Sidor

tisdag 31 juli 2012


I finska filmen Iron Sky (2012) har nazisterna varit på baksidan av månen ända sedan 1945. Detta gäller  verkligen inte för nazister på film. Chaplin drev med Hitler i Diktatorn (1940) och sedan dess har dem förekommit i många produktioner. Det är idag lika självklara som skurkar som actionfilmers explosioner. Man tänker inte längre att vi ser nazister. Människor som utförde värsta brotten mot mänskligheten i modern historia.

Eller så gör vi det. Dem blir i filmens värld en klar symbol av ren och pur ondska. Tveklöst är det så.
Och kanske kan det förklaras varför de ständigt återkommer i filmer. 


Tyskarna själva har försökt gå vidare i sin historia med filmer som Undergången (2004) om Hitlers sista dagar i en bunker. I filmen nyanseras bilden av Hitler och vi får se en mänskligare och mer komplex människa bakom mustaschen och snedluggen.
Men utanför Tyskland görs filmer med nazister som monster, skurkar, känslokalla robotar som älskar att mörda. Jag säger inte att det är fel. Men det är heller inte klockrent.
.
Visst, det har gjorts flera sevärda filmer om förintelsen och nazismen, inte minst Spielbergs Schindlers list (1994). Men tar det slut där? Behövs det inga flera berättelser? Varför berättas det inte mer om vad som egentligen hände?  Och varför inte mer om det mest skrämmande med Förintelsen? - Att "vanliga" människor som du och jag klev över till den mörka sidan...
 TA

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar