president uttryckte för inte så länge sedan.
Alexander (Colin Farrell) framställs i filmen som en man med maktbegär men också intresse för asiatisk kultur. Han säger sig vilja föra ihop Europa med Asien. Men belackarna menar att det är bara nonsens. Det visar sig bara vara en strategi för att erövra flera områden och göra fler människor underlydande
Hur kul är det att se slow motion scener med gormande och muskelösa män i stridsslag efter stridsslag?
Alexander följer den förväntade mallen. Otaliga slow motion scener med gormande, muskelösa och stridande män. Med Anthony Hopkins sympatiska berättarröst får vi följa Alexanders uppgång och fall. Han dör i cancer vid 33 års ålder, säger myten.
TA
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar