Roxanne (Daryl hannah) låser ut sig när hon ska hjälpa sin katt. Hon får hjälp av en brandman med ovanligt lång näsa C.d Bales (Steve Martin). Så börjar en komplicerad vänskap ta form...
Det dröjer dock inte länge förrän Roxanne får syn på den nye brandmannen Chris (Rick Rossovich, spelar Icemans kompis i Top Gun). Han har möjligen utseendet och fysiken, men saknar stil och självförtroende. Chris ber C.d om hjälp med att få kontakt med Roxanne. C.d börjar skriva brev i Chris namn. Och vilka brev som sedan når Roxanne...Men hur länge ska hon tro på lögnen?

Vissa filmer verkar klara sig mot tidens tand. Många gör det inte. Men Roxanne (1987) känns forfarande rolig, charmig,  romantisk och sällsynt fyndig och bitvis finns en del finess i berättandet och dramaturgin. Till saken hör väl att filmen bygger på Cyrano de bergarc , Steve Martin som skrivit filmens manus (www.imdb.com) har valt att uppdatera historien och applicera in den i en amerikansk småstad. Inledningen ligger ganska nära parodin, när vår hjälte fäktas med tennisrack mot några kaxiga fjantar. Han ger dem en omgång. Men allt är gjort med glimten i ögat och Steve Martin hade länge den komiska tajmingen. Här är han i sitt esse. Han kunde ha varit bättre än filmen, men nu är historien ganska kul; klyschan "utseendet är inte allt, det är ditt inre som räknas", får en komisk och romantisk dimension. Vad går hem hos kvinnan? En man med muskler/utseende eller en karl med hjärta, intelligens, humor och poetiskt språk?

Det som förstärker filmens styrka är valet av Daryl Hannah i huvudrollen. Hon är inte vem som helst. Idag skulle hon vara helt bortglömd, om det inte vore för Quentin Tarantinos Kill bill-filmer.
På 80-talet sågs hon som exotisk, inte minst efter Blade runner (1982) och det är ganska lustigt att hon var sjöjungfru i Splash (1984) och lärde sig civilisation genom Tom Hanks , och några filmer senare är hon uppvaktad av en avvikande herre med för stor näsa. Kärlekskomedier med vissa fysiska svårigheter, kanske. Det kunde ha blivit hennes paradgren, ungefär som romantiska komedier blev för Meg Ryan. Men allt handlar om tur och vara vid rätt tidpunkt med rätt roll. Ödet ville annorlunda med Daryl Hannah. Jag kan beklaga det. Jag kan dock konstatera att Hon är fantastisk livfull, charmig och vacker i Roxanne, ibland går tankarna till Annie Hall (Diane Keaton). Det verkar rimligt att en sådan tjej till en början väljer hunken framför den snälle brandchefen...Roxanne är i den aspekten helt trovärdig och på så sätt överlever den tidens vandring. TA