Den sista scouten

MOONRISE KINGDOM
amerikansk film i regi av Wes Anderson
Medverkande: Frances McDormand, Bruce Willis, Edward Norton, Tilda Swinton, Bill Murray, Jason Schwarzman, Harvey Keitel m fl.
Speltid: 1 tim 33 min

Betyg: AT AT AT AT

Vad är det som gör Wes Andersons filmer så populära?
Han har onekligen en egen stil. Vad som karaktäriserar den är inte alltid lätt att sätta fingret på. Det är lekfullt, fantasieggande, här finns en genomtänkt dialog och berättelserna pockar för både intellekt, känslor och ögat. 


I en intervju med Christina Radish för Collider.com (5 juni 2012) säger regissören värna om manus, dialog, skådespeleri, ljud, musik och bilder.
- Det är allesammans möjligheter till att skapa någonting, säger han. http://collider.com/wes-anderson-moonrise-kingdom-interview/171047/

Och ambitionen lyser igenom hans filmproduktion. Moonrise kingdom är inget undantag.



Det är 1965, och historien utspelar sig på en ö, i närheten av New England. Två udda förälskade 12-åringar, Sam och Suzy (Jared Gilman och Kara Hayward) smiter iväg tillsammans. De flyr auktoriteter och försöker skapa sin egen värld. Polis, scouter och föräldrar letar efter dem....

Wes Anderson har i sällskap med regissörer som Noah Baumbach och Quentin Tarantino, ett beundransvärt mod att välja skådespelare i otippade roller. Både Gene Hackman i Royal tenenbaums (2001) och Jeff Goldblum i Life aquatic (2004) fick med Wes Andersons hjälp en viss nytändning. I aktuella Moonrise kingdom häpnas jag framförallt av Edward Norton. Inser  hur mycket jag har saknat honom. Varför ses vi inte oftare?
Norton är formidabel i rollen som den lite tafatte scoutledaren Ward. Varje kväll sitter han ensam och röker i sitt tält, och talar in dagens händelser i något som liknar någon slags ljuddagbok. Det är svårt att inte känna några sympatier för honom.

Bruce Willis är också underhållande i sin paradroll - polis. Men här är det inte fråga om någon tuff  stil. Polisen Sharp som han spelar här har mer gemensamt med Sylvester Stallones Springsteen älskande polis, Freddy Heflin i Copland (1997) än John McClane. Sharp lyssnar på Hank Williams. Prasslar lite med juristfrun Miss Bishop tillika Suzys mamma (Frances McDormand). Ensam i sin trailer stekar han korv och dricker öl.  Han önskar att livet hade tagit en annan vändning.

Och så några ord om bildarbetet i Moonlight kingdom. I Wes Andersons värld får vi angelägna detaljer i nästan varje filmruta. Det finns en scen i slutet av filmen då vi får se en av karaktärerna och vi  ser också  ett foto på hans skrivbord. Och vi förstår vad som har hänt. Intelligent och effektivt berättande.

Wes Andersons filmer  påminner om ett dockskåp från barndomen. I varje rum är det ordentligt med saker, färger, nyanser och människor, dessa oberäkneliga människor som man inte blir klok på, men ändå tar till sitt hjärta.

Sommarens feel good -movie heter tveklöst i år - Moonrise kingdom.  TA