Det brukar officiellt sägas att fortsättning på filmer eller serier ”gjorts till fansen”. Men det är svårt att svälja. För det säger sig självt. Är man nöjd med ett konstverk, inte gör man en fortsättning?
Självfallet är det kommersiella intressen som företräder initiativet. Tydligt och synnerligen beklagligt var det när David Lynch gjorde film av banbrytande kriminal-serien Twin Peaks. Hånad och utbuad blev Lynch med filmen Twin Peaks : Fire walk with me (1992) när den invigde Cannes-festivalen. Det skulle likna en föregångare till tv-serien och mordet på Laura Palmer. Men det blev mest slöseri på fina resurser och flera nyanser kastades bort. Inte minst bilden av Lauras pappa, Leland Palmer (Ray Wise). Lynch har långt efteråt erkänt att seriens atmosfär saknades i filmen. http://www.guardian.co.uk/film/2007/feb/08/davidlynch
George Lucas gjorde nästan något liknande som Lynch. Hans rymdsaga Star Wars fick sin förhistoria berättad i form av tre filmer som kom under 00-talet. Gamla fans kunde inte hålla sig borta från filmerna, å andra sidan vill man fort glömma dem. Det är tre filmer som påminner om en höjdhoppares kamp att klara nya höjder. De två första hoppen (filmerna Mörka hotet och Klonerna anfaller) misslyckas kapitalt. På tredje försöket lyckas hon komma över ribban. Detsamma gäller Geoge Lucas. Tredje delen Mörkrets hämnd (2005) om Anakin Skywalkers förvandling till Darth Vader berör mig på djupet.
Som ni förstår har Twin Peaks, This life, och Star wars varit närmast religiösa upplevelser. Irländska pärlan Once (2006) kan nästan läggas till bland ovanstående. En lågbudget film som erövrade mitt hjärta med dess charm, musik och romantik. The Swell season heter en dokumentär om vad som hände med gatumusikern och tjeckiska blomsäljaren som träffades i Dublin genom deras kärlek till musiken. Filmen får förhoppningsvis svensk premiär under hösten. Låt oss hoppas på ett trendbrott. TA
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar